Träna din näsa (in Swedish)
Kan vi bli bättre på att dofta på whiskey?
Denna artikel är en svensk översättning av den serie artiklar jag skrev på engelska för whisk(e)ybloggen Son of Winston Churchill, som publicerades i augusti/september 2017.
Introduktion
Vårt luktsinne triggar minnen långt mer livfulla än något av våra andra sinnen. En person passerar dig på gatan, doftandes av samma parfym som någon du mötte för en livstid sedan, och upplevelsen tar dig tillbaka på ett ögonblick–på samma sätt som du vaknar upp med en påtaglig känsla från en allt för verklig dröm.
Min kunskap om doft
Jag vet väldigt lite om luktsinnet. Jag vet att det är ett av det som traditionellt benämns som våra fem sinnen. En gång lärde jag mig att sinnet för lukt och det för smak på något sätt var sammankopplat, och att ett finurligt sätt att testa detta var att hålla för näsan när jag smakade något. Jag har egentligen ingen aning om hur luktsinnet faktiskt fungerar, men jag har likväl spelat snabbt och löst med det i recensioner av whiskey jag skrivit. Jag har många gånger suttit med ett glas och kämpat med en doft eller en smak jag inte kunnat sätta ord på, trots att den var där–på min tungspets.
Djupdykning
För mig är att förstå ett ämne en nyckel till att uppskatta det. Vid tiden jag allvarligt började att djupdyka i bourbonvärlden förstod jag att detta även skulle bli fallet här.
Så om jag uppskattar bourbon så mycket som jag påstår–hur skapar jag mig en bättre uppfattning om varför jag jag uppskattar det, och är uppskattning något som går att bli bättre på?
Hjärtat av det
Jag tänker mig att ett intresse för bourbon måste vara hopplöst otillfredställande utan en kärlek för smaken. Du kan lära dig om historien, dryckens karaktär eller dess kulturella koppling till tiden och platsen den skapades på, men hjärtat av det är att bourbon är något som tillverkas för att konsumeras.
När jag började lära mig om smak lärde jag mig att doft är en stor del av det, kanske den största. Förment är det lättare att identifiera individuella egenskaper med luktsinnet än med smaksinnet. Så om jag vill bli bättre på att uppskatta bourbon och precisera vad jag gillar med den så verkar doften som det sinnet att fokusera på att förbättra.
De tre stegen
Så hur blir någon bättre på något? Mitt personliga sätt är att applicera en trestegsmetod: steg ett är egen efterforskning på internet. Steg två är att prata med en expert, och steg tre är att använda ett läroverktyg. Vanligtvis när jag försöker lära mig något så gör jag alla tre samtidigt. I detta fall kommer jag att separera dom, genomgå varje steg enskilt–med en önskan om att utvärdera dom separat för att mäta respektive stegs effektivitet som utvecklingsmetod.
Idén är att använda denna metod och skriva om det i processen att utvecklinga min förmåga att dofta på bourbon. Kommer denna resa att ta mig närmare det jag redan älskar? Vi får se!
Steg ett: internet
Internet kan vara en fantastiskt resurs, så länge du har en grundläggande förståelse av källkritik samt på skillnaden mellan fakta och åsikt. Som första åtgärd så ska jag söka information i ämnet på lättast möjliga sätt: Googla!
Jag tänker mig att en Googling kommer generera en Wikipedia-artikel högt upp i resultaten. Som ett stort fan av Wikipedia hoppas jag att den kan agera primär källa i detta steg. Förutom Wikipedia så kommer det säkert dyka upp ett par andra användbara resurser, men för att hålla steg ett simpelt så hoppas jag att dessa ska räcka för insamlande av information.
Sökresultat
Jag hade rätt. Sökningen för “lukt” genererade en länk till en Wiki disambiguation-sida, som gav mig alternativen att leda vidare till artikel för antingen “doft” eller “luktsinne”. Låt oss dyka ner i båda för att se vad de innehåller:
“Doft eller lukt kallas förnimmelsen av luktsinnet. I naturen är dofter mycket vanligt förekommande; många växter och särskilt frukter brukar vara starkt doftande. Många ämnen inom den rena kemin brukar vidare dofta; särskilt lågmolekylära estrar anses ofta väldoftande. Mat brukar i regel vara väldoftande, vilket är speciellt viktigt då smaken är beroende av lukten.”
Redan i första delen av artikeln om luktsinne märker jag att jag kommit ut på djupt vatten, kunskapsmässigt. Men jag behöver skapa mig en uppfattning, så med en i bästa fall godtycklig förståelse av naturvetenskap så kommer jag att försöka hålla mig i den grunda delen av poolen, för att sedan ta mig vidare åt annat håll.
