Några tillägg till nattvardsbönsinlägget
I förrgår skrev jag om nattvardsbönerna i handboksförslaget, och de argument och dokument som ligger till grund för hållningarna. Efter att nu ha läst läronämndens yttrande kring kyrkohandboksförslaget (som är bilaga 1 till gudstjänstutskottets betänkande ovan) klarnar bilden något. Hänvisningen i gudstjänstutskottet till Svenska kyrkans svar på BEM stämmer nog inte helt (svaret är antaget av kyrkomötet i mars 1985), utan formuleringen om antydda och underförstådda motiv är hämtad från ytterligare ett yttrande från läronämnden (Ln 1986:2y). Detta yttrande torde, med tanke på dateringen, kunna vara från när handboken 1986 antogs.
Förutom det hänvisas också till ett antal andra yttranden från läronämnden, bland annat Ln 1999:3, och det förs en diskussion kring dessa olika motiv i nattvardsbönen, att det finns en rikare “flora” som helhet i nattvardsbönerna i det som troligen blir handboken 2018, än i HB86.
Resonemanget från 1999 klingar också bekant med formuleringarna i såväl BEM som Svenska kyrkans svar på BEM — vi har i Svenska kyrkan haft ett väl så ensidigt fokus på syndabekännelse och förlåtelse och det rätta firandet av måltiden. Det är gott att vi nu får berikas av andra motiv.
Jag kan alltså konstatera att citatet stämde — men hänvisningen var lite otydlig i gudstjänstutskottets (respektive kommentarsvolymen till handboksförslaget 2016) yttrande. Det var inte svaret på BEM utan ett yttrande från Läronämnden från ungefär samma tid. Jag kan också konstatera att man ska läsa ordentligt och i sin helhet (detta alltså menat som självkritik).
Ändå kan jag fundera över vilka motiv som vi kan tycka ska finnas med i åtminstone de flesta nattvardsböner, samt hur tydligt de uttrycks. Det gör också såväl gudstjänstutskottet (där flera reservationer förekommer på just de här punkterna, dvs man har inte varit eniga) som läronämnden — om än vi kommer till lite olika slutsatser. Till min stora glädje vill gudstjänstutskottet ta med Nattvardsbön G nästan oförändrad från handboken 1986, som med relativt få ord ändå lyckas sammanfatta stora delar av de “motiv” som BEM talar om.
