Den digitala revolutionen måste nå de politiska rummen i Sverige
Sanna Ghotbi, en av Digidemlabs projektledare och kommunpolitiker i Göteborg, reflekterar över hennes research under den senaste månaden och möjligheten att skapa ett digitalt verktyg för direktdemokrati i Göteborg.
Vi lever i ett samhälle där den moderna teknologin tar allt större plats i vardagslivet, där appar och webbtjänster gör det enklare för människor att uträtta dagliga behov och där arbetsuppgifter förenklas med nya verktyg. Men trots att den digitala utvecklingen påverkat nästan alla samhällsområden har de politiska rummen lämnats nästan oförändrade. Fortfarande får några få politiska representanter mandat att bestämma hur kommunen, regionen eller landet ska styras utan att behöva tillfråga invånarna och utan att det finns direktkontakt med väljarna mellan valen, trots att de idag har digitala verktyg som tillåter snabb kommunikation till sitt förfogande. Under det senaste året har det dock skett något av en digitalrevolution inom den politiska sfären. Med ekonomiska kriser och ökade klyftor har fler invånare gått ut i protester mot korruption och de odemokratiska strukturer som ligger bakom många politiska beslut och invånare runt om i världen har startat rörelser och medborgarplattformar för transparens och inkludering.
Jag heter Sanna Ghotbi och sedan ett par månader tillbaka skickade jag in en projektansökan till Digidemlab för att kunna undersöka exempel på digital direktdemokrati i kommuner runt om i världen med syftet att skapa något liknande i Göteborg. Sedan 2014 är jag kommunfullmäktigeledamot i Göteborg och har därför insyn i hur den lokala politiken är utformad. I kommunfullmäktige fattas beslut kring allt som rör staden genom detaljplaner, handlingsplaner och riktlinjer kring bostadsbyggen, äldrevård, skola, miljö, jämställdhet, trafik, idrotts- och föreningsliv, arbetsmarknad och annat som påverkar kommunen. Trots att kommuner i Sverige arbetar med att inkludera invånare genom öppna möten och projekt för ökat valdeltagande får stadens invånare sällan möjlighet att lägga egna förslag.
I länder som Spanien, Frankrike, Island, Brasilien och Taiwan har initiativ som medborgarbudget och medborgarmotioner startats upp. I Paris har exempelvis staden öronmärkt 500 miljoner euro i budgeten fram till 2020 som invånarna ska få besluta om. Parisarna får skicka in förslag på hur dessa pengar ska spenderas och varje år verkställs de mest populära förslagen, så länge de är juridiskt och ekonomiskt möjliga. Som ett sätt att få invånarna att skapa egna motioner och budgetförslag har partier och regeringar i dessa länder skapat webbplattformar med opensource funktion. Vissa städer har också kompletterat de digitala verktygen med fysiska möten runt om i stadsdelarna.
Det är dessa exempel som jag har studerat den senaste månaden med förhoppningen att kunna skapa något liknande i Göteborg. Det är en lång process som väntar och längs vägen kommer jag att göra mer research och intervjua nyckelpersoner som lett projekt för direktdemokrati i andra länder, något som ni kommer kunna läsa om på bloggen. Vägen mot ett nytt digitalt verktyg för direktdemokrati är lång men vi måste börja någonstans, och varför inte med ett demokratilabb i Göteborg.
