Del 5: Karriären

Mitt egna lilla GULAG

Vi har förstås det fåtal som stiger i graderna och blir chefer — en yrkesgrupp som alltid värvats bland just de rättrogna. (Det är bara bland dessa man hittar de verkliga chefsämnena.) De förmår anpassa sig till det ekonomiska tänket och se barn och före detta kollegor som produktionskvoter och arbetskraft. Det är en vidrig konst att behärska som uppmuntrar till och göder samvetslöshet och hänsynslöshet.

Så när förskolläraren L plötsligt befann sig på ett möte med representanter för lägerledningen förekom hon dem med sitt eget byggprojekt. Tänk er förvåningen hos de församlade! Som att Solovetsk-fångarna själva kommit med förslaget att bygga Vitahavskanalen med svett, blod och kroppar. Otänkbart! (Fast på sätt och vis var det ändå så det gick till. Naftalij Aronovitj Frenkel började som fånge på just Solovetsk, men avancerade snabbt till vakt och sedermera kommendant.)

Där sitter alltså L och berättar för lägerledningen om hur hon — i princip för egen maskin — bärgat ett sjunket skepp (förskolan hon arbetat på i mindre än ett år) och rustat upp det till en tremastad skonare som nu obehindrat kan färdas över Barnomsorgens Hav mot nya, stolta mål. Och vad hade det kostat? Jo, kollegorna. För det här handlade inte om enskilda pedagoger; det handlade om att simma eller sjunka (närmast bokstavligen för den majoritet av personalen som bytts ut under det aktuella läsåret). Följ med båten eller hoppa av och försök simma iland. Samarbete? Pyttsan! Gör som jag säger eller drunkna i kölvattnet.

Ledningsrepresentanterna nickar åt L’s berättelse och ger henne därmed det tysta medgivande hon söker. L har lärt sig Frenkels Läxa och blivit en av Björklunds lärare. Hon kommer snart att avancera i graderna. Imorgon är det månne hon som sitter i chefens stol. Men till vilket pris? Jag har redan sagt det: Hon har gjort sig samvetslös och hänsynslös. Hon har — genom att beskriva sina kollegor (sina en gång jämlikar) som arbetskraft, som utbytbara maskindelar — höjt sig själv över dem.

Hur det egentligen står till med den saken är ointressant. Man ser chefsämnet i förmågan att vara hänsynslös. Att sätta byggprojektet före allt annat. Att vara villig att gå över lik. Där har vi potential! Här ser ni nästa förskolechef! Grattis?