#02 Adventskalender — apokalyptik och fred

Sakarja kapitel 9, vers 9–10

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

I ringhet kommer kungen. Så ringa att världen inte ser vem han är, bara vem de tror att han är. Ännu en upprorsmakare. Ännu en myra att trampa ner för den romerska stöveln. Ännu en som gör anspråk på att vara Messias, den smorde, kungen som Israel väntar på.

Jesus varnar för det här tänkandet gång på gång. Inte minst i den så kallade synoptiska apokalypsen. Dvs de tal som finns parallellt i Mark 13, Luk 21 och Matt 24–25. Talet har i t.ex. Matteus överskriften “Talet om tidens slut”. Men kom ihåg att alla fotnötter och överskrifter är tillägg, där för att hjälpa läsaren. I många fall blir effekten av överskrifterna den motsatta. För talet handlar faktiskt inte om tidens slut. Jo, det finns nog ett och annat som pekar fram mot det, men talets ärende är nutiden och den nära framtiden. En varning för konsekvenserna av villfarelsen att Guds folks kallelse är att etablera en suverän stat med en egen kung, och därför också göra uppror mot Rom och konkurrera med världens olika stormakter. Konsekvenserna av att göra det behövde man inte vara Gud inkarnerad för att kunna gissa sig till. Och vi som har historieböcker till hjälp kan läsa om Jerusalems fall år 70 e.Kr. Med sitt kraftiga bildspråk (“apokalyptik”) är det just det Jesus talar om. Om ni inte följer min väg kommer det här bli konsekvensen.

Krigets vapen ska förintas. Och krigets främsta vapen sitter strax innanför dina ögon. Vapnen ska förintas genom omvändelse, “metanouia”, att vända om sitt sinne, sitt innersta. “Han ska förkunna fred för folken, och hans välde ska nå från hav till hav, från floden till världens ände.”

Som troende kommer man inte ifrån att fråga sig vad det här innebär för vår syn på krigföring, hur rättfärdig den än må tyckas vara. Pacifism avfärdas ofta som omöjligt, men det är viktigt att komma ihåg att pacifism inte är detsamma som passivitet, och att det dessutom finns olika former och grader av pacifism. Joel Halldorf, Fredrik Wenell och Bengt Rasmusson har nyligen skrivit mer utförligt om det, delvis som respons på varandra.