Populismens vågskål

”Man vet vad man har, men inte vad man kan få” är en devis som ibland användas nedlåtande om upprätthållandet av status quo. De snabba lösningarnas ideologi, populismen, vilar som en våt filt över Europa.

Det ligger i sakens natur att det vi inte vet — det vet vi inget om, utan vi måste spekulera kring det. Det är inget fel med det, alla beslut måste föregås av en spekulativ och analytisk fas för att bedöma nästa steg. Problemet uppstår när fakta ställs mot spekulation på en jämbördig väg och den analytiska fasen uteblir. Ta EU som exempel:

På ena sidan subtraheras de många problem som följer av EU-medlemskapet med dess positiva aspekter; de stora kostnaderna (som ger oss många fördelar och möjligheter vi omöjligtvis haft annars). Tiggeriet som är en direkt följd av dagens form av öppna rörlighet (som är en unik ekonomisk möjlighet för samarbetsekonomierna) och så förstås den yttre påverkan av vår migrationspolitik (som också den är ett resultat av ett positivt samarbete).

I den andra vågskålen ligger spekulationer om det positiva med SVEXIT. Problemen ovan täpps snabbt och effektivt igen och en ny värld stundar. En utan problem. Men problem måste betraktas som en konstant. Med varje beslut stundar nya positiva och negativa aspekter som måste hantera. Dessa, spekulativa problem och utmaningar bör läggas till den andre skålen, men görs allt för sällan.

EU är svårt att påverka, speciellt för ett litet land som Sverige. Men frågan man borde ställa sig är hur denna koloss kommer påverka ett litet land som Sverige, när vi står utanför kolossens murar? Vi har inte Norges olja eller Storbritanniens storlek, styrka och konkurrenskraft. Hur hanterar vår ekonomi sämre förutsättningar?

Ett populärt alternativ, i dagligt tal, är union mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland och eventuellt Island. Det är lätt att se det sympatiska i idéen om en närliggande union. Men varför dessa länder, framförallt Norge, skulle vilja göra gemensam sak med Sverige är ett av dessa problem som borde läggas i den andra vågskålen. Det går förstås att argumentera för varför de skulle ställa sig positivt till det, men också väldigt starkt mot varför de inte skulle vilja det. Samt kring vad svagheterna med en sådan union skulle vara. Inte minst borde den som på allvar intresserar sig för alternativ, ha ett intresse av att analysera de stundande utmaningarna.

Sakta vägs vågskålarna upp. Den som vill lämna det fungerande förhållandet, istället för att arbeta för att förändra och förbättra det, framstår som ogenomtänkt och lat — medan den som vill stanna kvar framstår som konsekvent och redo att fortsätta utveckla det man inte för allt för längesen folkomröstade om och beslutade om att genomföra.

Like what you read? Give Research & Utveckling a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.