Debatt: Fler perspektiv krävs för att svensk digitalisering ska fungera
Note: English version below
I krönikan “Jag saknar skolböckerna — barnens digitala inlärning är ett helvete” beskriver Alex Schulman sin frustration över sitt barns digitala skolmiljö — en känsla många av oss kan relatera till från våra interaktioner med digitala verktyg, tjänster och miljöer i vår vardag. Digitaliseringen av samhället innebär fantastiska möjligheter, men den medför onekligen även utmaningar för såväl individer som organisationer.
Alex Schulman pekar i grund och botten på en djupare problematik för svensk digitalisering: Att vi oftast betraktar den som en fråga om teknik, infrastruktur, juridik och ekonomi, och att vi verkar vara oförmögna att inkludera perspektiv som handlar om användare, medborgare, kultur och samhälle. Digitaliseringen är helt enkelt inte användarcentrerad.
Regeringens digitaliseringspolitik innehåller visserligen skrivningar som till exempel “medborgarnas behov”, men vid en närmare undersökning av mål, budgetanslag, regleringsbrev och instruktioner så nämns användare/brukare mycket sällan. Det här är något som Riksrevisionen nyligen uppmärksammade i rapporten “Digitala tjänster till privatpersoner — stora utvecklingsmöjligheter för statliga myndigheter” i vilken den kritiserar statliga digitala tjänsters användbarhet och tillgänglighet, samt noterar att de granskade myndigheterna inte arbetar med att involvera användare i tillräcklig omfattning när de utvecklar sina digitala tjänster.
Ta Myndigheten för digital förvaltning (Digg) som ett exempel. Dess webbplats levererar beklämmande lite information om användarbehov, användbarhet eller processer och metoder för att adressera dylika frågor. Detta blir ännu tydligare i myndighetens dokument “Svenskt ramverk för digital samverkan” i vilket rekommendationen “Sätt användaren i fokus” beskrivs ytterst knapphändigt och närmast löjeväckande grunt i jämförelse med övrigt innehåll. Rekommendationen presenteras dessutom långt ned på listan, efter ämnen som “Samverka som förstaval”, “Arbeta aktivt med juridiken” och “Se till att information och data kan överföras” — en talande prioritering.
Ett exempel på ett motsatt förhållningssätt är Storbritanniens “Technology Code of Practice” som tillhandahålls av landets Central Digital & Data Office. Dess allra första instruktion är: “Define user needs”, följd av “Make things accessible and inclusive”. Digitaliseringen bör med andra ord utgå från användarnas behov, tillgänglighet och inkludering, och därefter titta på teknik, juridik, samverkan, data och andra områden — en radikal skillnad jämfört med hur vi beskriver situationen i Sverige. Digg är dock inte ensamt om att förbise de humanistiska aspekterna av svensk digitalisering. Andra myndigheter som till exempel Vinnova (som ofta nämns i digitaliseringssammanhang) och organisationer som Sveriges Kommuner och Regioner, uppvisar liknande mönster: Stort fokus på teknik, infrastruktur och säkerhet — försvinnande lite på människor och samhälle.
Det är emellertid inte enbart digitaliseringspolitiken som brister. Arkitektur, stadsplanering och design ses som självklara kompetenser när det handlar om utformning av miljöer, produkter och upplevelser — borde inte de även vara relevanta i digitaliseringsammanhang? “Politik för gestaltad livsmiljö”, Sveriges arkitektur- och designpolitik, är ett över nittio sidor långt dokument i vilket ordet “digital” nämns enbart tio gånger och då i ytterst svepande ordalag. Den nuvarande arkitektur- och designpolitiken inriktar sig närmast uteslutande på vår fysiska miljö, något som är anmärkningsvärt givet att samhället idag även består av olika former av digitala miljöer. Enligt undersökningen “Svenskarna och internet 2022” använder sig 94% av befolkningen internet, och nästan alla gör det dagligen. Att inte betrakta detta som en del av vår gemensamma livsmiljö som kan — och bör — formges är närmast ett mysterium, speciellt med tanke på att vi i Sverige sedan länge har en framstående designsektor som arbetar med att utforma digital teknik utefter människors och organisationers behov och förutsättningar. Dessvärre avspeglas detta inte i den nuvarande arkitektur- och designpolitiken, vilket innebär att vi ofta går miste om att berika utvecklingen av svensk digitalisering med dessa kompetenser och perspektiv.
En lyckad digitalisering kommer att kräva ett ökat användar- och samhällsfokus. Regeringen bör därför överväga följande åtgärder:
- Uppdatera politiken för digitalisering, arkitektur och design. Svensk digitaliseringspolitik måste utformas med ett tydligt användar- och medborgarperspektiv, samtidigt som arkitektur- och designpolitiken även måste inkludera våra digitala livsmiljöer.
