Mot årsmötet den 5 mars! Dags att genomföra Den Stora AIK-reformen, och kommentar till valberedningens förslag

Förlåt för att jag, återigen, skriver ett så väldigt långt brev om AIK. Men eftersom det inte riktar sig till hammarbyare har jag tilltro till er läskunnighet och koncentrationsförmåga. (För dig som inte har läst min föregående text återfinns den här)

Att segla är nödvändigt. Att leva är inte nödvändigt. Det sade den grekiske filosofen Plutarchos för närmare tvåtusen år sedan. Citatet är ganska välkänt i sin latinska form: ”navigare necesse est, vivere non est necesse”. Det syftar på att det var osedvanligt stormigt på Medelhavet, varför sjömännen till en början vägrade att ge sig ut till havs av omsorg om den egna säkerheten.

Det är lite osäkert varifrån ordspråket härstammar från början. Det sägs, men råder stor osäkerhet kring, att det var från den romerske fältherren Pompejus. Men den enda man vet med säkerhet har formulerat citatet är Plutarchos, och som därmed lär ha sagt det på sitt språk, antik grekiska, inte latin.

De antika grekerna får generellt sett lite för lite cred för saker eftersom romarnas storhetstid och det latinska språkets utbredning som lingua franca uppkom något senare än den grekiska. Romarna snodde grunderna från grekerna och vidareförde dem ända in i vår tid.

Därigenom har de latinsktalande romarna ofta uppfattats som upphovsmän i fall där de i själva verket varit mer utav intermediärer. Ta K:et i AIK till exempel. I Sverige använder vi ju det latinska alfabetet, men med några modifikationer. Å, ä och ö är tre lättidentifierade sådana modifikationer. Men alla kanske inte känner till att bokstaven k är en grekisk import som inte överhuvudtaget existerar i latinet (där c i stället motsvarar k).

Så det är den grekiska bokstaven k, ’kappa’ som den heter, som vi har lagt in i vårt annars helt latinska alfabet. Tillsammans med å, ä och ö då. Tacka grekerna för att vi inte heter AIC.

Men det var inte det jag skulle komma till, utan citatet — “Att segla är nödvändigt. Att leva är inte nödvändigt” — har något viktigt att berätta om oss och den situation vi befinner oss i.

AIK är precis som det osäkra Medelhavet var då (och för vissa; även nu). Den som är för angelägen om sin egen överlevnad; läs sitt eget anseende, att inte tappa ansiktet, att behålla sin position; drar sig lätt för att i stället företa sig att segla. För att komma någon vart måste man vara beredd att äventyra sin egen överlevnad.

Men för den som inte värderar själva seglandet lika högt som sin egen överlevnad blir implikationerna givetvis andra. Om segelturen, och destinationen, inte är av betydelse kan man välja att ta en säkrare väg eller att inte segla alls. Lite som de personer i nomineringskommittén och styrelsen som jag beskrev i min förra text, och som har varit kvar alldeles för länge, trots tvivelaktiga resultat.

Om den invalda FF-styrelsens insats, med Eric Ljunggrens insatser i spetsen

Jag tror att Eric Ljunggren borde vågat segla längre ut på öppet hav, varit mer motståndskraftig. Under hans ledarskap har samtidigt den kringskurna FF-styrelsen genomfört en rad viktiga förändringar som har gett önskat resultat. Vissa av dem kan man läsa om här. Upprinnelsen till mitt upprop handlade mycket om arbetsmiljön i och kring klubben — och den har blivit avsevärt bättre sedan dess. Det är lätt att vara kritisk till mycket annat, men denna del kan inte nog understrykas. Klubben befinner sig på flera viktiga plan i ett annat läge i dag än för ett eller två år sedan. Mycket har blivit bättre; organisatoriskt, kulturellt och strukturellt.

Det ger oss något att bygga vidare på.

Eric och jag har under året naturligt nog haft kontakt, om än med viss oregelbundenhet. Vad jag har förstått från honom är att arbetet — föga förvånande — varit trögt och betungande. Och att man tvingats ta hand om många löpande och oförutsedda utmaningar. Det kan vara allt i från interna händelser i ungdomsleden, där Eric som FF-ordförande stöttat organisationen, eller att städa upp i den ofullständiga och slarviga dokumentation och samling policies som fanns på det odukade bordet den nya styrelsen kom till. Samt mycket annat.

