Underligt beteende

Strax innan jul och i påsktider är det kutym att konsultbolagen tar med sig godis, kakor etc till sina uppdragsgivare. Ett fint sätt att ge tillbaka och dessutom kanske de fastanställda uppskattar konsulterna lite mer efter såna här åtgärder. Vem vet. Godiset och kakorna brukar i vilket fall som helst ha en rykande åtgång.

Detta år kunde jag iakttaga ett mycket konstigt beteende. Något som gjorde mig lite lätt perplex.

Jag satt i ett avgränsat kontorslandskap —ett teamrum — som avgränsats med väggar och allt. En dörr fanns in till landskapet och precis innanför dörren låg allt konsultgodis — tre säckar och två korgar — hur mycket godis som helst.

Vad som skedde under dagarna var i princip som följer: Personer som inte tillhörde teamet vilkets rum det var, kom in genom dörren, roffade åt sig en hel del godis — under tystnad — och därefter försvann de. Inte ett ljud.

För den som vet något om vett och hyfs hade ju ett “Hej! Är det OK att ta lite?” varit i sin ordning. Men icke. Inte ett ljud. Inte ett hej.

Hade godiset legat i fikarummet — som tillhör alla — så är det ju en annan sak tycker jag. I och med att detta godis så klart låg i ett avgränsat område som tillhörde ett specifikt team, ja, då tycker jag nog att man bör uppvisa lite socialt hyfs och interaktion innan man roffar åt sig.

Vad är det som gör att folk beter sig på ett sådant sätt? Är det helt slut på hyfs ute i samhället? Är det bara “Jag (!) ska ha!” som gäller?

Nästa år funderar jag på att sätta en skylt vid godiset med följande text:

Ta gärna lite godis. Pris: ett Hej!

Like what you read? Give Torpmans Betraktelser a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.