Prima ballerina, bildproducent, silversmed, fotograf, psykolog, skådespelerska, lärare eller kanske åklagare. Även om jag älskar mitt jobb så finns det en del andra yrken som jag gärna skulle vilja kunna ägna mig åt.

Dekoratör kanske? Ingenjör? Producent? Konditor? Arkitekt? Journalist? Copy? Marinbiolog i tropisk miljö? Bo på landet och driva ett litet B&B?

Aldrig var valmöjligheterna så oändliga som i 20-årsåldern. Med tiden blir de möjliga valen färre, eller kanske snarare mindre intressanta.

Visst, prima ballerina är rätt kört. Bara att inse. Men många andra möjligheter finns ju där, om jag verkligen vill. Vore jag intresserad av att byta bana och välja läraryrket så är det visserligen en universitetsutbildning mellan mig och lärarlegitimationen, men omöjligt är det ju inte. Tidskrävande, omvälvande och så vidare, men inte omöjligt. Att flytta ut på landet eller till havsnära miljö i ett tropiskt land är också det möjligt att genomföra. Om jag vill ta konsekvenserna. Om inte så får jag släppa idén eller kompromissa.

Nu är det inte så att jag försöker övertala mig att alla dörrar är öppna trots stigande ålder. Jag tänker snarare på att jag faktiskt trivs oerhört bra där jag är. Och att det är ok. För trots att det finns så många alternativa vägar att gå, så väljer jag att stanna kvar på min. Det är verkligen inget rakt spår, men det är mitt. För nu.

Like what you read? Give Zanna Larmén a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.