Eric har oförtröttligt verkat för samarbete, gemenskap och respekt i styrelserummen och inom klubben i stort. Varje dag. Jag har kallat honom naiv och trott, tror fortfarande, att hans principiella ”we shall overcome”-attityd har legat honom i fatet och bidragit till att förlama arbetet med att reformera klubben. Men han har gjort det han har trott på, och de idealen som sådana är svåra att förakta. Han har hela tiden gjort det han har trott varit bäst för AIK. Och han har aldrig satt sitt ego i centrum. Tvärtom har han ofta agerat självuppoffrande.

Samtidigt har det under året förekommit en hel del barnsjukdomar i den konstellation som jag satte samman och föreslog. Jag är inte fullt insatt, eftersom jag inte själv sitter i styrelsen. Men så mycket har jag begripit. Och att de dubbla styrelserna har ställt till det sedan bolagsstämman strax efter årsmötet. Allt har inte varit frid och fröjd. Även om stämningen skiftat över året, och mellan personer. Men sammanfattningsvis har situationen kraftigt hämmat styrelsearbetet.

En revolution är aldrig tillräcklig

Så blir det ofta med revolutioner, om man nu kan kalla årsmötet i våras för en sådan. Faktum är att många av de blir rätt misslyckade, åtminstone till en början. Det krävdes tre revolutioner i Ryssland för att störta tsardömet (en 1905 och två 1917). Den franska revolutionen 1789 motarbetades och sköts i sank efter ett decennium. Se på Venezuela just nu, där Guaidó utropat sig till vinnare men Maduro klamrat sig kvar. Eller Margaret Thatchers son Marks försök att genomföra en statskupp i Ekvatorialguinea år 2004, som ledde till att han sedan fängslades. 2009 försökte Porsche köpa Volkswagen men det slutade några år senare, efter en avancerad sammantvinande konstruktion under en period, med att det motsatta inträffade. Jan Stenbeck hamnade i konflikt med sina storasystrar, och där systrarna försökte manövrera ut Stenbeck ur Kinnevik, men med resultatet att Stenbeck vann maktstriden på en bolagsstämma, under vinjetten “Staying Alive”. Den arabiska våren blev synnerligen rörig och till största del misslyckad sett ur upphovspersonernas perspektiv, där egentligen det enda landet som kommit ur revolutionen med konsekvenser nära de avsedda i dag är Tunisien, landet där den arabiska våren började.

AIK kanske inte har så mycket gemensamt med några av de här situationerna på ytan, men absolut gemensamt är att revolutionens plötslighet och hastighet och upplösande effekter skapar osäkerhet, oavsedda konsekvenser och nya problem. Kontentan är att omvälvande förändring är besvärlig att genomdriva och verkställa, och att risken är stor för att misslyckas.

Den här revolutionen var nödvändig, till och med oundviklig. Och den har inte heller misslyckats, situationen är fortfarande helt öppen, men den har — föga förvånande egentligen — problematiserats, och därför måste arbetet fortsätta och kompletteras av genomtänkt, trägen och långsiktig reformism.

Eric Ljunggren har varit ordförande i en historiskt svår situation. Och som en förhållandevis oerfaren sådan. När jag var och fikade med den lite lurige men högintelligente Anders Appell, affärsjurist och ledamot i både FF och AB, för ett halvår sedan frågade jag honom vem han tror skulle lämpa sig som ordförande för AIK FF/AB. ”Michael Treschow”, svarade han. För den som inte är bekant med namnet har Treschow bland annat varit styrelseordförande för ett av världens största bolag, Unilever, samt för Electrolux, Ericsson och Svenskt Näringsliv.

Det Appell menade, som jag tolkade svaret, var att AIK är så oerhört svårnavigerat och komplext — trots att verksamheten omsätter mindre än en ICA Maxi-butik — att det krävs alldeles extraordinära förmågor och erfarenheter för att med säkerhet lyckas som ordförande i AIK Fotboll i den svåra miljön som har varit, och fortfarande är. Det tror jag — eller jag vet — att han har en viktig poäng i. Men ju mindre svår vi kan lyckas göra miljön för våra styrelseledamöter, desto enklare blir det för våra ledamöter att klara av att göra sitt jobb på ett fullgott sätt.

Eric och de andra närvarande FF-ledamöterna var inte direkt bland vänner på bolagsstämman i våras heller. Här, på sida 7, kan man läsa listan över deltagare på stämman. Det är viktigt att årets stämma får en annan, större närvaro, även från de som stöttar det arbete som har initierats från vårt håll.

