Lögn och förbannad marknadsföring

Jan Barkhed
Jul 23, 2017 · 3 min read

Att vara författare innebär för dom flesta att också marknadsföra det man har skrivit. Det traditionella tillvägagångssättet är att framträda i etablerade medier eller hålla föredrag inför begränsade skaror. Dom flesta författare känner nog ingen större kärlek till den här fasen, trots att författarrollen är något av det mest ensamma som finns, men det finns förmodligen en eller flera anledningar till varför man känner tillfredsställelse i just skrivandet. Och skall man vara uppriktig, står inte etablerade media till förfogande för oupptäckta författare (även om dom är civilingenjörer). Kvar finns sociala medier, med allt vad det innebär av passivt aggressivt beteende, likgiltighet och personer som hellre “stalkar” än talar om vem dom är. För sju, åtta år sedan var det vanligt att se experter göra reklam för ”Tio sätt att marknadsföra sig på sociala medier.” Sedan dess har även dom upptäckt att sociala medier inte fungerar som man först trodde. Just det, experterna hade fel, och det gäller inte bara sociala medier.

Marknadsföring handlar fortfarande till stor del om att hitta rätt personer att knyta an till, oftast på ett personligt plan. Av outgrundlig anledning finns det litet stöd i sociala medier att göra just det, att hitta likasinnade. Andra problem med sociala medier är att man måste upprätthålla ett konstant intresse hos sina följare genom att flöda dom med innehåll, trots att dom många gånger inte är intresserade på allvar. Alltsammans blir till ett monster vars aptit aldrig går att mätta. Till slut delar man med sig av sådan information som man absolut inte bör dela med sig av, det personliga blir gradvis det privata, med alla faror det innebär. Många kommer undan med det, men det är få personer med verkligt inflytande som kan flyga under radarn speciellt länge (det går ett tag, men förr eller senare blir alltsammans uppdagat). Faran är också att man tappar fokus på det som bygger varumärket, att man börjar kommentera nyhetsflödet i stället för att berätta dom historier som skall bygga varumärket. Jag tror mycket på att det man berättar behöver var genuint, komma direkt från hjärtat, annars riskerar det att bli mekaniska upprepningar som snart dödar det lilla intresse som kanske ändå finns där. I början av juli beslutade jag mig för att lägga ned Twitter, eller i varje fall ta en lång paus över sommaren, av alla dom anledningar jag skriver om här. Sociala medier har en tendens att döda kreativiteten, att ersätta djup reflektion med kortsiktig jakt på bekräftelse som ändå aldrig kan tillfredsställas. Trots det tycker jag att marknadsföring är både roligt och stimulerande, och av den anledningen borde jag kanske ha fortsatt.

Innerst inne brottas alla kreativa människor med den här problematiken. Ian Rogers, Chief Digital Officer på LVMH sedan september 2015 och innan dess Senior Apple Executive som ledde utvecklingen av iTunes Radio, säger att distributionen har förlorat sin roll som kritisk resurs, nu handlar det om “quality hyper-efficiency”. Det är därför Amazon, Netflix och delvis HBO har lyckats, samtidigt som andra mediaaktörer inom kabeldistribution håller på att gå under (dags för “public service” att vakna?). Rogers, nu 44, säger att distributionen har förlorat sin roll i och med Internet och att det nu handlar om kvalitet. Han tycker inte ens om ordet digital, eftersom det handlar om Internet, ändå bär han titeln Chief Digital Officer på LVMH.

Fler borde hålla med Rogers: kvalitet behöver vara i centrum och belönas, inte leveransaktiviteten som det är nu. Problemet med ”quality hyper-efficiency” är att vi håller på att drunkna i det motsatta. Twitter är inte stället om man vill bli inspirerad och känna att man bidrar eller berör. Söker man på ”marketing” på YouTube får man fram någon som har tre miljoner träffar (eng. views), men som uppenbarligen inte har en aning om vad man pratar om. Kvalitét är Internets mest allvarliga offer, och det visar vad mänskligheten står inför. Det hjälper inte att följa personer som har erkänt hög kvalitet på sitt innehåll; innerst inne är vi alla banala och småsinta femåringar när vi skriker efter uppmärksamhet. För att hitta kvalitetsinnehåll måste man lägga ned oerhört mycket tid; en resurs få har, speciellt om man sitter i en företagsledning eller leder en hel nation.

Direktiv 32

Spännande thriller på Books. https://books.apple.com/se/book/direktiv-32/id1175907828?mt=11&app=itunes

Jan Barkhed

Written by

Författare på @AppleBooks

Direktiv 32

Spännande thriller på Books. https://books.apple.com/se/book/direktiv-32/id1175907828?mt=11&app=itunes

Welcome to a place where words matter. On Medium, smart voices and original ideas take center stage - with no ads in sight. Watch
Follow all the topics you care about, and we’ll deliver the best stories for you to your homepage and inbox. Explore
Get unlimited access to the best stories on Medium — and support writers while you’re at it. Just $5/month. Upgrade