127.0.0.1 — Från Gamla Stan till Galvsbo

Året är 2019 och vi har en enorm brist på kompetens inom tech. Vi förstör världen och dränker oss samtidigt i klimatångest. Landsbygden håller på att fallera och det är dags att fokusera på alternativa sätt att arbeta och leva. Det har varit dags länge, men nu har jag och mina kollegor tagit initiativet till att utöka vårt frilanskollektiv med en remote webbyrå.

Det var ett par år sedan som jag sa hej då till byråvärlden och gick över till frilans på heltid. Jag var trött på att försöka visa tacksamhet till företag som höjer sin företagskultur till skyarna utan att ta hänsyn till att vi alla är olika och som sällan visar någon lojalitet tillbaka. Företag som har vinster som sitt primära intresse och åsidosätter de anställda för en snabb vinst och för att inte förarga aktieägarna. Vi är många som har svårt att fokusera i ett öppet kontorslandskap och premissen att fysisk närvaro är mer viktigt än vad du levererar. Många kan må och prestera bättre av att undvika dagliga resor och möten man lätt hade kunnat arrangera remote.

Det är 2019 och de större byråerna ligger i storstäder, primärt Stockholm. Nästan som att det är lite busigt och utmanande att basera sig i Malmö eller Göteborg. Det finns mängder av kompetenta utvecklare och designers som inte vill, eller har möjligheten, att flytta till en storstad och göra saker som egentligen inte kräver mer än en dator och ett mobilt nätverk. Väldigt många vill faktiskt bara jobba med något de redan gillar, men utan den psykiska ansträngningen att gå in på ett kontor där man bara “måste vara” och tvingas till att vara social. Alltså inte bara göra sitt jobb, på ens egna villkor. Därför har vi valt att flytta vårt högkvarter från Stockholms innerstad till en liten by i Hälsinglands skogar.

Att jobba remote gör att vi har mycket lägre kostnader och därmed kan ta oss an rabatterade projekt för organisationer och företag som gör något bra för världen. Vårt huvudkontor kommer att i stort vara självförsörjande av höns och odling och vi behöver knappt göra några inrikesresor. Det är alltså en klockren kombination av att återbefolka landsbygden, att låta alla jobba i sitt eget ultimata företagsklimat och ta vara på kompetens oavsett ort. Jag har verkligen blivit chockad över hur vi kan ha en så stor arbetsbrist inom tech utan att börja inkludera den stora kompetens som redan finns, även om det innebär remote arbete.

Som 80-talist växte jag upp utan, och med, den digitala revolutionen. Man skulle resa och utforska världen, bli vad man ville. Många av oss tog detta bokstavligt och globaliseringen visade sig vara förödande för klimatet. När “vi på verkstadsgolvet” inte har varit relevant sen vi började flytta den mesta produktionen utomlands så förändrades arbetsmarknaden utan att samhället förändrades i symbios. Faktum är att man tjänar väldigt bra om man lyckas få ett lager eller fabriksjobb om man jämför med den nya generationens arbetare — frilansare & egenföretagare som inte har mycket till rättigheter. Man får inte förväxla företagande med kapitalism. Det handlar för det mesta inte om att tjäna pengar utan att göra det man vill och är bra på.

Det är 2019 och vi kommunicerar digitalt, vi konsumerar digitalt och vi lever framför skärmar. Därför är det mer än konstigt att detta inte appliceras på hur vi arbetar. Arbetsmarknaden måste börja sin långa resa snarast och vi som unika individer måste själva förändra saker för ingen kommer att göra det åt oss. Offentlig sektor handlar upp IT-tjänster som gång på gång blir till katastrofer och säkerheten är på en pinsam nivå.

Så, därför behövs förändring. Och vi har bara börjat.

Razi Kantorp Weglin — CEO @ KRIGio AB