Vetenskapen
Okej. Längst upp inuti näsan finns luktnervceller, med receptorer som fångar upp doft. Impulser via dessa omvandlas i luktknölen (du kan vara en luktknöl), som finns ovanpå näshålans tak, för att sedan tolkas av vår hjärna.
Signalerna tolkas bland annat av delar av det limbiska systemet som även spelar en stor del i upplevelsen av känslor och minnen. Detta kunskapsfynd styrker min upplevelse av doftens enormt starka länk till minnen. Den direkta kopplingen verkar, som mycket annat, evolutionärt vara ett verktyg för att navigera fara.
Överlevnad.
Vad är det för lukt?!
Vidare läser jag mig till att dofter för det mesta är kolbaserade föreningar. Och det är precis så här långt jag kommer innan jag springer rätt in i en massa kemi jag inte förstår. Jag är en älskare snarare än en expert (😎)
Efter lite ytterligare Googling tror jag mig trots allt detta förstå att olika aromer har en viss typ av sammansättningar, och dessa har specifika dofter. I min efterforskning hittar jag sammansättningar med adjektiv jag själv har kåbåjsat runt med i olika recensioner: träig, fruktig, kryddig etc. Dessa estrar och terpener, tillsammans kallade kongener har jag sett nämnas förut, t.ex. i text om fermentering och destillering och deras effekt på smak och doft.
Jag försöker gå djupare in på varför saker luktar som de gör, men det är är kemi-land, och jag saknar ett pass…
Vad har du i glaset?
Hur applicerar jag då denna nyvunna kunskap till att förbättra min förmåga att dofta på bourbon? Den fysiologiska kunskapen ger mig inte mycket mer användbar information än att vi använder vår näsa för att dofta–och det visste jag faktiskt redan.
Men i all den där vetenskapen har jag funnit en möjlig förklaring till den neurala separationen mellan att uppleva en doft och att sätta namn på den: de två processerna händer i olika delar av hjärnan, med väldigt få kopplingar mellan varandra. Kopplingarna som behövs för att sätt ord på det vi ser eller hör är mycket mer utvecklande än de för det vi doftar. Denna Wired-artikel från 2014 förklarar teorier på ämnet väldigt väl.
Slutsats — Steg ett
Så var har steg ett tagit mig? Det har givit mig en grundläggande kunskap om luktsinnet, och lite kontext jag kan använda för att rikta mig mot fortsatt lärande. Jag har fått en överblick av landskapet, och kan nu röra mig mer medvetet.
Det verkar som jag ska fokusera min träning kring två områden: upplevelse och språk. Jag tänker mig att jag kontinuerligt måste uppleva dofter som vanligtvis förekommer i bourbon samt sätta ord på dom. Hur jag bäst gör detta hoppas jag att upptäcka i steg två: tala med en expert!
Steg två: tala med en expert
Jag skriver om min upplevelse av att applicera en trestegsmetod jag använder när jag vill lära mig en ny färdighet: att göra egen efterforskning på internet, att tala med en expert samt att använda ett läroverktyg. Vanligtvis genomför jag dessa parallellt, men en del i just denna genomgång är att se om delarna i sig innehåller resultat som kan separeras–i hopp om att hitta nycklar för framgång vid lärande. I steg ett plöjde jag igenom en handfull Wikipediaartiklar, och kom ut på djupt naturvetenskapligt vatten rätt snabbt. Tillbaka på land tycker jag ändå att jag i alla fall fått ett någorlunda kontext till ämnet, samt kunskap som kan leda mig vidare.
Men denna kunskap är hittills teoretisk. Jag behöver behandla detta i ett samtal med någon som på riktigt förstår vad det handlar om. Jag behöver bolla frågor med någon som gjort sin hemläxa.
Jag har lyckligtvis fått tid med den bästa: Maria Larsson. Maria är professor i perception och psykofysik vid Psykologiska institutionen på Stockholms Universitet. Hon är också avdelningsföreståndare på Gösta Ekman-laboratoriet och medlem i Nationalkommittén för psykologi samt initiativtagare till forskningsprogrammet “Vårt unika doftsinne”. Jag fick träffa henne i hennes laboratorium på Frescati i Stockholm, för att fråga om de saker jag lärt mig i steg ett.
Samtalet
Jag ville fråga Maria både om de psykologiska och fysiologiska aspekterna av doft, men också min metod: Kan endast grundläggande efterforskning på internet resultera i bibehållande av relevant information, och är jag på rätt väg mot att förstå och förbättra mitt eget luktsinne?