Nomineringskommitténs roll i AIK Fotboll — en underuppmärksammad fråga, och roten till mycket ont

Nomineringskommittén som består av Gustav Eriksson, Per Hägerö, Patrik Karlsson (samt den från valberedningen inadjungerade Niklas Strömstedt) är den maktfaktor inom AIK Fotboll som arbetar allra hårdast för att bevara status quo, och som därmed bland annat arbetar för att Per Bystedt fortsatt ska vara ordförande i AIK Fotboll AB. Personerna i nomkom har tidigare tillsatt synnerligen olämpliga styrelseledamöter. Den förra valberedningen, som leddes av Patrik Karlsson, fick in noll förslag från medlemmar inför förra årets årsmöte. Den vb som valdes in då, och som sitter nu, har haft dialog med 1 600 medlemmar. Nomineringskommittén är ett problem i AIK, dels för att vi inte borde ha dubbla valberedningar mer än vad vi borde ha dubbla styrelser, men också rent kortsiktigt och konkret därför att det är där motståndet till förändring är som starkast. Faktum är att det inte finns något som föreskriver att man ska ha en nomineringskommitté i ett bolag, ens om det är börsnoterat. Den skulle med andra ord kunna avskaffas helt och hållet.

Sammanfattningsvis kan sägas att vb gått med på en kompromiss med nomineringskommittén — innebärande att de får in två namn i styrelsen — i syfte att skapa en speglad styrelse. Detta för att en spegling, eller en ordning i enlighet med styrelsens yttrande till Rickard Henzes motion, ska kunna åstadkommas. Här kan ni läsa alla inkomna motioner inför årsmötet, och styrelsens svar till var och en av dem.

AIK Fotboll har genom bolagisering och efterföljande otydlighet kring maktförhållandena i AIK Fotboll AB byggt in en konflikt i AIK Fotboll. En konflikt mellan medlemmar och minoritetsägare. Medlemmar som äger en majoritet av rösterna i bolaget och minoritetsägare som puttat in merparten av kapitalet i detsamma. Medlemmarna har (och ska ha) den slutliga makten över såväl FF som AB, men fråga om hur stor makt minoritetsägarna ska ha och hur denna ska utövas har lämnats utan tydliga svar.

I denna otydlighet har minoritetsägarna valt att behandla AFAB som vilket bolag som helst, och på så vis ökat sitt eget inflytande. Detta har skett under flera år och tillåtits ske därför att vi medlemmar inte tagit vårt ansvar, satt oss in tillräckligt i frågan och argumenterat för vår sak. Rent juridiskt har minoritetsägarna nämligen bara så stor makt vi medlemmar lämnar dem.

Konflikten hade kunnat lösas om man redan vid bolagisering och börsintroduktion skapat tydliga spelregler och gjort klart att en investering i AIK Fotboll inte är som en investering i ett vanligt bolag.

I praktiken har minoritetsägarnas makt varit mycket stor. Detta då minoritetsägare (främst Gustaf Eriksson) skaffat inflytande genom tillsättning av en nomineringskommitté som i realiteten valt styrelse i AFAB. Denna nomineringskommitté har historiskt bestått av tre personer varav medlemmarna bara haft makt att tillsätta en. Av de övriga två har en valts av minoritetsägarna (Per Bystedt och Gustaf Eriksson) medan den tredje och sista tillsatts på oklart vis (i år är första året som val av denna oberoende ledamot är beslutspunkt på bolagsstämman). Det är ett tvivelaktigt upplägg som har fått fortgå eftersom det varit höljt i dunkel.

Tanken om en nomineringskommitté där minoritetsägare lämnas möjlighet till inflytande är god. I AIK har detta dock blivit farligt eftersom det kombinerats med idén om att FF och AFAB som jämbördiga och i den interna relationen jämnstarka. Om tanken att AFAB är lika starkt — eller starkare — än FF tillåts, tillåter vi även att personer utan medlemmarnas mandat styr en stor del av vår verksamhet. AIK Fotboll är en förening som av tekniska skäl valt att bedriva del av sin verksamhet i bolagsform, men alltjämt en förening som ägs av sina medlemmar.

Genom att använda kapitalstyrka för att ta sig in i nomineringskommitté och styrelse i AFAB och sedan försöka friställa AFAB från FF:s och medlemmarnas inflytande har man i mångt och mycket rundat föreningsdemokratin på så vis att makten över elitverksamheten sedan bolagisering förflyttats till en styrelse och nomineringskommitté som aldrig tilldelats medlemmarnas mandat och förtroende.

