Skolplattformar, på ett dunkelt sätt
Skriven av Jonas Ivarsson, Thomas Hillman och Annika Bergviken Rensfeldt
Nu ser vi ju eleverna på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då ska skolan se dem ansikte för ansikte.
Med denna korta essä vill vi diskutera den framväxande betydelsen av digitala skolplattformar i den svenska skolan och hur deras roll inom utbildningen kan komma att påverkas av den tekniska utvecklingen. Med utgångspunkt i dagens situation förflyttas blicken över tre tidsepoker till en inte alltför avlägsen framtid. Genom att spekulera kring en möjlig utvecklingslinje, som huvudsakligen tar en negativ riktning, så hoppas vi kunna synliggöra några av de utmaningar som politiker och skolhuvudmän kan behöva adressera om de vill kvarstå som ägare av utbildningens form och innehåll. Den övergripande frågan som vi vill beröra är vad som krävs för att en nation ska kunna bibehålla sina möjligheter att definiera de grundläggande värden som skolan är tänkt att förmedla?
David bar ut tallrikarna i köket där hans hustru redan hade börjat med efterrätten. Vit chokladmousse, klassiskt nyår. Snabbt och hetsigt kastade han in disken i maskinen, muttrandes svordomar. Hustrun la en hand på hans rygg
- Älskling du får inte ta åt dig så när han börjar, det spelar väl ingen roll vem som har mest lön…
David slöt ögonen.
- Han har alltid hållit på såhär, sedan vi va barn, tävlat om allt. Jag skiter i lönen, men när han börjar jämföra Martins skolresultat med vår Karin …
- Jag vet hur han är, men släpp det nu, Karin gillar din bror, ta de här.
Hon räckte honom två skålar mousse.
Tillbaka i matsalen såg David att hans bror satt tillsammans med dottern böjda över hennes skoldator.
- För helvete David, kolla här! Karins skolsystem hjälper till att rätta hennes texter och anpassar övningarna till vad hon kan. Jag visste inte ens att Poodle gjorde saker för skolor!
Från andra ändan av bordet tittade Martin upp från sin mobil med en avmätt tonårssuck.
- Men pappa, det är ju precis samma system som vi har på våran skola.
Första stadiet: Digitala skolplattformar
Mot slutet av 2010-talet stärkte Poodle sin ställning på marknaden för skolplattformar i Sverige. Sökjätten hade inlett sin närvaro tämligen anspråkslöst genom att erbjuda vissa administrativa funktioner som de senare kompletterade med mer avancerade tjänster. Det var verktyg som enkelt kunde användas i klassrummen och som byggde på deras övriga tjänsteutbud för allt från video till ordbehandling.
Under de följande åren introducerades en ny digitalt orienterad läroplan och som dominerande leverantör av digitala tjänster började Poodle även erbjuda allt mer undervisningsinnehåll i kombination med sina verktyg. Den parallella utvecklingen av artificiell intelligens under mitten av decenniet möjliggjorde samtidigt att Poodle kunde utforma dessa läromedel som adaptiva system för exempelvis skrivstöd och provrättning. Genom att Poodles algoritmer anpassade urvalet av det pedagogiska materialet och uppgifterna efter elevens behov och inlärningsteknik så etablerades en mer individanpassad utbildningsmiljö.
Vid tidpunkten då Poodle Classroom-plattformen introducerades på olika skolor runt om i landet var det få som hade höjt på ögonbrynen. Många föräldrar var till och med omedvetna om att deras barn hade börjat arbeta med en alternativ plattform i undervisningen. Bolaget var amerikanskt och ansågs rent allmänt vara ett trovärdigt och ansvarstagande företag. Och jämfört med de bristfälligt upphandlade system som tidigare använts så kunde lärare och elever nu få tillgång till en rik uppsättning kraftfulla verktyg för en tämligen liten peng. Det var först långt senare som det skulle stå klart att det svenska skolsystemets unika förutsättningar, kombinerat med en fullskalig integration av digitala plattformar, skulle leda till oförutsedda problem. Det här var dock problem som härrör till ett antal händelser vilka utspelats flera decennier tidigare.
På 1990-talet inledde Sverige en aggressiv reform av sitt skolsystem vilket innebar en drastiskt decentraliserad kontroll över utbildningens utformning och resursfördelning. Denna decentralisering kombinerades samtidigt med en långtgående marknadsliberal agenda. När Chile runt mitten av 2010-talet ändrade på regelverk ärvda sedan Pinochets regim så stod Sverige ensamt kvar som det enda landet i världen där det var tillåtet att bedriva vinstdrivande skolor som finansierats genom statliga bidrag. I detta ekonomiska landskap var det möjligt för företag att förvärva och driva skolor som ett sätt att generera vinster från den statliga finansieringen. Antalet skolföretag blomstrade och kombinationen av en aggressiv marknadsföring där skolor lockade elever med nya datorer och attraktiva lokaler samtidigt som föräldrar erbjöds friheten att välja den bästa skolan för sina barn blev en väletablerad praxis som var svår att motarbeta.
