Metastas #2

Va bene

Jag är hemma med sjukt barn idag. Och knappt har jag ringt jobbet och meddelat att jag blir hemma (och hjälpt till att fatta beslut om huruvida det behövs vikarie eller inte), loggat in på jobbets Intranät och anmält min frånvaro i PS Självservice, loggat in på Försäkringskassan.se och anmält VAB’en, ringt Skola24 och anmält dotterns frånvaro (det tog 4 samtal innan det gick upp för mig att jag ringde fel nummer), samt ringt sonens dagbarnvårdare och meddelat att han kommer efter frukost istället för klockan 7, förrän jag börjar tänka på jobbet igen.

Ser det där arbetsmaterialet om Likabehandling (hej Lundsberg! Hur ser er likabehandlingsplan ut?) och tänker att nu är ett gyllene tillfälle att sätta tänderna i det, samt slutföra utvärderingen av förra årets plan. Låter tankarna osökt ramla in på planering av verksamheten. Hur ska vi göra med tisdagsgrupperna? Och Ska vi göra uppdelningen i 3- och 5-åringar som vi tänkt på onsdagar och torsdagar redan den här veckan, eller hur vill vi ha det? Och hur ska jag egentligen lägga upp arbetet i min grupp – vilka barn ska jag ha, förresten!? Och jag har veckan på mig att läsa och reflektera över de första tre kapitlen i Vad berättas om mig?, som är den bok vi ska utgå från under höstens processtödjar-arbete.

Men vafan, liksom. Jag VAB’ar ju. