Behovet av tydligare stadsbegrepp

I Sverige finns ingen officiell definition av vad en stad är. Under medeltiden gav kungen stadsprivilegier till viktiga orter som låg till grund för juridik och administration på orten. I och med kommunernas framväxt och särskilt 1971 års kommunreform försvann det juridiska behovet av staden som begrepp.

I vår officiella statistik pratar SCB istället om tätorter, vilket är alla orter som har över 200 invånare. Inte särskilt användbart som kategorisering med andra ord då Stockholm ingår i samma kategori som Trollhättan, Ånge och Brösarp. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har en indelning av kommuner i olika typer, men den tar inte hänsyn till de olika orterna som finns inom en kommun. SKL räknar exempelvis Uppsala kommun som en storstadskommun eftersom det bor fler än 200 000 invånare i kommunen, trots att tätorten Uppsala bara har 140 000 invånare. Dessutom är stora delar av kommunen landsbygd.

Kommun är ett luddigt begrepp. Den som bor och verkar på ett ställe kan oftare känna anknytning till en viss ort eller bygd, snarare än till en kommun. I och med urbaniseringsprocessen är stad ett centralt begrepp. Många större kommuner har insett värdet av ordet stad och har strukit ordet kommun i sitt namn till förmån för just stad. De kommuner som kallar sig för stad är Borås, Göteborg, Haparanda, Helsingborg, Landskrona, Lidköping, Malmö, Mölndal, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Trollhättan, Vaxholm och Västerås. Inget ont om Borås, Mölndal och Vaxholm, men jag kan inte se varför dessa orter kan kallar sig stad när exempelvis Linköping, Uppsala och Örebro heter kommuner. Solna och Sundbyberg är dessutom en del av Stockholm, inte egna städer.

Även om det administrativa behovet inte finns på samma sätt idag så tycker jag det finns ett språkligt behov att kunna skilja på olika orter med avseende på deras storlek. Det krävs för att man snabbare ska kunna placera orten i ett visst sammanhang om inte annat. Om vi hade gemensamt överenskomna definitioner av olika storlekar på städer så skulle det vara lättare att snabbare förstå skillnaden mellan exempelvis Borås, Helsingborg och Trollhättan.

I England finns en kategorisering av orter utifrån dess storlek som jag tycker känns rimlig. Den kallas bosättningshierarki (settlement hierarchy) och består av ett antal nivåer av bosättningar utifrån befolkningsmängden. Den stora utmaningen blir rent språkligt då svenskan saknar vettiga motsvarigheter till engelskans city och town då båda dessa översätts till stad på svenska. Därför har jag försökt matcha de engelska kategorierna med ord vi använder i dagligt tal för olika typer av orter. I vissa fall har jag varit generös med klassificeringen eftersom orten känns mest hemma i en viss kategori.

Då kör vi…

Samhälle

Ett samhälle (eng. village) har 100–1 000 invånare och har i bästa fall någon form av service, exempelvis en närlivsbutik som Tempo och en bensinmack. De flesta orter i Sverige är samhällen. De flesta som bor i samhällen är vana att pendla till närliggande städer för såväl service som arbete.

Exempel på samhällen: Överkalix, Kivik, Fjällbacka, Ullared, Sundborn, Sälen, Knutby och Svappavaara.

Småstad

En småstad (eng. town) har cirka 1 000–20 000 invånare. Här finns flera butiker och viss service på orten, exempelvis en ICA Supermarket och butiker vid torget som Dressman och Lindex. I bästa fall finns det ett handelsområde i stadens utkant med butiker som Elgiganten, Jysk och Rusta. Småstäder kännetecknas av att alla känner alla och att många ungdomar vill flytta därifrån. Folk som inte har en relation till småstaden känner oftast inte till namnet eller den geografiska placeringen av orten.

Exempel på småstäder: Boden, Oskarshamn, Bollnäs, Säffle, Klippan, Flen, Ockelbo, Dorotea och Enköping.

Större småstad

En större småstad (eng. large town) har cirka 20 000–100 000 invånare. Här finns butiker och service på orten, ofta samlat i en eller flera gallerior. Det finns också ett eller flera handelsområden i stadens utkant med affärer som Hemtex, MediaMarkt och Stadium. Historiskt handlar detta ofta om industristäder, men industrierna är i stort sett avvecklade idag. På 1970-talet etablerades högskolor på flera av dessa orter. Folk med god allmänbildning känner till namnet på dessa orter och kan placera dem i rätt landsända.

Exempel på större småstäder: Norrköping, Umeå, Gävle, Borås, Karlstad, Eskilstuna, Halmstad, Östersund, Borlänge, Falun och Skövde.

Mellanstor stad

En mellanstor stad (eng. city) har cirka 100 000–300 000 invånare. Här finns flera stadsdelar med egna centrumbildningar och en fungerande busstrafik inom orten. Högre utbildning finns och ett aktivt kulturliv. Här finns dessutom ett rikt utbud av affärer, oftast ett IKEA-varuhus. De flesta svenskar känner till namnen på dessa orter och har ett hum om var i landet de ligger. I mellanstora städer finns goda möjligheter för ungdomar att hitta ett arbete och bo kvar på orten, om nu inte storsta’n lockar…

Mellanstora städer i Sverige: Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

Mindre storstad

En mindre storstad (eng. large city) har cirka 300 000–1 000 000 invånare. Här finns ett rikt utbud av service och butiker, men staden saknar en internationell prägel. Kollektivtrafiken fungerar bra. Rikt kulturliv, men inte landets centrum för kulturen. Alla känner till dessa städer och många kommer ha besökt dem under sin livstid som semestermål eller i arbetet.

Mindre storstäder i Sverige: Göteborg och Malmö.

Storstad

En storstad (eng. metropolis) har cirka 1 000 000–3 000 000 invånare. En storstad har ett rikt utbud av service och butiker samt en internationell prägel. Kollektivtrafiken fungerar mycket bra och det finns ofta tunnelbana. Centrum för politik, kultur och societet.

Storstäder i Sverige: Stockholm.