Hemlösa för en dag

Om man bor i en lägenhet i Stockholm vet du att man behöver en dörrkod för att komma i byggnaden. Och jag vet inte riktigt varför i mitt hus koden fungerar inte på kvällen och öppnas bara med en nyckel, förmodligen för säkerhetsskäl.

Om du undrar vad händer när man förlorar nyckeln gör inte det; här berättar jag mitt version.

Men jag förlorade inte riktig min nyckel. Istället gav den till min sambo för att hon kom tillbaka till lägenheten och jag ville stanna lite längre med mina kompisar på en bar. Det hände under en Lördagskväll i mitt på november och jag insåg min dumhet precis kl 3 när alla mina kontakter var i en djup dröm. Ytterligare, min mobilsbatteri var låg (tack för det, iPhone!) så jag var tvungen att vara smart och ringa dem som kunde hjälpa mig. Efter 20 missade samtal till min flickvän, började jag att tänka var kan jag stanna under den kalla och snöa natten.

Först försökte jag att boka ett rum hos ett hotell nära min plats som kallas Motel L i Hammarby. Men den var helt bokad och även personalen vägrade att låta mig stanna i ett rum som var precis checkad ut precis när jag var där. Nästa hotellet som jag försökte var också full bokad då började jag att förnimma mönstret och insåg att alla hotell kommer att bli helt bokad och de var inte en alternativ på den där tiden.

Det fanns en plats var jag kunde skydda mig från att frysa: Soprum! Men jag var inte helt övertygad om det, eftersom jag hade oro om min reputation med mina grannar om de ser mig där hahaha.

Då nästa plats som jag tänkte på var baren var jag träffade mina kompisar. För att spendera tid, jag promenerade dit istället för att åka bussen och värmde mig upp när jag kom nära till en tunnelbanestation. Men när jag ankom till Medbörgplatsen, jag mindes att barer i Stockholm stänger efter kl 3.00 ! “Oh shit!” tänkte jag och promenerade till en McDonalds restaurang som var den enda plats som är öppnad 24/7.

Tyvärr det var faktisk inte mer plats som jag kunde gå till (utom soprummet). Men därför att temperaturen var inte så kall (runt -1°C), jag bestämde för att fortsätta promenera runt i stan och bara vänta till dörrkoden fungerar igen, liksom kl 6.00. Det var exakt när jag fick en samtal i min nästa dött mobil från min sambo som frågade mig “Where are you?” Det lät som en dålig skämt, men jag svarade inte och bara bad henne för att vänta för mig med öppnad dörren.

Lyckligtvis min reputation skadades inte varken jag frös på gatorna :D Och från den där dagen går min flickvän aldrig ut utan nycklarna, även om vi går ut tillsammans.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.