Spaniens digitala demokratiska revolution

Yago Bermejo Abati om vilken roll ny teknik för deltagande har haft i Spaniens demokratiska förnyelse, från proteströrelsen 15M och det nya partiet Podemos till digitala kulturhus och Madrids experiment med deltagande demokrati.

Ursprungligen publicerad i Open Source Politics av Neo Jacomet. Översättning till svenska av Petter Joelson.

Kan du presentera dig själv och berätta hur du blev involverad i 15M-rörelsen och Podemos?

Yago Bermejo: Jag har varit aktivist ett tag, så jag gick med i 15M [Spaniens proteströrelse som bröt ut 2011 i samband med den Arabiska Våren] när det startade och sen började jag samarbeta med Podemos [nystartat progressivt parti som på kort tid blivit det tredje största i Spanien]. Det som kännetecknar mitt engagemang i de här rörelserna är viljan att analysera demokratin och skapa ny verktyg för att omforma den. 2013 startade vi kollektivet LaboDemo för att samverka med rörelser som intresserade sig för det här området. Det var så vi blev involverade i Podemos, som LaboDemo har samarbetat med vid flera tillfällen. Efter det började vi arbeta med Ahora Madrid, som är en koalition av sociala rörelser som nu styr Madrid, och som vi hjälpte att skapa en process för kollektiva förslag till partiprogrammet. Efter det började Pablo Soto, en av våra viktigaste medarbetare, arbeta för kommunen och nu jobbar jag på ParticiaLab, som är ett labb på Medialab Prado [kommunalt digitalt kulturhus som bland annat jobbar med deltagande med ny teknik] som också håller på med de här frågorna.

Kan du berätta om sambandet mellan 15M, Podemos och Medialab Prado? Vad är kopplingen mellan de här olika verksamheterna?

YB: Det som binder oss samman är att vi trycker på för att crowdsourca beslutsfattande. Det är den gemensamma nämnaren för de här projekten, även om 15M var lite annorlunda eftersom det i första hand var en proteströrelse, men det gjordes försök med nya verktyg för deltagande även då. Kort sagt är det demokratisering underifrån som motiverar oss, men vi utvecklas naturligtvis med de framsteg vi gör. Så det jag gör nu med ParticipaLab är ganska annorlunda från vad som gjordes inom teknik för deltagande under 15M-demonstrationerna.

Medialab Prado workshop: kollektiv intelligens för demokrati (2016)

Skulle du säga att allt började med 15M-demonstrationerna? Vad kännetecknade den rörelsen?

YB: Utgångspunkten var att vi insåg att det fanns brister i demokratin. När du väl insett att det finns saker att fixa kan du börja jobba på att förbättra systemet. Det finns många sätt att göra det, men i vårt fall handlade det om att fundera över hur institutioner fungerar och hur de skulle kunna använda kollektiv intelligens för demokrati med hjälp av internet. Det är hoppfullt att se hur den här typen av rörelser uppstått på många olika platser samtidigt. Som till exempel Island, Taiwan, Argentina och så vidare. Sammanfattningsvis skulle jag säga att vi försöker skapa samband mellan innovativ demokrati och nätverk för att hitta nya sätt att återskapa demokratin.

Puerta del Sol-torget i Madrid under 15M-demonstrationerna 20 maj 2011.

Hur undviker ni att den här nya tekniken bara används av en redan privilegierad medelklass?

YB: Vi försöker förändra hur politik fungerar. Mitt sätt att se det är att det inte når ut till alla nu för att politik i sig inte är populärt, men det kommer att förändras om vi lyckas. Vårt mål är att göra det möjligt för folk från alla samhällsklasser att delta, och tekniken är också tillgängligt för alla idag. En stor majoritet har till exempel tillgång till internet eller en smartphone, så det handlar inte om att vara rik eller fattig som jag ser det. Vi försöker ha ett annat synsätt, en annan diskurs. Traditionell politik använder fortfarande samma gamla metoder. Att skapa nya former för deltagande med civic tech kan vara folkligt, vara tillgängligt för vanliga människor och det har varit grunden för vad vi har gjort i Spanien de senaste åren. På decide.madrid [Madrid stads medborgarplattform på nätet] kan du till exempel skriva ett medborgarförslag som kan vara väldigt politiskt, men det kan enkelt delas med WhatsApp. Så det vi försöker göra är att göra politiken tillgänglig genom att öka deltagande genom existerande (och populära) appar, webbplattformar och annat. Idag är över 300 000 personer anslutna till Ahora Madrid, så det blir mer och mer populärt. Tekniken finns där, det viktiga är att hitta sätt att underlätta deltagande och det betyder att involvera folk i politik mycket oftare än bara för att rösta var fjärde till femte år…

Du är nu projektledare på Medialab Prado, kan du berätta lite om det arbetet?