- Svenska myndigheter måste använda ett användarcentrerat arbetssätt i sitt digitaliseringsarbete. Det här är extra relevant för de myndigheter som arbetar konkret med digitaliseringsfrågor utifrån ett nationellt perspektiv. Regeringen bör beskriva detta explicit i myndigheternas regleringsbrev och instruktioner.
- Kompetenssammansättningen i offentliga organisationer bör ses över och inkludera roller med ansvar för frågor som rör användbarhet, tillgänglighet och design, för att nämna några områden. Att enbart ändra på politik och uppdrag kommer inte att räcka — kompletterande kompetenser krävs för att förverkliga dem.
Ovan insatser skulle innebära en tydlig politisk signal om att digitaliseringen av samhället måste innebära bättre upplevelser och interaktioner i digitala verktyg och miljöer för alla samhällsaktörer — från föräldrar till myndigheter och företag.
Maj, 2023
Cristian Norlin
Före detta ledamot av regeringens Användningsforum samt designchef
(Linked In)
In the chronicle “I miss schoolbooks — children’s digital learning is a hell” Alex Schulman describes his frustration over his child’s digital school environment — a feeling many of us can relate to from our interactions with digital tools, services, and environments in our daily lives. The digitalization of society brings fantastic opportunities, but it also inevitably brings challenges for both individuals and organizations.
Alex Schulman essentially points to a deeper problem of Swedish digitalization: That we often regard it as a matter of technology, infrastructure, law, and economy, and that we seem incapable of including perspectives that involve users, citizens, culture, and society. Digitalization is simply not user-centered.
The government’s digitalization policy admittedly contains provisions such as “citizens’ needs,” but on closer examination of objectives, budget appropriations, regulatory letters, and instructions, users/consumers are very rarely mentioned. This is something that the National Audit Office recently noted in the report “Digital services to private individuals — great development opportunities for government agencies” in which it criticizes the usability and accessibility of government digital services and notes that the audited agencies do not work to involve users to a sufficient extent when they develop their digital services.
Take the Agency for Digital Management (Digg) as an example. Its website delivers depressingly little information about user needs, usability, or processes and methods to address such issues. This becomes even more evident in the agency’s document “Swedish framework for digital collaboration” in which the recommendation “Put the user in focus” is described very sparingly and almost ridiculously shallow compared to the rest of the content. The recommendation is also presented far down the list, after topics such as “Collaborate as a first choice”, “Actively work with the law” and “Ensure that information and data can be transferred” — a telling priority.
An example of an opposite approach is the UK’s “Technology Code of Practice” provided by the country’s Central Digital & Data Office. Its very first instruction is: “Define user needs”, followed by “Make things accessible and inclusive”. Digitalization should therefore start from users’ needs, accessibility, and inclusion, and then look at technology, law, collaboration, data, and other areas — a radical difference compared to how we describe the situation in Sweden. However, Digg is not alone in overlooking the humanistic aspects of Swedish digitalization. Other authorities such as Vinnova (which is often mentioned in digitalization contexts) and organizations like Sweden’s Municipalities and Regions, display similar patterns: A great focus on technology, infrastructure, and security — disappearingly little on people and society.
However, it is not only the digitalization policy that is lacking. Architecture, urban planning, and design are seen as self-evident competences when it comes to the design of environments, products, and experiences — shouldn’t they also be relevant in digitalization contexts? “Policy for designed living environment”, Sweden’s architecture and design policy, is a document over ninety pages long in which the word “digital” is mentioned only ten times and then in extremely sweeping terms. The current architecture and design policy is almost exclusively aimed at our physical environment, which is remarkable given that society today also consists of various forms of digital environments. According to the survey “Swedes and the internet 2022”, 94% of the population use the internet, and almost everyone does it daily. Not considering this as part of our common living environment that can — and should — be designed is almost a mystery, especially considering that we in Sweden have long had a prominent design sector that works to design digital technology according to people’s and organizations’ needs and conditions. Unfortunately, this is not reflected in the current architecture and design policy, which means that we often miss enriching the development of Swedish digitalization with these skills and perspectives.
Successful digitalization will require increased user and societal focus. The government should therefore consider the following measures:
- Update the policy for digitalization, architecture, and design. Swedish digitalization policy must be formulated with a clear user and citizen perspective, while architecture and design policy must also include our digital living environments.
- Swedish authorities must use a user-centered approach in their digitalization work. This is particularly relevant for the authorities that work concretely with digitalization issues from a national perspective. The government should describe this explicitly in the authorities’ regulatory letters and instructions.
- The competence composition in public organizations should be reviewed and include roles responsible for issues related to usability, accessibility, and design, to name a few areas. Merely changing policy and mission will not be enough — additional competences are required to realize them.
The above actions would send a clear political signal that the digitalization of society must mean better experiences and interactions in digital tools and environments for all societal actors — from parents to authorities and companies.