Generellt så bekräftades den informationen jag tagit till mig från internet av Maria, och när vi började tala om fysiken i att dofta så kom vi snabbt in på evolutionsteori: “luktsinnet evolutionärt sett har varit kopplat till överlevnadsfunktioner”, berättade hon. “Den primära funktionen är att agera som varningssystem–kopplat till aktion snarare än kommunikation”, en teori som också förklarar varför nerverna som sammankopplar de delar av hjärnan som är aktiva vid doft och de vid verbal kommunikation är relativt få.
Maria, en erfaren lärare, berättade sedan att om än vi är sämre (“usla” i hennes ord) på att identifiera doft än visuella eller auditiva intryck, så är det en färdighet som går att träna upp:
I ett experiment som hennes forskningsgrupp ledde testades en grupp, först för deras befintliga, otränade förmåga att identifiera och komma ihåg dofter–för att sedan i fyrtio dagar träna i korta omgångar i ett Memory-liknande program. Med relativt små åtgärder så observerades intressanta resultat: “när vi sedan tittade på deras förmågor så såg vi att de utvecklats enormt i sin kapacitet, framförallt i att identifiera dofter–faktiskt jämbördiga med vinexperter”.
Maria bekräftade också min teori att om jag ska förbättra mig så bör jag fokusera på exponering, och föreslog även verbal processering för att lägga doft till minnet.
“Det är en träning, precis som att man vill bli bra på någonting–oavsett vad det är. Men det är viktigt att du får en feedback, som säger att det här är rätt eller fel.”.
Vid slutet av vårt samtal frågade jag Maria om hon som expert hade några råd kring att dofta–kanske en särskild teknik. “Egentligen inte”. “Dom allra flesta av oss tänker inte så mycket på dofter i vardagen. Vi ser att människor som är väldigt doftorienterade i vardagen har upplevelser som spiller över i deras dröminnehåll i mycket högre utsträckning än de som inte är det. Vi ser också att människor som är doftorienterade har högre förmåga att återskapa doftintryck–att föreställa sig utan stimuli”.
“För mig blir det ett rikare liv då du infogar ytterligare ett sinnessystem till din upplevelse av världen, och uppmärksammar du det får du en berikad vardag”.
Jag lämnade Marias laboratorium med en stor mängd ny information men framför allt ett nytt förtroende till min egen utveckling samt inspiration att förbättras!
Steg tre: använda ett läroverktyg
Jag har separerat och genomgått steg ett och två, där jag först sökt och tagit del av information kring ämnet att förbättra sitt luktsinne, för att sedan tala om det med en expert.
Experten, Maria Larsson, bekräftade att luktsinnet absolut kan tränas, och föreslog repeterad exponering av doft med ett feedbacksystem. Jag behöver alltså dofta på något, gissa vad den doften är för att sedan få reda på huruvida jag har rätt eller fel, samt verbalt beskriva doften för att fästa den i mitt minne. Så steg tre kommer att handla om att hitta ett läroverktyg som möjliggör denna process.
Att använda fysiska objekt som läroverktyg är etablerat inom pedagogiken, men i min erfarenhet något som sällan förekommer efter vi lämnar grundskolan.
Havet för en blind person
Jag anser mig själv primärt en kinestetisk person. Jag behöver uppleva något själv och interagera fysiskt för att på riktigt lära mig något. Färdighetsförvärvning är oftast mitt primära mål i trestegsprocessen, så fysisk övning är avgörande.
Så för att bli fysisk så var min första tanke att själv identifiera och inventera de mest vanliga dofterna i bourbon. Jag insåg snabbt hur omständlig processen att införskaffa och förvara allt från smör och kolade ekfat till färska rosor och mältad säd skulle bli, så jag gav upp den idén och började istället söka efter en färdig produkt.
The Bourbon Kit
Vad jag fann var Aroma Academy Bourbon Kit, och det verkade vara exakt det jag sökte. The Bourbon Kit är en låda innehållandes 24 små flaskor med olika dofter som förekommer i bourbon–från äpple till vete. Aroma Academy erbjuder doft- och parfymsystem, olika master classes och träningsprogram. Bland dessa produkter och tjänster finns doftkit även för vin, gin samt whisky generellt. Dessa kit är framtagna av Dr. George Dodd, doftforskare, biokemist och parfymör.
The Bourbon Kit innehåller även pappersremsor för att doppa i flaskorna, likt sådana i en parfymbutik, samt ett häfte med fakta om bourbon samt detaljerad information om de 24 dofterna. Kitet verkar göra exakt vad jag vill att det ska göra: erbjuda isolerade dofter för mig att jämföra och träna med.
När jag väntade på mitt kit att anlända så kunde jag inte varit mer exalterad. Efter att ha samlat information och sedan bollat med en expert skulle jag nu äntligen få träna på det jag lärt mig. När kitet anlände satte jag igång direkt.
