2015 och 2016

2015 har varit ett, ur navelperspektiv, ganska gott år. I januari blev jag sjukskriven ett par veckor pga utmattning, men drog i bromsen i tid. Och efter sommaren har jag levt i en helt annan rytm och tempo som föräldraledig. Inte lätt, inte alltid roligt, men väldigt bra, nyttigt och underbart.

2016 känns spännande (positivt) och utmanande (mindre positivt) på flera sätt. Inskolning på dagis för vår Anna och inskolning på jobbet för mig. Både min fru och jag kommer jobba 80% under vårterminen för att begränsa förskole- och fritidstid för barnen. Tack och lov har jag en arbetsledare med väldigt god koll på schemaläggning, så det ska nog gå bra att få ihop.

Arbetsmässigt är en av mina stora utmaningar att jag vill så mycket, men också måste både hinna och orka med det. Vissa delvis nya uppgifter kommer att läggas på mig. Andra vill jag ta på mig, och den balansen är inte helt lätt att hitta. På Morö Backe kyrka hoppas jag kunna dra igång att jobba med idealitet, att bemyndiga lekfolket till att vara just “lekfolk”, alltså gudsfolk. På sikt behöver vi där hjälpa varandra att bli mer “gå-ut-kyrka”.

Jag hoppas också någon gång under året kunna dra igång ett gudstjänstarbete tillsammans med ungdomar i församlingen, att göra dem till medskapare i det. Dessutom tänker jag mig att gå den förberedande kyrkoherdeutbildningen efter sommaren. Nej, jag ska inte bli kyrkoherde nu på en gång, men det är praktiskt att vara behörig till ledarskap.

Men den krassa realiteten är också att vi fortfarande dras med den kluriga processen att få ihop fem församlingar till ett pastorat. En ny kyrkoherde tillträder i vår. Allt det vi måste göra går först just nu, och det som borde göras eller som vi drömmer om att göra går på sparlåga.

Alltså blir 2016 mest troligt en övning i tålamod och prioriterande. Det finns ett allmänt råd som jag stött på ibland, kring ens arbete: “Underpromise and overdeliver.” Oftast som ett karriärråd, men jag tänker här främst att jag behöver “lova för lite och leverera mer än jag lovat” inför mig själv, för att inte bli antingen besviken eller utmattad.

Alltså inga storslagna nyårslöften, men väl ett fokus: Söka Guds vägledning för hållbarhet, både för mig själv och för andra. Be ständigt kan också sättas ihop till “beständigt”. Nog så viktigt i en stressad tid.