Konflikten och förvirringen har spätts på ytterligare av att medlemmar/supportergrupper med flexibel och ur sin synvinkel pragmatisk syn på föreningsdemokrati (och — gissar jag — demokrati i allmänhet) valt att byta fot i frågan om vem som är starkast i relationen mellan FF och AFAB beroende på vad som gynnar dem för stunden. Något som skapat en märklig syn på föreningsdemokratin, och vem som bestämmer i AFAB, bland organiserade supportrar.

För att makten över AFAB ska ligga hos medlemmarna behöver den flyttas från nomineringskommittén. Nomineringskommittén har — som sagt — aldrig valts av medlemmarna men trots detta genom historien tämligen ostört föreslagit den AB-styrelse de önskar och fått denna vald.

En spegling av styrelserna, alternativt en ordning där FF-styrelsen själv plockar in särskilda kompetenser enbart för AFAB-frågor (så som de föreslagit i sitt yttrande till Henzes motion), är nödvändig för att genomföra denna förflyttning.

För att genom spegling återge medlemmarna den faktiska makten över AFAB har det funnits två alternativ: att köra över minoritetsägarna och sätta den styrelse som medlemsviljan tolkas vara ute efter, eller att försöka få minoritetsägarna att acceptera en lösning, även om de förmodligen ogillar den.

Tidigare har personerna i nomineringskommittén samt Per Bystedt och andra verkat för ”Ett AIK” i bemärkelsen speglade styrelser, ordföranden, nomineringskommittéer och valberedning. Men det var fram till årsmötet i våras, nu har man i stället bytt fot och försöker tvärtom kringskära idén om ett AIK på alla möjliga sätt för att kunna behålla så mycket makt som möjligt själva. Idén om Ett AIK passade för dem när det var ett sätt att koppla greppet kring hela klubben för egen del, och centralisera makten kring sig själva. När det inte längre har varit möjligt har man i stället propagerat för Två AIK, för att kunna behålla åtminstone en halva i stället för att lämnas tomhänta.

Som jag skrev i december:

“För att dröja sig kvar som förtroendevald i AIK över tid, och genom olika epoker, måste man argumentera som en slalomåkare åker skidor; hela tiden inta nya positioner, och ständigt justera dem.

Det är i och för sig bra att kunna ändra uppfattning om saker, men ibland kan man ana att positionsförflyttandet snarare vilar på taktiska grunder, än något annat.”

När vi i våras, och även inför årets årsmöte, föreslog speglade styrelser och valberedning/nomkom protesterades det aggressivt om att minoritetsägarna inte skulle skyddas. Det är lite lustigt mot bakgrund av att Per Bystedt fram till för ett år sedan var ordförande i AIK FF, vilket på motsvarande sätt — fast tvärtom — innebar att föreningens intressen, som ändå innehar röstmajoriteten — tillvaratogs av en annan part; en fristående och avsevärt mindre minoritetsägare. Frågar du en affärsjurist om vilken av dessa situationer som vore skevast representativt, skulle de flesta peka på det senare fallet. Det är dock inget som någonsin har diskuterats. Men när medlemmarna och föreningen vill utöka sitt mandat — och inte utan anledning, utan som en reaktion på upplevd misskötsel och passivitet — beskrivs det av vissa i närmast apokalyptiska ordalag. Dubbla måttstockar, minst sagt.

Nu beskriver jag utförligt alla de besvärligheter som också delvis förklarar, tror jag, det valberedningsförslag som presenterades i förrgår. Och verkligheten är besvärlig. Att fatta och genomföra beslut är besvärliga. Särskilt i AIK, där det finns många starka krafter i rörelse.

Men att det är just såhär svårt får alla vi som är intresserade av att genomdriva verklig förändring lära oss att hantera. Förändring är svårt, plågsamt och fyllt av friktion. Den som vill samma saker som jag vill med AIK, men samtidigt inte vill acceptera det, behöver inte läsa vidare.

Om valberedningens förslag till ny styrelse

Jag har ännu inte bestämt mig, men överväger att acceptera valberedningens förslag till styrelse, som finns att läsa här. Jag är en enda individ (mitt medlemskap motsvarar ungefär 0,005 % av alla medlemmar) i en förening med ungefär tio procent av kapitalet och 52,8 procent av rösterna. Man kan inte alltid, för egen del, få 100 procent som man vill. Även när man anser sig ha 100 procent rätt (eller mer än 0,005 % rätt i alla fall). Därför är jag också nyfiken på hur andra medlemmar, och de som tidigare ställt sig bakom mitt arbete, ställer sig till vb:s förslag, utifrån den information som står till buds.

