En furste bland maskrosor

Inför riksdagsvalet 2010 gjorde jag tillsammans med sökvirtuosen Nikke Lindqvist en kampanj mot Sverigedemokraterna på nätet. Jag oroades av SD:s förmåga att sminka ett illvilligt budskap så att det gick hem bland väljarna. Där och då kändes det främmande med ett nationalistiskt parti i Sveriges riksdag. Det kändes som att striden mot SD i den valrörelsen var vår tids viktigaste strid. Jag kände ett moraliskt ansvar att delta i den striden. Min kamp blev fighten om förstaträffen på Google för sökfrasen “Sverigedemokraterna”. Veckan före valdagen hade min sajt Sverigedemokraterna.de lyckats ta sig upp på förstaplatsen. Istället för Jimmie Åkessons nuna möttes googlare av motargument, fakta om partiets nazistiska rötter och folks motstånd mot partiet i sociala medier.

Som vi alla vet kom SD in i riksdagen 2010 och min kampanj somnade in. Efter ett tag började jag känna att jag borde engagera mig politiskt för att stärka de goda krafterna i samhället. Mitt val blev Miljöpartiet. Framför allt för att jag uppfattade MP som det mest frihetliga partiet i riksdagen när det gällde migrationsfrågor och mänskliga rättigheter. När jag bevakade SD som mest var det bland annat miljöpartisten Maria Ferm som imponerade med sitt tydliga försvar av asylrätten och sina appeller för fler lagliga vägar. Jag blev medlem i Miljöpartiet och sedermera vice ordförande i min lokalavdelning.

Som nybliven miljöpartist besökte jag partiets kongress i Örebro sommaren 2015. Jag var ensamt ombud från min lokalavdelning och var där för att iaktta och lära mig det politiska hantverket. Det mest påtagliga minnet från den kongressen var en ideologiskt driven miljöpartist som berättade intensivt om farorna med frihandelsavtalet TTIP. Det var den yvige Carl Schlyter som pepprade motargument. Han pratade särskilt om farorna med ISDS. Alltså möjligheten för företag att stämma stater och utmana demokratiskt fattade beslut, vilket i sin tur kan leda till negativa konsekvenser för såväl människors hälsa som för miljön. Runt Schlyter flockades ombud i alla åldrar, som om han vore en popstjärna. Alla ville få en chans att prata med honom. Hos Schlyter fanns en ideologisk övertygelse uppbackad av kunskap och förmågan att kommunicera begripligt och retoriskt effektivt. Han framstod som en manlig motsvarighet till Maria Wetterstrand.

Spolar vi fram bandet till nästa kongress så riktade språkröret Gustav Fridolin följande ord mot publikhavet av ombud:

Jag är trött på att se miljöpartister stå i tv och prata om Miljöpartiet. Vi har viktigare saker att prata om.

Med tanke på att Carl Schlyter petades som EU-nämndens ordförande någon månad efter kongressen så torde orden vara riktade mot just honom. Vad var det då för hemskheter Carl Schlyter och andra miljöpartister hade yttrat som fick Fridolin att ryta från talarstolen? Det var ord direkt hämtade från kongressbeslut, partiprogram och valmanifest. Gustav Fridolin ville nämligen tysta de MP-politiker som dristade sig till att påpeka det uppenbara: beslut som MP-ledningen varit med att fatta i regeringsställning gick på tvärsen med partiets torgförda politik.

Miljöpartiets officiella linje har alltid varit en human flyktingpolitik. Samtidigt gick MP-ledningen med på att införa Europas tuffaste flyktingpolitik tillsammans med Socialdemokraterna hösten 2015. Detta i en tid då kriget i Syrien orsakade vår tids värsta humanitära katastrof. Småbarn flöt upp döda på turkiska stränder. När fler lagliga vägar behövdes som mest så blev alla vägar olagliga och en pakt med auktoritära Turkiet placerade flyktingar i läger med beväpnade vakter. Asylrätten kastades ut genom Rosenbads fönster och Sverige var dominobrickan som stängde hela Europa.

MP-ledningens svek mot sina gräsrötter stannade inte vid migrationspolitiken, även om det var nog för att få mig att lämna partiet. Sommaren 2016 verkade MP-ledningen för att sälja Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland, i strid med tidigare kongressbeslut. MP har i regeringsställning även varit med och beslutat om en höjning av skatten på solcellspaneler. Detta trots att miljö och hållbarhet sägs vara partiets viktigaste profilfråga.

Den nuvarande MP-ledningen med Gustav Fridolin i spetsen har gjort det till en sport att göra våld på det egna partiets ideologiskt viktigaste frågor. Regeringstaburetter är alltid viktigare än politisk konsekvens i MP-ledningens idévärld. Det verkar inte finns någon gräns för vad Gustav Fridolin kan gå med på för att få leka skolminister under storebror Stefan Löfven.

Gustav Fridolin, du nyblivne furste bland vildvuxna maskrosor. Det finns ingenting så demoraliserande som brutna löften, maktspråk och cynisk opportunism. Dina ord skär sönder politiskt engagemang.

Gustav Fridolin. Beslut har betydelse. Om du inte aktar dig kommer du att gå samma öde till mötes som alla pyramidbyggare. Dina blommor kommer att vissna. På fältet kommer det att växa blåklint, klöver, nejlikor och rosor. Kanske en och annan rosa blomma också.

Gustav Fridolin. Min kamp mot Sverigedemokraterna handlade aldrig om en kamp mot just det partiet eller dess företrädare. Kampen handlade om att hjälpa människor på flykt. Om att radera skillnaden mellan bruna och vita människor. Om mänsklig anständighet. SD-politik blir inte rätt bara för att den genomförs av ditt miljöparti.

Gustav Fridolin. Du fick inte bara mig att lämna Miljöpartiet. Du fick mig att tappa tron på det politiska systemet.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.