Lutherrosen

#01 Luthersk teologi efter Wright — inledning

På Luleå stifts prästmöte i september medverkade Karin Johannesson, som talade utifrån sin bok Helgelsens filosofi — om andlig träning i Luthersk tradition. Det var väldigt spännade föredrag, där hon knöt an till lite olika lutherska tänkare och traditioner för att bena i det hela. Själv kunde jag dock inte låta bli att känna att det fanns en annan lösning på problemställningen, snarast att jämföra med Alexander den stores lösning på den gordiska knuten — vi tar ett svärd och kapar genom den. Alltså själva problemställningen som Luthersk teologi har ställt upp — en där utrymmet för just andlig träning och helgelse blir väldigt litet, eftersom det hela tiden riskerar bekräfta en “gärningslära” — kan på god biblisk grund ifrågasättas.

Till stor del bottnar det här i hur vi förstår Paulus. Intressant nog varken har eller kommer någon av böckerna i den bokserie som Karins bok är publicerad i (Luthersk teologi och etik i ett efterkristet samhälle) att behandla exegetiken. När jag växlade några ord med Karin i samband med prästmötet nämnde hon att det har varit en kritik som framförts från forskare i en del andra länder — bristen på exegetik.

Mer specifikt så är det främst det så kallade “nya perspektivet på Paulus” som ställer till det en hel del för den klassiska läran om rättfärdiggörelsen, både för lutheraner och reformerta, trots att man har diametralt motsatta perspektiv på delar av läran. En av de främsta inom Paulusexegetiken idag är Tom Wright (också kallad NT Wright, men jag kommer skriva “Tom” eller “Wright” här framöver). Han menar att vi, när vi läser Paulus, i alldeles för hög grad närmar oss texten med 1500-talets frågor och med 1800-talets tankekategorier. Är det något som “det nya perspektivet” verkligen betonar så är det att vi måste förstå Paulus utifrån hans egen tid, det första århundradet. Vi måste förstå honom utifrån gamla testamentets (trots att jag är medveten om problemen med den benämningen så kommer jag för enkelhetens skull ändå framöver skriva “gamla testamentet” eller GT) kategorier, utifrån det faktum att han var jude, ja till och med farisé, att han också stod med en fot i hellenismen och var romersk medborgare. Och förstå att han hade mött Jesus på vägen till Damaskus och var övertygad om att han var Israels Messias.

Kan vi då komma åt en annan tids tänkande? Kan vi nå slutgiltiga kunskaper om det, eller är det inte så att vi helt enkelt har texten och att den lever sitt eget liv? Wright företräder här vad han kallar för en kritisk realism. Det finns i allra högsta grad kunskap vi kan uppnå genom att studera skrifter och arkeologi. Vi kan aldrig nå slutgiltigt kunnande, men vi kan se vad som är rimligt och logiskt, inte minst utifrån texters egna inre logik. Vi kan aldrig helt befria oss från vår egen tids världsåskådning, men vi kan medvetandegöra oss själva både om vår egen tid och om (exempelvis) Paulus tid. Diskussionen tar inte slut, kunskapen fortsätter omprövas, men kunskap är ändå möjlig.

Jag ska främst utifrån Wrights bok Justification — God’s plan and Paul’s vision, försöka formulera både problemställning, exegetisk utläggning och vad det här innebär för vår lutherska teologi idag, som en slags svensk sammanfattning och konsekvensbeskrivning. Nästa inlägg kommer att behandla rättfärdiggörelseläran, Vad är problemet egentligen? Och nej, jag har ingen exakt tidsplan för det här…