Även om denna omvandling av skolsystemet hade haft stor acceptans så blev det efter hand allt tydligare att priset för decentraliseringen, det fria skolvalet och vinstdrivande utbildning var en allt mer ökande segregation. Skillnaden mellan bra och dåliga skolor blev uppenbar och alla föräldrar med ett något större socialt kapital såg till att placera sina barn i de mer attraktiva skolorna. Situationen blottlade en konflikt mellan de liberala idéerna om valfrihet och de traditionellt socialistiska jämlikhetsprinciper som hade varit dominerande inom svensk skolpolitik under större delen av 1900-talet. Trots detta gjorde en alltmer populistisk strömning mot slutet av 2010-talet att en återgång till ett skolsystem utan samma valfrihet blev ett politiskt omöjligt projekt.
Under en period i början av 2020-talet var de flesta skolor privat drivna av en bransch med över 300 olika företag. Helt fria att själva utforma sin undervisning och pressade av investerare att öka sina vinstmarginaler så anammade dessa företag entusiastiskt de tjänster och undervisningsmaterial som de digitala plattformarna, då främst Poodle Classroom, tillhandahöll. De anpassningsfunktioner, understödda av artificiell intelligens, vilka successivt infördes på dessa plattformar blev ett effektivt sätt att minska på antalet lärare och snart blev de digitala plattformarna, deras innehåll, vägledning och bedömningar de facto den läroplan som tillämpades på dessa skolor. På samma sätt gick det att betrakta teknikföretagen bakom som i praktiken ersättare till Statens skolverk. I ett annars helt genom fragmenterat utbildningslandskap så blev nu plattformarna det enda stabila stöd som skolorna i Sverige hade gemensamt.
Första gången Jenny och Tomas kom i kontakt med DifSchool var när de skulle välja en skola för sin dotter under ett år utomlands. Jenny som arbetade för Sveriges Radio skulle vara korrespondent i Sydamerika och Tomas hade fått tjänstledigt för att kunna följa med. Paret bestämde sig för att anmäla sin dotter till DifSchool vilket var en digital friskola som drevs av Poodle. Med stöd av de resurser som DifSchool tillhandahöll kunde Tomas hemundervisa sin dotter och det hela hade fungerat till allas belåtenhet. När paret återvände till Sverige fann de att DifSchool hade förvärvat flera av skolorna i deras närområde och eftersom dotterns data redan fanns på Poodles plattform kunde hon lätt fortsätta där hon hade slutat.
Andra stadiet: Plattformsdata
År 2020 började de flesta vinstdrivande skolor i Sverige att uppvisa vikande vinstmarginaler. Marknaden hade mättats och rationaliseringar för att sänka kostnaderna genom reducerad lärartäthet och minskad kontakttid kunde inte sträckas mycket längre. Vid den här tidpunkten ändrades samtidigt reglerna kring ägandeskap och med detta öppnades marknaden upp för internationella företag att äga och driva svenska skolor. Detta skulle göra det möjligt för Poodle att byta strategi för att ytterligare stärka greppet om sektorn och genom dotterbolaget DifSchool började de förvärva enskilda skolor och hela skolkonsortier. Företaget DifSchool hade vid början av 2000-talet baserats på den amerikanska modellen för digitala friskolor och på ett par decennier hade de lyckats etablerat sig globalt. Eftersom de erhöll samma statsfinansiering som andra skolor, men kunde operera med drastiskt minskade overheadkostnader genom sin digitala teknologibaserade utbildning kombinerat med hemskolans arbetssätt, visade sig denna digitala utbildningsmodell mycket lönsam. Dessutom kunde företaget sälja in modellen till politiska beslutsfattare som ett rättvist alternativ med garanterat likvärdig tillgång till utbildning för alla, inklusive de som bodde på den avfolkade landsbygden.