Robert Falck är en ordförandekandidat som jag har förtroende för. Han är erfaren, beslutsam, har en intressant blandning av erfarenheter och personliga karaktärsdrag som jag tror lämpar sig för klubben i det skede vi befinner oss i. Han är lugn, trygg, stabil och resolut. Robert har redan varit en mycket uppskattad ledamot under året. De jag har pratat med har alla uttryckt sig uppskattande om Robert och hans insatser. Robert var en av mina kandidater inför årsmötet i fjol, och det har jag inte haft anledning att ångra för en sekund.

Det finns en del dåligt i vb-förslaget, men också mycket bra. Tomas Franzén, som varit vd för Bonnier och ComHem, är den på papperet tyngsta värvningen till en AIK Fotboll-styrelse så länge jag kan minnas. Jag har själv träffat honom vid några tillfällen, och alltid uppfattat honom som smart, jordnära och sympatisk. Och hans cv talar för sig självt.

Om Falck, Franzén och de andra kan ges förutsättningar att verka i en konstruktiv miljö kommer det kunna ge bra spin-off-effekter, där fler styrelseproffs och ledare i storbolag med AIK-sympatier faktiskt kan tänka sig att sätta sig i framtida AIK-styrelser. Hittills har det varit ganska få.

Förutom Bystedt, som min inställning till är välkänd, ingår även Faje Gani något överraskande i förslaget. Han kommer inte att göra vare sig skada eller nytta. Det märks på valberedningens motivering, att nomineringen av honom inte är särskilt genomtänkt: ”I en värld där Facebook och Google står för 60% av den digitala annonsmarknaden i Sverige samtidigt som de traditionella kanalerna krymper är hans kompetens och nätverk viktiga pusselbitar.” Jag förstår inte riktigt vad det har med AIK att göra. Ska vi bli bättre på att annonsera på Facebook och Google, eller ska vi tävla med dem om annonsintäkter? Oavsett vad känns det som problem som inte riktigt motsvarar de utmaningar AIK har på marknadssidan. När folk säger att Faje Gani ”kan marknad” är det lite som när någons mormor säger att hennes barnbarn ”är bra på data”. Det vill säga en inte särskilt finkornig analys. Men det är en nominering som går att leva med.

Sedan är den föreslagna styrelsen väldigt stor; elva ledamöter och en suppleant. När jag har pratat med valberedningen har de återupprepat vikten av lugn och ro. De har tjatat hål i öronen på mig med sitt prat om lugn och ro. Jag älskar lugn och ro mer än någon annan, men tror att lugn och ro bäst åstadkoms genom att inte kompromissa sönder saker. Nu har valberedningen tagit fram ett förslag där alla ska vara med och ingen ska vara missnöjd. Risken då är att man skapar problem för sig själva längre fram (typ dagen efter årsmötet och hela tiden därefter).

Att flera före detta högre uppsatta personer ska lämnas kvar i styrelsen, degraderade, är inte nödvändigtvis oproblematiskt. För några år sedan arbetade jag som konsult och rådgivare i ett av Sveriges största och mest välkända bolag, där man hade för vana att sparka folk nedåt i organisationen, i stället för att sparka ut dem. Det skapade en enorm handlingsförlamning, när tidigare chefer, nu petade, satt och blockerade den nya chefens försök att genomföra sina idéer. Låt oss hoppas att det inte händer här.

Jag tror att valberedningens definition av lugn och ro vägleds av det som kallas ”minsta motståndets lag”, och jag är inte övertygad om att minsta motståndets lag alltid leder till en varaktig lugn och ro, utan mer kan vara ett sätt att skjuta problem framför sig. Men jag kan ha fel. Vi får se. Jag hoppas att de har rätt, och kommer vara den första att erkänna om det visar sig att jag har haft fel.

Återigen, kommunikationen!

Jag tycker att man hade kunnat kommunicera mer och bättre kring förslaget. Förslagets natur — namnen som ingår, och särskilt namnen som kombineras, samt det exceptionellt stora antalet ledamöter — väcker många omedelbara följdfrågor hos många medlemmar. Det känns som att många nu vänder sig till mig för att försöka få förklarat och tolkat vad förslaget innebär. Jag hade hoppats att valberedningen hade kunnat göra det.

