Paris största bostadsbolag låter de boende bestämma
Paris Habitat är Paris största bostadsbolag, och ett av de tre bostadsbolag i staden som gör deltagande budgetar med sina boende. Bostadsbolaget, som framförallt är till för låginkomsttagare, låter de boende prioritera vilka renoveringar och andra förbättringar som ska göras där de bor. Ghilaine Roth och Denisa Cosma berättade för Digidem Lab hur arbetet går till.
Kan ni berätta om Paris Habitat och om boendebudgeten?
Paris Habitat är Paris största bostadsbolag med 123 000 hus och lägenheter. En stor del av de boende är pensionärer.
Vi började med vår deltagande budget 2017, precis som de två andra kommunala bostadsbolagen i Paris. Första gången ingick 10 områden med ungefär 4000 boende. 2018 gjorde vi budgeten med 25 nya områden med 7000 boende, och vi kommer att byta områden igen 2019.
Vi har valt att använda budgeten som ett ”programmatiskt verktyg” som hjälper oss att inkludera de boendes idéer i våra renoveringsplaner. De boende får själva välja vad de tycker är viktigast att renovera och hur. Vi tar däremot inte emot förslag om sociala aktiviteter.
Hur organiserar ni processen?
Vi har valt en fysisk process med röstsedlar, valstationer och workshops på plats. Vi använder ingen digital plattform för att skicka in förslag eller rösta. Ett externt konsultföretag, CUADD Conseil, hjälper oss att organisera workshoparna.
Det första steget handlar om att kommunicera med mail, affischer och möten med fastighetsskötare. Sen har vi två möten för varje område för att samla in idéer. Vi har också två projektanställda från Paris stad som knackar dörr och frågar folk direkt om förslag. Förra året tog de med en särskild anteckningsbok för alla klagomål som inte ingår i den deltagande budgeten.
Efter inlämningsfasen granskar vi alla idéer.
Vem gör granskningen och hur?
Det är våra lokala avdelningar som gör det, utan något samarbeta med de boende. De kollar om idéerna är genomförbara och följer våra regler. Men om en idé föreslås många gånger kan vi acceptera den ändå. Till exempel ville många ungdomar ha en fotbollsplan, något som vi inte brukar tillåta på våra gårdsplaner, men vi lät det gå vidare ändå.
Det vi ser är att boendebudgeten utmanar reglerna på ett bra sätt. Den tvingar oss att tänka om kring våra egna regler.
Vad är de andra stegen?
Efter vi har granskat projekten börjar omröstningsfasen. Vi sätter ut röststationer i och utanför alla byggnader. När det är klart räknar vi alla valsedlar med hjälp från fastighetsskötarna och boendeföreningar.
Sen börjar vi att genomföra projekten. Från förra året har vi redan gjort klart två projekt och de boende verkar nöjda. För ett projekt, en lekplats för barn, klagade en grannförening med äldre personer, vars egna projekt inte vunnit. Vi behövde göra en medlingsprocess för att lösa konflikten. Men lekplatsen kommer vi att bygga ändå, folk har röstat på det.
Hur jobbar era medarbetare med processen? Har de accepterat den?
Ja, alla jobbar med den utan problem, förutom kanske en person. För fastighetsskötarna har det varit svårare ibland. Några var väldigt motiverade först, men blev besvikna när de hörde att de inte själv kunde föreslå idéer. Vi funderar på att tillåta det i framtiden.
Ett problem som vi har är att nästan ingen har kompetens eller är utbildad i att organisera deltagarprocesser för att inkludera de boendes åsikter i sitt arbete.
Och de boende? Är de nöjda med processen?
Det kan vara svårt ibland eftersom de flesta inte vet vad en deltagande budget är och det krävs mycket förklaringar av vad de kan och kan inte göra inom budgeten.
Många är positiva, men vi har märkt att våra medarbetare får mycket mer klagomål när de identifierar sig som Paris Habitat. Därför har det funkat bra med våra två projektanställda som har en bricka där det istället står ”Paris stad”.
Vad är era slutsatser från hela upplevelsen?
Det har mest varit positiv, boendebudgeten hjälper oss att skapa kontakt mellan oss och de boende, men också mellan boende, och vi har integrerat metoden i vår verktygslåda för dialog med boende.
Vi hade velat göra det ännu mer demokratiskt i genomförandet av projekten, men det krävs för mycket resurser. Det är ett problem i sig med boendebudgeten, Paris Habitat har hand om 800 byggnader i Paris och vi kan inte köra processen överallt varje år. Därför blandar vi den med andra metoder, till exempel vad vi kallar ”17–19”, 160 möten på kvällstid där vi och fastighetsskötarna träffar boende för att prata med dem och informera om vad vi kan erbjuda, men framförallt lyssnar på dem.