YB: Medialab är ett kulturhus för medborgerlig teknik baserad på open source-teknik. Vår filosofi är väldigt specialiserad, vi förespråkar fri teknologi för deltagande demokrati, med ett stort fokus på open source så klart. Det vi gör rent praktiskt är att vi till exempel organiserar årliga workshops där vi samlar projekt kring deltagande med ny teknik från runt om i världen. En annan innovativ process vi jobbat med är G1000 som vi höll i Madrid. Till det samlade vi tusen personer från staden för att samarbeta och diskutera lokala politiska frågor, och det sista steget i processen var att dela förslagen med hela staden genom digital teknik. Alla deltagare valdes ut slumpvis, genom rekrytering på offentliga platser i Madrid som till exempel sportarenor och stormarknader.

Den digitala fasaden på Medialab Prado.

Hur skiljer sig arbetet på Medialab Prado från det i privata civic tech-företag?

YB: Vi tror inte att demokrati kan förlita sig på privata licenser. Vi tycker att det står i motsättning till den transparens vi strävar efter. Det finns ett aktuellt exempel nu på vad som kan hända annars. Flera städer i Spanien använder open source-system för omröstningar online, men för några veckor sen anlitade Podemos i Katalonien ett privat företag för att bygga ett digitalt omröstningssystem. Vi blev väldigt chockade av det här misstaget och det blev en debatt för eller emot privata licenser för programvara för demokratiskt deltagande. Vi skrev till och med en artikel om det. Vår analys är att de som har tillgång till koden är de som har makten, så det är alltså en fråga om förtroende. Om folket ska ha makten innebär det för oss att alla måste se koden för det digitala verktyget. Demokrati är en rättighet, inte något du ska betala för. När det gäller privata företag finns det ofta en löpande avgift för programvaran, så du är involverad ekonomiskt samtidigt som du stängs ute från koden.

Konferensen Coctell på Medialab Prado 2016.

Det är nästan sex år sedan 15M-rörelsen startade. Var står deltagande med ny teknik i Spanien i dag?

YB: Vissa inom 15M försökte bygga digitala verktyg för deltagande, men de gjorde det slarvigt. De försökte till exempel efterlikna sociala medier, fast i open source-varianter. Det misslyckades helt eftersom bara folk inom rörelsen gick med, inte hela befolkningen. Jag vet att vissa inom 15M även skapade verktyg för att gemensamma förslag, men de var väldigt primitiva. Så nästa steg var det vi gjorde med LaboDemo, speciellt det som gjordes tillsammans med Podemos. Det samarbetet handlade om att utveckla det som påbörjats av 15M-demonstrationera, man skulle kunna säga att det som 15M gjorde var skisser för vad vi gjorde med Podemos. Idén var som alltid att använda digitala verktyg för kollektiv organisering. Vi försökte använda Loomio i en spansk kontext, vilket är ett väldigt intressant verktyg. Det gjordes även andra försök med att använda teknik för att crowdsourca medborgarförslag, så jag skulle säga att de senaste åren har varit väldigt framgångsrika för civic tech i Spanien.

Alla städer som använder Consul, en medborgarplattform utvecklad i Madrid!

Vad tycker du om liknande internationella initiativ, som g0v i Taiwan eller den Isländska revolutionen?

YB: Att skapa ett globalt community är väldigt viktigt. Internationella initiativ är som en slags spegling av det vi gör i Spanien. De hjälper oss att samverka, inspirera varandra och tack vare dem kan vi importera det som funkar i andra länder till Spanien. Vi är till exempel väldigt intresserade av vad det isländska folket har gjort, speciellt när det gäller medborgarbudgetar. Vi har också diskuterat med folk i Taiwan hur de ser på teknik för diskussion och debatter och speciellt hur de arbetat med systemet pol.is. Vi har också i kontakt med rörelser i andra länder, som Frankrike, där Nuit Debout engagerat sig i digitalt deltagande. Plattformen för Paris medborgarbudget är också väldigt intressant.

Yago på g0v summit i Taiwan 2016

Du har en brokig bankgrund, du har varit entreprenör, musiker och lärare. Vad fick dig att börja jobba med det här?

YB: Folk som arbetar inom det här fältet kommer från väldigt varierade bakgrunder. Jag träffar till exempel många musiker, men också många med väldigt teknisk bakgrund. Så folks inriktning skiljer sig mycket åt. Det vi har gemensamt är vår vilja att upptäcka nya saker, att samarbeta och hitta lösningar på till synes komplexa problem. En annan sak vi har gemensamt är att de flesta av oss någon gång varit aktivister, det är viktigt eftersom den finns en aktivistisk aspekt i det vi gör inom det här fältet. Personligen har jag tre olika intressen i det här: nyfikenhet på att experimentera, en konstnärlig och kreativ aspekt och slutligen aktivismen som knyter det samman.