Det finns en kultur så fort folk blir förtroendevalda i AIK att de tror att de måste sluta kommunicera på ett intressant och inspirerande sätt, och i stället hålla sig till väldigt strama riktlinjer för kommunikationen. Dels knastertorr och sporadisk officiell kommunikation, och så använder man sina personliga sociala kanaler till banaliteter som att göra svartgula hjärtemojis när AIK gör mål. Det är de två kommunikationsformer som existerar i Den Förtroendevaldes sinnevärld. Varför det har blivit så vet jag inte.

Det är klart att medlemmarna inte känner att kommunikationen från de förtroendevalda fungerar (även om dessa själva upplever att de försöker kommunicera) när dessa föreställningar om hur kommunikationen ska gå till verkar förhärska inom klubben oavsett vilka som är valda för stunden. Det är som att det ligger en blöt filt över hela kommunikationskulturen från styrelserna, nuvarande och tidigare.

Ledamöterna skulle nog säga att mycket av detta beror på styrelsernas sekretessföreskrifter, men det är inte riktigt sant att man bara kan kommunicera knapphändigt, knastertorrt, oinspirerande och opedagogiskt bara för att man ingår i en styrelse. Det är i alla fall ingen regel som gäller för andra styrelser jag har observerat i andra sammanhang.

Förmodligen har det också att göra med en rädsla för att säga eller göra fel. AIK lider ju fortfarande väldigt mycket av räddhågsenhet, något som växt fram av naturliga skäl, på grund av de onaturliga omständigheter människor tvingats verka under. Man vill inte ta ut svängarna i kommunikationen av rädsla för att misslyckas eller stöta sig med någon eller något. Därför slipas all kommunikation som går ut ned till total ointressanthet och friktionslöshet. Sedan gnäller man över att medlemmarna inte intresserar sig tillräckligt för kommunikationen uppifrån. Testa att säga eller fråga något intressant, tankeväckande, nyskapande och vågat — så lovar jag att engagemanget kommer.

Traditionen av platt kommunikation från styrelsehåll tror jag också bidrar till vissa irrationella uttryck. När de förtroendevalda känner sig så instängda och räddhågsna kommunikativt kommer de i stressade lägen helt plötsligt gå bananas åt andra hållet: ta den märkliga DN-läckan häromveckan som ett exempel, eller Per Bystedts förvirrade ”personliga brev” i AIKs officiella kanaler inför förra årsmötet. Det blir som när den tjocka permafrosten i Sibirien slutligen smälter och kopiösa mängder metangas plötsligt väller ut.

Speglade styrelser i praktiken

En sak som blir intressant, och som jag inte vet hur man har tänkt att lösa saken, är hur speglingen till AB-styrelsen ska gå till, om den går igenom (så som både jag, befintlig styrelse och valberedning rekommenderat, och som Rickard Henzes motion till årsmötet föreslagit som ny stadga). AB-styrelsen kan nämligen inte bestå av så många ledamöter som ingår i den föreslagna FF-styrelsen. Max antal medlemmar som enligt reglerna kan ingå i AB-styrelsen är nio ledamöter plus ordförande. Då är det viktigt att rätt personer från den föreslagna FF-styrelsen blir invalda i AB. Annars riskeras en situation liknande den som uppstod vid förra årets stämma. Här måste det finnas en bra plan. Och det vore bra om valberedningen kunde redovisa hur de har tänkt kring detta.

Just den tänkta speglingen, som alltså kräver en reduktion av ledamöterna, och hur den ska genomföras, är en nyckelfråga till hur jag ställer mig till valberedningens förslag.

Det vore samtidigt bra om så många aktieägare som möjligt som stöttar våra resonemang också såg till att infinna sig på bolagsstämman. Den äger rum den 14 mars kl 18 på O’Learys i Solna. Aikfotboll.se skriver:

“Aktieägare som önskar delta i årsstämman skall dels vara införd i den av Euroclear Sweden AB förda aktieboken fredagen den 8 mars 2019, dels anmäla sin avsikt att delta i årsstämman senast fredagen den 8 mars 2019 under adress: Årsstämma AIK Fotboll AB, Box 3090, 169 03 Solna, eller via e-post arsstamma2019@aikfotboll.se eller per telefon 08–735 96 50.”

