Lycka eller lyktstope?

Jag har blivit med pudel. En liten förtjusande dam vid namn Messi, och hon gör mitt liv rikare. Alla som nångång haft hund känner igen känslan när man kommer hem och möts av sin fyrbenta vän, även om man så bara varit till postlådan och hämtat tidningen. Det finns knappt något som får en att känna sig lika uppskattad.

Messi har några olika stadier av upphetsning när man kommer hem, lite beroende på hur länge hon varit ensam:

Nivå 1: Hon rusar fram mot en medan svansen går som en elvisp och ger sig ogärna förrän man böjer sig ner så att hon får slicka en i ansiktet.
Nivå 2: Nivå 1 plus att hon liksom dansar fram på bakbenen får att nå bättre
Nivå 3 Nivå 1 och 2 plus att hon liksom piper av längtan och avslutar med att hon vill hålla handen eller handleden i munnen liksom för att försäkra sig om att hon inte drömmer

Har man varit borta mer än en timme handlar det oftast om ett nivå 3-mottagande. Och jag älskar det. Jag har alltid varit svag för hundar — och svag för uppskattning i alla dess former. I Messi kombineras detta, dessutom i en väldigt söt paketering.

Härom dagen var jag på pudelträff. Alla pudelägare i bygden träffades för en riktig söthetsoverload. Pampiga storpudlar. Kvicka toypudlar. Lagoma mellanpudlar. Söta dvärgpudlar. Och så den sötaste av dem alla :) Det blev några timmar när man som hundägare fick vara precis så nördig som man ville, och där ens hund äntligen fick springa benen av sig tillsammans med likasinnade. Dessutom kände man sig uppskattad av så många.

Alla utom en, rättare sagt. Mot slutet av träffen stod jag trött och nöjd och tittade på alla ystra hundar som sprang runt. Men min fru pekade på något bakom mig. När jag vände mig om möttes jag av en ståtlig storpudel med ena benet lyft som stod och kissade på mig. Lugnt och stilla liksom. Jag hade degraderats till lyktstolpe, och även om jag under sommaren gått ner nåt kilo kan jag försäkra er att man ändå ska vara ganska närsynt för att missta mig för en stolpe.

Så vad kan jag lära mig av detta? Jag har försökt googla på kissande hundar för att se om jag ändå kunde stoltsera med att jag utgjort nåt hot mot en kaxig alphahane eller så, men nej då, även om det finns en rad sajter som tar upp företeelsen så verkar ingen av experterna ha nån entydig förklaring. Det var nog så att det fanns 25 hundar som gillade mig och en som tyckte att jag stod i vägen.

Men 25–1 är helt ok. Eller hur Messi?

Show your support

Clapping shows how much you appreciated rogerw’s story.