Trots att det fanns uppenbara möjligheter för Poodle att ta hembetydande vinster via sitt dotterbolag DifSchool i Sverige så valde företaget ett något oväntat tillvägagångssätt. I mitten av 2020-talet inledde så Poodle en ny aggressiv taktik som faktiskt innebar att de satsade mer pengar på sina skolor än vad dessa genererade i intäkter. Genom att rekrytera mer kvalificerad personal med goda anställningsvillkor och erbjuda elever attraktiva utbildningslokaler blev DifSchool snart den dominerande utbildningsanordnaren i landet. Till skillnad från de tidigare ägarna till dessa skolor så låg Poodles intresse inte i kortsiktiga vinster, utan snarare i den data som plattformarna kunde generera. Med en integrerad plattform för hela verksamheten hade det blivit möjligt att övervaka en uppsjö av aspekter kring elevernas arbete. Det handlade inte bara om att dokumentera grundläggande saker som skolprestationer och närvaro utan även andra aspekter som elevernas känslomässiga status och sociala liv ingick i kartläggningen. Detta skifte sammanföll med lanseringen av ett nytt globalt OECD-program för internationell studentbedömning (PISA). De nya mätningarna var kraftigt influerade av AI-tekniken som automatiserade många av de prestationskriterier som redan fanns att tillgå genom de digitala plattformarna. Den “PISA-chock” som hade drabbat det svenska skolsystemet i början av 2000-talet genom uppvisade försämringar av elevers prestationer hade nu upphävts. Resultaten från de nya mätningarna var mycket uppmuntrande och slutligen tystnade även de mest högljudda kritikerna av den svenska marknadsmodellen för skolor.
Ursprunget till Poodles nya strategi var att de funnit elevdata högst värdefull eftersom denna gav en fullödig bild av individen. Med utgångspunkt i sådan data var det möjligt att skapa modeller som kunde predicera beteenden med stor träffsäkerhet. Även om modellerna genererats från en begränsad grupp individer visade det sig möjligt att skala upp dem och generalisera till större populationer med förvånansvärt goda resultat.
I takt med att allt fler skolor, från de populära innerstadsskolorna till skolor i utsatta områden, uppvisade stadigt förbättrade resultat proklamerade politiker högtidligt att den svenska skolmodellen fungerade och att den algoritmiskt baserade undervisningen var framtiden. 1990-talsprojektet med att marknadsutsätta undervisning för att succesivt stänga de dåliga skolorna hade äntligen nått sitt slutmål. Att välja skola handlade inte längre om att bli garanterad en viss kvalitet. Skolvalet blev istället mer en fråga om tycke och smak där elever valde skola utifrån olika preferenser kring infrastrukturella tillägg, lokalitet eller särskilda önskemål kring pedagogisk profilering.
Alma hade tidigare arbetat som tjänstedesigner för det kommunala bolaget ”A/D-omvandlarna” vilka utvecklade digitala tjänster åt stadens olika verksamheter. Efter ett antal större omstruktureringar och nedskärningar hade hon blivit uppsagd och när hon hade stått utan arbete föreslog hennes partner Elisabeth att de kanske skulle flytta till en mindre stad.
- Då kan vi komma undan stressen och få mer tid till barnen och varandra, hade hon sagt.
När Alma och Elisabeth väl hade beslutat sig för att ta steget och genomföra flytten så hade de inte tänkt särskilt mycket på det här med skolor. Allt hade ju fungerat så bra med skolgången tidigare och ”skola som skola” hade de resonerat.
Semestern 2025 gick nu mot sitt slut och det var snart dags att återgå till vardagen med alla dess rutiner och måsten. Ett brev från den nya skolan dök upp i mobilen och det inleddes av en välkomnande text där de informerades om vad barnen kunde vänta sig under sin första vecka.
- Men, vad är det här? Vi ska skapa ett familjekonto på Ninepenny-skolan!
- Ninepenny?
Barnen hade alltid gått i Poodles skolor innan och det hade inte slagit dem in att den nya skolan kunde vara annorlunda. Alma fortsatte att läsa högt:
- Om det här är första gången ditt barn har deltagit i en skola med Ninepenny-skolplattformen, vänligen logga in på er tidigare skolplattform, exportera ert barns data och importera det till Ninepenny.
På sociala medier hade det varit en hel del diskussioner om det växande kinesiska inflytandet i Sverige, och Alma och Elisabeth fick överlägga kring sin inledande ovilja att flytta barnens data. I slutändan valde de ändå att genomföra överflyttningen då det visade sig att båda högstadieskolorna i deras nya hemstad hade gått över till Ninepennys plattform. De förhöll sig pragmatiskt till saken: om det nu fanns ett verkligt problem så nog skulle regeringen gå in och styra upp situationen.