Lugn och ro — men ibland gäller det att inte stå still också!

En sak som jag värderar högt, vid sidan av lugn och ro, är det man på engelska kallar ”a sense of urgency”. Det saknas en fullgod svensk översättning, men handlar om att inuti i en organisation skapa en iver att möta de problem som behöver mötas. Begreppet myntades av en den amerikanske forskaren John. P Kotter för ett decennium sedan, och beskriver hur man skapar förändringsbenägenhet och genomförandekraft i en organisation:

“Most organizational change initiatives fail spectacularly (at worst) or deliver lukewarm results (at best). In his international bestseller “Leading Change,” John Kotter revealed why change is so hard, and provided an actionable, eight-step process for implementing successful transformations. The book became the change bible for managers worldwide. Now, in “A Sense of Urgency,” Kotter shines the spotlight on the crucial first step in his framework: creating a sense of urgency by getting people to actually see and feel the need for change. Why focus on urgency? Without it, any change effort is doomed. Kotter reveals the insidious nature of complacency in all its forms and guises. In this exciting new book, Kotter explains: (1) How to go beyond “the business case” for change to overcome the fear and anger that can suppress urgency, (2) Ways to ensure that your actions and behaviors — not just your words — communicate the need for change, and (3) How to keep fanning the flames of urgency even after your transformation effort has scored some early successes. Written in Kotter’s signature no-nonsense style, this concise and authoritative guide helps you set the stage for leading a successful transformation in your company.”

Om någon inom AIK känner för att låna boken så kan de gärna höra av sig.

Om ansvarstagande och recenserande — när de överlappar och inte

Det finns de som har kritiserat mig (Per Bystedt bland andra) för att inte vilja ta ansvar, att jag står vid sidlinjen och recenserar andras arbete. Men jag har arbetat en hel del inom och kring klubben. Drivit årskortskampanjer och arbetat med att få bort polisnotorna som belastade AFABs ekonomi avsevärt, för att ta ett par exempel. Många av dessa projekt har varit framgångsrika. Just för att lugn och ro och status quo inte stått högst i kurs. Jag tror att lugn och ro uppstår i slutändan genom resultat. En lugn och ro baserad på lathet, trötthet och feghet är inte mycket värd i min bok.

Hopp om bättring föreligger ändå, med förslaget som ligger på bordet

Samtidigt tror jag att valberedningsförslaget i sin helhet är ett steg i rätt riktning. Det är mycket bättre än så som det har varit 2018. Jag har också ett långsiktigt perspektiv på AIK. Allt handlar inte bara om vad som sker just nu, och det är en viktig lärdom för alla AIKare, att det mest intressanta är riktningen, och vad som sker i det långa loppet.

Jag tror att det förslag som ligger nu kan bidra till att föra klubben i rätt riktning. För att möjliggöra en upplösning av den dubbelhet som låst läget i år har det krävts kompromisser mellan valberedning och nomineringskommitté, men en kompromiss som innebär ökad FF-präglan jämfört med nuvarande situation. I alla fall om speglingen genomförs på rätt sätt. Men det är just det som är frågan.

Min tanke att årsmötet i år inte bara handlar om frågan om vilka som ska sitta i styrelsen, utan också — och kanske framförallt — om något helt annat, men minst lika viktigt:

Den Stora AIK-reformen.

Anledningen till att det vinnande styrelseförslaget på årsmötet 2018 inte lyckades fullt ut är att förutsättningarna saknades. Förutsättningarna saknades eftersom klubben är felriggad på fler sätt. Defekta strukturer och processer som gör att klubben, oavsett vem som leder den, kommer misslyckas på olika sätt. I ett sådant läge måste man sätta in kraftfulla åtgärder för att förnya de punkter som inte fungerar. Det har vi i AIK inte riktigt gjort. Åtminstone inte på mycket länge. Men det är dags nu. Därför föreslår jag ett helt paket av åtgärder som jag hoppas att en majoritet av medlemmarna vill stötta. Tillsammans bildar dessa åtgärder Den Stora AIK-reformen (DSA).

Den består dels av saker som måste genomföras på årsmötet, men också av delar som behöver utvecklas kontinuerligt under året, av oss som vill vara delaktiga i förändringsarbetet.

Om Den Stora AIK-reformen går igenom 2019 tror jag att det kan bidra till att lösa de problem som klubben dragits med i decennier, och ständigt återkommit till, även om det funnits tillfälliga dvalor.

