Tiden för att ignorera invånarnas röster är förbi
“Involvning citizens only once or twice a year and then expecting them to trust you and feel like a part of the democratic system is like parents calling their kids only once or twice a year, it does not fix your relationship”, säger Josh Lerner från Participatory Budgeting Project i New York. Det är torsdagmorgon och vi är ett hundratal deltagare, mestadels kommunanställda, som är samlade i Stockholm för konferensen “Improving Democracy through Dialogue and Participation”. Konferensen anordnas av SKL, Sveriges kommuner och landsting, för att samla internationella inspirerande gäster och svenska politiker och tjänstepersoner som alla arbetar med medborgarinflytande på olika sätt.
För oss är det märkbart att deltagarna från civilsamhället är få, inte heller är det många unga och talarna ser rätt lika ut. Trots detta känner vi oss inspirerade av att det är så många som vill förändra hur demokrati görs och minska maktojämlikheten mellan invånare och beslutsfattare. Målet för oss är självklart av vem som helst ska kunna delta på sådana konferenser och att det inte ska finnas några hierarkier i vem som anses vara en demokratiexpert men konferensen är också ett jättebra tillfälle att höra mer om allt inspirerande som händer globalt och lokalt.
Coline Berthaud jobbar med Paris medborgarbudget som påbörjades 2014 med en summa på 100 miljoner euro per år fram till 2020. Hon berättar att de varje år gjort det möjligt för fler att vara med och bestämma vad stadens pengar ska användas till. Nu har alla skolelever en egen budget och likaså har bostadsbolag för låginkomsttagare medborgarbudget för sina boende. I Paris har de bestämt att 30% av pengarna ska gå till arbetarklassområden och att invånare både ska bestämma om stadens centrala budget, alltså den med förslag som är till för hela staden, och stadsdelarnas budget. Om du är en skolelev som bor i en hyresrätt för låginkomsttagare kan du alltså lägga förslag för fyra olika budgetar.
“Real power, real money” är slogan för PBP, Participatory Budgeting Project i USA som liksom Paris jobbar med medborgarbudget, med skillnaden att de är en ideell organisation som organiserar sig underifrån för att påverka beslutsfattare. I New York, där arbetet startade, har de fokuserat på community organising där sociala rörelser i orten, unga, svarta och migranter är med från början i processen och organiserar sina områden och nätverk. Här har de lyckats påverka 30 kommunpolitiker till att stötta medborgarbudgeten som hittills finansierat 139 av invånarnas projekt. Åldersgränsen är 11 år och du kan delta oavsett medborgarstatus, alltså kan även papperslösa lägga förslag. Eftersom det i många delstater är olagligt för tidigare dömda att rösta har medborgarbudgeten också blivit ett sätt att göra motstånd mot den rasism som fråntar många svarta sin rösträtt i och med de massfängslanden som drabbar landets svarta befolkning.
Detta är bara två exempel från de många inspirerande människor och organisationer vi träffade. Under konferensen hann vi prata med flera tjänstepersoner som verkligen brann för deltagande demokrati och ville göra skillnad i svenska kommuner, något som gav oss hopp för att även Sverige ska börja fördjupa den deltagande demokratin.
Vi vill stötta den processen och har därför startat en resursbank för kommuner och stadsdelar som vill ta sin medborgardialog till nästa nivå. På hemsidan http://demokratiskastader.se har vi samlat metoder, verktyg och plattformar som används internationellt och hjälper städer att fördjupa sitt demokratiska deltagande. Vår utgångspunkt kommer alltid vara, som PBP uttrycker det, att ” People are not hard to reach but easy to ignore” och för oss är tiden att ignorera invånarnas röster förbi.