Tredje stadiet: Anpassning
Medan Poodles dominans inte hade varit särskilt ifrågasatt så inträffade under mitten av 2020-talet en form av maktskifte som fick mycket uppmärksamhet i media. Kinas investeringar i svenska företag hade ökat sedan övertagandet av bilföretaget Ovlov i slutet av 2000-talet och olika svenska dotterbolag till kinesiska multinationella företag hade i tysthet köpt upp vinstdrivande skolor. År 2024 tog världens största teknikföretag, Ninepenny, över dessa dotterbolag och introducerade samtidigt sin egen digitala plattform. Detta medförde att nästan en tredjedel av de svenska eleverna fick merparten av sitt pedagogiska innehåll, vägledning och bedömningar från adaptiv teknik baserad i Shenzhen snarare än Mountain View.
Trots att den tidigare lösningen med en amerikansk plattform som den centrala organisationsprincipen för svensk skola hade utsatts för högst begränsad kritik så blev tanken på ett statligt kontrollerat kinesiskt företag med möjlighet att detaljstyra svensk skolgång snabbt en het politisk fråga. Många upplevde en rädsla att känsliga uppgifter om svenska medborgare skulle hamna i utländska händer. Med hjälp av europeiska regelverk svarade politiker på det uppfattade hotet genom att begränsa datamigration och införde krav på att all lagring av skolrelaterad data skulle ske inom de nationella gränserna. Den här utvecklingen var en olägenhet för Poodle som försökte kämpa emot förändringen både på nationell och europeisk nivå med hjälp av sina olika lobbyorganisationer. Deras storlek till trots var det en kamp som de i slutändan kom att förlora och med detta devalverades den svenska skolans kommersiella attraktionskraft drastiskt för Poodle. Ninepenny å sin sida, hade suttit tysta under hela processen. För dem var data i sig aldrig ändamålet med skolverksamheten. Data var bara ett medel för att åstadkomma något större och datalagringens lokalisering skulle inte påverka detta för Ninepenny.
Skillnaderna mellan de två ledande plattformarna var inte så lätta att identifiera vid en första anblick då många av de vanligaste funktionerna hade en likartad struktur i de båda systemen. Det fanns emellertid centrala skillnader i de adaptiva läromedlen och hur eleverna organiserades. I Poodles system hade individen varit den givna utgångspunkten och individanpassningen av innehåll hade satt agendan för vilken återkoppling som skulle levereras. Ninepennys algoritmer verkade däremot på gruppnivå. Baserat på systemets rekommendationer så skulle eleverna ordnas i grupper om fyra och hela utbildningsprocessen var därmed inriktad på att maximera resultatet för gruppen som helhet. För lärare var detta ett välkommet verktyg som hjälpte dem att samtidigt orkestrera klassrummet och stötta det individuella lärandet. Även om gruppkonstellationerna kunde förändras under den 15 år långa obligatoriska skolgången så visste alla lärare att de vanligen skulle vara ansvariga för stabila elevkonstellationer under långa perioder. Det var inte ovanligt att dessa väl sammansvetsade elevteam till och med efter examen fortsatte till högre utbildning eller arbetsliv tillsammans. Många gånger hade gruppens deltagare unisont utvecklat såväl sina intressen som kompetenser i en likartad riktning.
Många lärare och andra skoldebattörer uttryckte sin uppskattning för det nya systemet. Arbetslösheten sjönk till rekordlåga nivåer och allt fler elever och studenter utvecklade ett intresse för teknik och naturvetenskap, sektorer där de flesta arbetstillfällen fanns. Även om journalistutbildningarnas platser gapade tomma var detta inte något som bekymrade särskilt många. Mediebranschens totala kollaps ett decennium tidigare hade trots allt lämnat de flesta journalister utan arbete.
Genom att optimera den lokala utbildningsprocessen med anpassad återkoppling mot mål som formulerats centralt i Kina så kunde Ninepennys system börja forma elevernas intressen och framgångar på en individuell nivå. De optimeringsalgoritmer som reglerade hela processen hade ett konstant inflöde av information avseende det kinesiska konglomeratets partners specifika önskemål om kompetens. Med hjälp av denna sammankoppling iscensattes ett skolsystem kapabelt att formera en ”optimal” arbetsstyrka givet ägarens behov. Några kritiska röster kunde visserligen skönjas i periferin där en handfull omedgörliga forskare enträget fortsatte att argumentera för bildningsidealet och skolans uppdrag som förmedlare av grundläggande värden. Det påstods till och med att dessa nya system utgjorde ett hot mot demokratin. Men denna typ av anklagelser var enkla att bemöta, för hur kunde de ifrågasätta ett system som levererade hög utbildningskvalitet i ett samhälle där sysselsättningen var på topp?