1891 bildades AIK. 1896 inrättades fotbollsföreningen. 1898 byttes det gamla klubbmärket mot det nya. 1937 flyttade vi in på Råsunda. 1967 blev Lennart Johansson ordförande, vilket han förblev till 1980. 1999 aktiebolagiserades klubben. 2006 börsnoterades vi. 2018 skapade vi det största årsmötet i svensk idrottshistoria och revitaliserade föreningsdemokratin. 2019 genomför vi Den Stora AIK-reformen som syftar till att frigöra oss från de ständiga problem som orsakar oss kaos och handlingsförlamning på samma gång.

Förra året skakade vi om maktstrukturerna och förde in nytt blod som bidrog till att etablera en sundare kultur i och kring klubben. I år vill jag att vi ska bygga ett fungerande system, som gör att klubben kan bli en ledstjärna i sitt sätt att arbeta, organisera och samarbeta.

Inte heller i år kommer vi att bli färdiga — det blir man aldrig — men genom Den Stora AIK-reformen kommer vi kunna göra upp med flera av de käpphästar som de ständigt återkommande problemen härrör ur. Jag hoppas på er hjälp! Den kommer behövas.

DSA består av följande delar:

Formellt på årsmötet

1. Spegling av styrelserna, inklusive ordförande (Rickard Henzes motion), men där det vore bra att veta mer om hur det ska gå till

2. Byte av revisor (där den revisor som Jonas Galotta föreslog på ett årsmöte för några år sedan, och som blivit kvar, ersätts)

3. Förstärkning av valberedningen (jag vet att vissa ledamöter i vb överväger att sluta, då är det viktigt att de fylls med bra ersättare)

Saker att arbeta på under året — inom ramen för ett större, formaliserat arbete kring DSA:

1. Avskaffandet av nomineringskommittén

2. Inrättandet av praxis om att styrelser väljs med ett ”informellt mandat” på fyra år

3. Släpp kommunikationsfördämningen — styrelsen måste våga kommunicera på riktigt!

4. Nystart i relation med minoritetsägare — och upprättande av ny praxis för minoritetsskydd

5. Upprättandet av ett kvalificerat affärsnätverk

6. Översyn och uppdatering av ägardirektiv och andra interna styrdokument

7. Starta en tankesmedja som producerar analyser, idéer och rapporter för AIK Fotboll och som finansieras genom crowdfunding (men som baseras på ideellt arbetande krafter; pengarna ska gå oavkortat till genomförande av aktiviteter)

Årets årsmöte blir startskottet för DSA!

Förra året var vi 924 medlemmar på årsmötet. Jag vill sätta ett nytt mål för i år. I år hoppas jag att vi kan samla 1 500 medlemmar i Solnahallen. Det vore ett viktigt bidrag inte bara för vår egen skull, utan skulle också inspirera klubbar och föreningar runtom i Europa att själva mobilisera medlemmar för att ta ansvar och driva på för positiv förändring och ökad förändringstakt. AIK ska vara stilbildande.

Sedan tidigare har cirka 400 personer skrivit upp sig på min lista inför årets möte. Vid samma tidpunkt förra året var vi noll. Genom att skriva upp sig lovar man att gå på mötet och stötta Den Stora AIK-reformen och får samtidigt del av exklusiv information kring det fortlöpande arbetet fram till dess. Mitt arbete i detta stöttas av ett par andra AIK-vänner som jobbar med att utreda och planera i processen fram till årsmöte, bolagsstämma och därefter. Den ena är affärsjurist och den andre analytiker, båda föredrar dock att verka i bakgrunden (det hade jag också föredragit — tro det eller ej; kanske nästa år, då jävlar…).

Vad kan du som läser det här och sympatiserar med det som står göra:

· Skriv upp dig på min utskickslista här!

· Gå på årsmötet!

· Uppmana dina vänner att gå på årsmötet!

· Om du är aktieägare; gå på bolagsstämman 14 mars (och glöm inte att föranmäla dig i enlighet med instruktionerna)

· Om du inte är aktieägare; överväg att köpa aktier i AIK Fotboll AB och gå på bolagsstämman (aktierna måste köpas senast 8 mars för att föras in i aktieboken i tid för att man ska ha rätt att delta på stämman)

Säg JA till DSA!

SKRIV UPP DIG HÄR.

Det finns mycket jag velat få sagt. Och detta blev långt nog. Jag ämnar återkomma med fler texter. Tack för er tid och ert engagemang.