Kitets ankomst
Häftet i lådan säger åt dig att börja lugnt, i kortare sessioner, men när jag tittade på klockan efter en tids användning märkte jag att två timmar hade passerat bara sådär. Jag fann mig själv enormt road av The Bourbon Kit.
Feedbacksystemet
Efter att jag läst igenom häftet och bekantat mig med dofterna så var det dags att implementera ett feedbacksystem. Maria Larsson uppmuntrade till att testa mig själv för att se riktig utveckling.
Mitt system var så enkelt som jag bara kunde göra det: jag förberedde sex pappersremsor åt gången, utan att se på flaskorna vad jag valt. Jag numrerade remsorna för att kunna särskilja dom. Jag doftade sedan på var och en samtidigt som jag gissade vilken doft det var, och förklarade för mig själv varför jag gissade som jag gjorde. Jag refererade sedan till ett facit för att se huruvida jag hade rätt eller fel. Om jag hade fel upprepade jag samma process, fast nu vetandes svaret, för att sedan gå vidare.
Resultat
Marias observation i hennes experiment var att framgång kom ganska snabbt, och inte långt efter min introduktion till The Bourbon Kit blev jag ivrig att se om endast några kvällar kunde ge resultat.
Jag samlade ett gäng bourbonflaskor jag ansåg mig ha mest erfarenhet av för att se om jag i dessa kunde plocka upp de isolerade dofter jag tränat med. Som riktmärke valde jag fem recensioner jag skrivit för whisk(e)ybloggen Son of Winston Churchill, skrivna innan jag bekantat mig med kitet.
Mellan flaskorna, kitet och mina tidigare recensioner så märkte jag att jag redan innan aldrig varit helt fel ute, men framför allt märkte jag att mitt ordförråd för dofter hade ökat. Dofter jag tidigare känt men haft svårt att sätta ord på kom nu tydliga och naturliga.
Jag märkte också att jag blivit både mer säker och snabbare i att plocka de mer klassiska dofterna som förekommer i merparten av bourbon: vanilj, kola, bränt socker, kolad ek etc, som om jag efter träning fått en mer komplett bild av dessa i mitt huvud.
Dessa tidiga resultat gav mig självförtroende, vilket i sin tur agerade som incitament för att lägga mer tid med The Bourbon Kit.
Summan av alla dofter
Mitt uppdrag i allt detta var att se om något av dessa tre steg självt fungerade som utvecklingsmetod. Skulle jag kunna isolera en enskild faktor i en process, kanske som en genväg till hastig framgång?
Alla tre steg gav mig förvisso något som gjorde mig bättre, men vad som blev tydligt var att de är olika delar av något större–och det imponerande händer när de kombineras:
Det första steget fungerar som en introduktion, som ger en överblick och ett kontext. Detta steg ger en första riktning om vilka områden som behöver förstås för att utvecklas. En viktig del är också att detta steg har en så låg ingångströskel som möjligt. Jag har påbörjat detta steg kring många olika ämnen–bara för att inse att det egentligen handlade om något helt annat än jag föreställt mig innan, något som jag inte alls var intresserad av. Det är inte hela världen. Inget är förlorat i första steget.
Det andra steget kan ses som ett test: en bör försöka destillera den nyfunna kunskapen ner till något som går att förklara för en expert. Resonemangen bör experten ganska snabbt och lätt kunna ge feedback på, vilket är en fantastisk övning i utveckling. Vad som gör en expert till en expert är att hen går igenom samma process, men långt mer ingående, samt över längre tid. Alla frågor du kommer ha, har experten troligtvis redan svarat på.
Det tredje och sista steget är det primära. Utom några få undantag tvivlar jag på att riktiga framsteg kan ske utan faktiskt fysiskt arbete. Om ditt mål är att bli bättre på att simma så behöver du tid i vattnet. Den teoretiska kunskapen ger svar till frågorna, vilket är viktigt, men i min resa i att bli bättre på att dofta bourbon gjorde jag mina största framsteg när jag fick ett verktyg för att träna på exakt det.
Slutsats
Precis som vid tidigare åtaganden med samma metod har detta varit en väldigt intressant resa. Detta är dock en resa jag just påbörjat. Nu vet jag några saker, men jag jag vet också mycket mer om vad jag ännu inte vet. Min förståelse av bourbon har blivit större nu när jag fått plocka isär dess beståndsdelar, och i den processen har även min kärlek till den växt!
En sista sak! Jag skulle verkligen uppskatta om du visar ditt stöd för denna artikel (genom att ”klappa”) så andra kan hitta den, och kommentera gärna! Följ Northern Bourbon-publikationen för att bli notifierad när nya bourbon-relaterade artiklar publiceras. Om du gillade denna artikel, överväg gärna att följa mig på Instagram samt att gilla Northern Bourbon på facebook. Tack!
/Erik
