Idén till plattformskooperativ kommer ur insikten att det som vid första anblicken verkade vara ett praktiskt sätt att dela tjänster, så som AirBnb och Uber, spårat ur till vad som kallas plattformskapitalism.
Via sin digitala plattformar drar företagen in enorma pengar på folks vardagliga arbete, men ger väldigt lite tillbaka, både till lokalsamhällena och de som bidrar med sina tjänster. I ett plattformskooperativ är det istället de som hyr ut sin lägenhet eller skjutsar någon som gemensamt äger verksamheten, för att på så sätt skapa lösningar som är socialt hållbara och ekonomisk lönsamma för fler.
När vi tänker på konsumentkooperativ idag, alltså företag där konsumenterna gemensamt äger företaget, är det ofta stora etablerade företag som Coop och Folksam vi tänker på, där det kan vara svårt att se den ursprungliga tanken med den typen av organisation. …
Efter den senaste tidens avslöjanden har det blivit uppenbart att Facebook inte är ett företag som värnar om demokrati, personlig integritet eller unga personers psykiska hälsa. Så hur kan föreningslivet förhålla sig till den här teknikjätten, som vi är så beroende av för att organisera oss och nå ut till medlemmar?
Vad vi vetat sedan tidigare är att Facebook samlar in all vår användardata för att sälja riktade annonser. Det kan låta harmlöst, men har till exempel använts för att sälja annonspaket som riktar sig specifikt till psykiskt instabila tonåringar.
Det nya som kommit fram de senaste veckorna är hur den sammantagna datan från miljontals användare använts för att påverka politiska val och folkomröstningar, utan användarnas godkännande och eventuellt i strid mot lagen.
För att ge en kort sammanfattning, så samlade tvivelaktiga forskare och företag 2014 in data från 50 miljoner ovetande användare. Baserat på den informationen skapade de ett system för “psykologisk profilering”, till exempel genom kartläggning av användarnas sexuella läggning, barndoms-trauman eller etnicitet. Det systemet användes sedan för att, ofta med skrämselpropaganda, skapa riktad annonsering för Trumps valkampanj och Brexit i Storbritannien. …
Upcoming project at Medialab Prado’s Collective Intelligence 2017.
The citizen platform Consul is used by Madrid and over thirty other cities in Spain, as well as several cities in Latin America. In the last few months it has also been used by the social housing company of Paris for participatory budgeting and the British People’s Momentum for their annual meeting. This makes it one of the most interesting and well used open source projects for deliberative democracy right now.
Many of the organisations and social movements that we in Digidem Lab are in contact with are impressed by the possibilities of Consul. …
The start-up world has come to the same conclusion as many social movements, that a small group of people working together make the most effective and creative choices.
A group of around seven people is recommended by both Google Venture’s “Design Sprint” method, as well as various activist guides to “affinity groups”.
The idea with affinity groups however, is not only to organise your part of an event or action, but also to be a part of a bigger horizontal structure of other groups working towards the same ends.
While the close-knit cooperation in a start-up is a good thing for creativity, it hits a wall when it comes to cooperation with others. The economic incentives doesn’t encourage that. In the rule book of capitalism you can do four things: you can compete, you can merge, you can buy or be bought. This creates a tribal culture were you only look after your own little group. …
According to tradition, a programmer’s productivity was measured by “lines of code” in the old days. That is, the amount of code you wrote.
Anyone remotely interested in programming understands how crazy that is, because the less code you need to write to make something happen, the more talented programmer you are (if the code is documented, structured and can be understood by others).
The fact that this measurement was used isn’t that crazy though — that’s our economic system’s standard way of measuring work. We get rewarded for working hard, doing overtime, putting in the hours and so on. If I as an employee come up with a way to do my job in less hours, it’s not like I will be rewarded for it. Just imagine if I came up with a way of completely automating all of my assignments at work. …
This is a description my project for as a part of the Collective Intelligence for Democracy workshop in November 2016 for MediaLab Prado Madrid.
In Sweden, more young people use Facebook every day than who voted in the last general election. This is an international trend, and most certainly does not come down to lack of interest in politics from young people, but from outdated and excluding tools and processes for democratic participation.
Digital tools open up completely new possibilities for instantaneous participation, discussions and decision making, without relying on geographical proximity. If traditional political instances and organisations do not adapt to new ways of working and thinking, they will keep losing trust and members. …
This is a recap of a talk by Petter Joelson at Rabash’s Design Salon on February 19, 2015.
My agency Rabash was hired in 2014 to start redesigning Doctors Without Borders (Médecins Sans Frontières, MSF) Sweden’s website. The mission was to make the navigation intuitive, especially on smaller screens; optimise the donation interactions and enable moderators to create flexible campaign pages.
After the initial concept phase, I chose to start working on an early responsive prototype in html. Step by step, the prototype evolved to be equivalent to a full website. It might seem like a complicated process to make such vast prototypes in html, but I have learnt some tricks to make it quite easy. …
