Resan tillbaka. Och framåt

Så var den bokad, resan till Sydafrika det land där vi bodde i slutet på 90-talet, mitt under Sanningskommisionens arbete.

Jag ser så oerhört mycket fram emot resan, tillbaka till det land som blev vårt andra hemland och som öppnade ögonen på mig på så många områden. September 1996 blev starten på vuxenvärlden på så många sätt.

Tillbakaresan blir givetvis ett återseende med vänner, platser och minnen. Men på nåt lite gnagande sätt så blir det också en punkt. För så mycket har hänt, både i landet och i vårt liv att det är inte samma land och inte (riktigt) samma människor. Framöver blir det istället att upptäcka nya saker, snarare än att gotta sig i det gamla.

Hittade f ö just min första krönika från tiden i landet:

Första tiden som afrikan

Nu är man alltså sydafrikan sedan en knapp månad tillbaka. Landet längst ner på kartan är mitt hemland för två år framöver. Det har varit en omtumlande start. Sydafrika är svårt att få grepp om. Å ena sidan är det möjligheternas land, med rika naturtillgångar och ett vänligt, tillmötesgående folk. Ett exempel på det senare. Visserligen är jag van vänligt bemötande på bank (min mamma jobbar på Sparbanken) men att en banktjänsteman håller kvar mig efter uträttat ärende och önskar mig en trevlig dag, en lycklig vistelse i landet och ett underbart liv (ungefär så) känns ändå ovanligt. Men trevligt.

Å andra sidan är detta landet där en bil stjäls var sjätte minut och där kriminalitet är en så vanlig del av vardagen att folk lär sig att stoppa pengar på olika delar av kroppen för att ha en lagom summa att ge rånaren när han slår till. Här får man dessutom lära sig att låsa bilen även när man kör bilen och att inte vänta på grönt ljus efter mörkrets inbrott. Se dig för och kör, är rådet. Man upptäcker också nya nöjen i ett nytt land. Åka hiss är det senaste. Jag trodde aldrig att en vanlig hisstur kunde vara så underhållande. Folk pratar, skojar och diskuterar, och det är inte utan att man ibland tycker det är tråkigt när hissen stannar.

Lyckligtvis jobbar jag i ett elvavåningshus i centrala Johannesburg, så jag får ändå min beskärda del. Givetvis finns det även gott om vanliga nöjen. Mitt i Johannesburg finns t ex ett stort zoo, där man beskåda lejon, elefanter, giraffer och andra vanliga djur i landet. Vi skulle dit med familjen i söndags, men damen i kassan släppte inte in oss. ”Vänta bara ett tag, tills polisen sökt lite mer, vi hade ett litet bomhot här alldeles nyss…”, sa hon. Vilket gjorde att mitt intresse för elefanter svalnade ganska omgående. Det blev en shoppingrunda i Rosebank istället.

Vänstertrafik är faktiskt inte så farligt som jag föreställt mig. Värre är det att man flyttat reglagen i bilen. Stup i kvarten kommer jag på mig att slå på vindrutetorkarna istället för blinkersen. Vilket blir dubbelt fel eftersom det oftast är klarblå himmel här. Man lär sig snabbt vissa ovanor också. Som t ex att titta på den korsande vägens trafikljus. När de slår om till rött kör man. Men trots att det är en miljonstad och rusningstrafik större delen av dygnet är det lätt att köra bil här. Jag har varit betydligt räddare när jag kryssat mellan filerna på StEriksgatan i Stockholm än mellan dito på Commisioner Street mitt i Johannesburg. Här är folk vänliga även bakom ratten.

Mandela tillhör de få i världen som blivit en legend redan under sin levnad. Men att han var så stor i Sydafrika fattade jag inte förrän jag kom hit. Folk kan ha många olika åsikter om ANC, och vara irriterade över regeringens politik, men Nelson själv är upphöjd över allt detta. Häromkvällen såg jag ett hyllningsprogram till hans ära på bästa sändningstid, med dikter, sånger och beundrande kommentarer. Jag har svårt att tänka mig att något liknande skulle hända i Sverige. Tänk er att toppa en en lördagkväll på TV med en timmes dikter till Göran Perssons ära…

Är det något vi ska försöka importera från Sydafrika så är det vädret. Jag trodde knappt att det kunde vara möjligt med så mycket solsken. Mina kollegor har försökt lugna mig när jag blivit alltför entusiastisk genom att påpeka att vädret kommer att hålla på så här fram till mars-april, ungefär. Pendla mellan 25 och 30 grader, alltså. Jo jag tackar.

Show your support

Clapping shows how much you appreciated rogerw’s story.