”Det viktigaste är att förmedla att de boende har makten”

Tre av Paris bostadsbolag gör deltagande budgetar för sina boende. Vi träffade Aubry Prieur från konsultföretaget COPAS, som är experter på medborgardeltagande och som hjälper bostadsbolaget RIVP med budgetprocessen.

Hur började bostadsbolagets deltagande budget?

Beslutet kom uppifrån från politikerna då det fanns många anmärkningar mot bolaget från de boende och RIVP inte hade tillräckliga metoder för att lyssna på deras klagomål. Även om kommunen initierade budgeten är bostadsbolagets deltagande budget separat från medborgarbudgeten för hela staden. RIVP kunde inget om deltagandeprocesser innan så de tog in oss som konsulter för hela processen.

Det tar lång tid för projekten i Paris stads medborgarbudget att bli genomförda så boende var oroliga att det skulle vara samma med bostadsbudgeten, men den går mycket snabbare i genomförandefasen.

Folk röstar i september och de genomför förslagen i januari. Pengarna finns redan och så fort folk röstat kan förslagen genomföras, de har redan leverantörer och föreningar som kan genomföra förslagen. I mitten och i slutet av processen har de utvärdering för att se om projekten genomförts.

Vad var er roll under medborgarbudgeten?

De boende tycker generellt inte om bostadsbolaget eller fastighetsskötarna för att de inte alltid hanterar klagomål om ljudnivåer eller sopor. Egentligen borde RIVP hantera relationerna med sina boende själva, men det gör de inte.

Vi hamnade mitt i den här konflikten och det var bra att komma utifrån för boende litade mer på oss. Vi ansvarade för all kommunikation med de boende och ordnade ett möte, en workshop och dubblade antalet röststationer för varje område.

Hur gick de första mötena med boende till?

Vi hade uppstartsmöten för att komma igång med budgeten där vi gick igenom alla steg och datum i processen. Under de mötena var det inte många deltagare, max 40 personer per tillfälle. Mötena varade i två timmar efter arbetstid och vi försökte att använda lokaler som var närmast alla boende i varje område eftersom människor inte orkade ta sig till oss annars.

Det var ett viktigt steg för de boende att kunna komma och få ur sig sin ilska och skälla på allt som var dåligt. De lyssnas ofta inte på och de behöver lyfta sina problem innan de kan komma med konstruktiva förslag. Det är viktigt för oss att vara tysta och lyssna på människor, även om det handlar om saker som inte hör till bostadsbudgeten. Vi lugnar deltagarna och skickar deras klagomål till bostadsbolaget om det inte är förslag som kan användas i budgeten.

Ibland tror folk att en medborgarbudget betyder att det är medborgarna som ska betala för saker, så vi behöver förklara om och om igen vad det egentligen betyder. Problemet är att folk kommer och går under mötena så de missar informationen och vi måste upprepa saker vi redan sagt när det kommer nya, även under workshopar när de egentligen ska skriva förslag.

Det är mest folk som redan är engagerade som kommer på möten, folk som har ledig tid och äldre. Unga är svårast att nå, där är det kanske lättare att gå genom skolor och föreningar som jobbar med ungdomar.

Berätta mer om era workshopar?

Ungefär en månad efter första informationstillfället håller vi workshopar för att skriva förslag. Under workshoparna är det viktigaste att förmedla att de boende har makten och att skapa en trygg miljö. Ibland använder vi bilder som deltagare kan ta hjälp av för att uttrycka hur de känner kring sitt boende med enkla figurer som visar känslor kring byggnaden och deras behov vilket är bra för de som inte kan språket.

Vi går också runt i området tillsammans med boende så att de kan förklara och få idéer under tiden vi promenerar. Det brukar vara omkring tio personer som deltar i varje område, vilket ger möjlighet till informella samtal och att bygga personliga relationer. Om det blir fler deltagare anpassar vi oss efter det och har mer organiserade samtal.

När det finns konflikter mellan boende försöker vi skapa förslag kring gemenskap, exempelvis föreningar som gör spel kring att återvinna och hålla det rent eftersom majoriteten av folks förslag handlar om att minska skräp och ljudnivåer.

I början var det de boendes ansvar att komma på förslag men vi insåg snabbt att det var för svårt för att deltagarna inte var vana att uppskatta vad som gick att göra och hur mycket saker kostade. Bostadsbolaget ville att de boende skulle göra allt inklusive genomförandet och att de boende skulle skapa en förening och bära projektet vidare men vi såg att det var svårt så vi föreslog ett samarbete mellan lokala organisationer och boende.

Hur valde ni vilka förslag som skulle gå vidare?

Workshoparna slutade i slutet av maj och vi hade väldigt lite tid på oss för att hitta föreningar och skapa samarbeten.

Vi organiserar ett råd som går igenom förslagen. I rådet finns fem boende, fastighetsskötare, områdeschef, en från RIVP, en från staden och någon från oss. Vi skickar ut inbjudan till alla boende att vara med i rådet men det är bara några engagerade som vill delta. Alla i rådet har en röst var.

Kriterierna är väldigt grundläggande, vi tittar på om förslaget gynnar många boende. Om det finns en fysisk plats för förslaget tittar vi på platsen, vi undersöker om kostnaderna är rimliga, vilket tema det går inom och om det finns någon ansvarig för att genomföra det.

Meningen med rådet är inte att bedöma projektets innehåll, det gör de boende. I år godkändes 23 förslag av omkring 50. De som inte godkänns av rådet får veta varför, de får ett mejl och vi ringer även upp personerna.

Hur nådde ni ut till boende?

Vi skulle vilja samarbeta mer med staden kring kommunikationen för bostadsbolaget och Paris stads medborgarbudget. Eftersom omröstningsfasen är samtidigt för de olika budgetarna kunde människor bli förvirrade.

Vi står utanför bostadshusen pratar med folk där, vi har en telefonlinje under dagtid, vi skickar ut nyhetsbrev och SMS med information. Vi skickar ut information vid varje ny fas och skickar SMS samma dag som det är ett möte.

Det finns en digital plattform där boende betalar sin hyra och vi kommer nog koppla ihop den med plattformen för den deltagande budgeten (CONSUL) för att förenkla deltagandet.

Varje bostadsbolag har en egen digital plattform, alltså tre olika, det vore smartare att ha något gemensamt.

Boende röstar ofta fysiskt när vi är på plats. Deltagande under omröstningsfasen låg på ca 14% 2017, vilket är väldigt högt jämfört med andra medborgarbudgetar där det bara är några procent.

Vad tycker du om bostadsbudgeten och dess framtid?

Jag tror inte att bostadsbolaget kommer vilja fortsätta nästa år men kommunen kommer att tvinga dem. Politiskt lägger sig borgmästaren i medborgarbudgeten mer och mer eftersom det är bra reklam när det är lägre valdeltagande i valet. Men det är fortfarande en symbolfråga eftersom det inte handlar om hela budgeten, det blir små förslag kring grönska och inte stora reformer inom utbildning.

Det är många som gör digitala processer och tror det kan räcka, men man får inte glömma de fysiska metoderna. Fattiga människor är inte vana att bli tillfrågade om vad de behöver, man måste gå till dem och vara där de är.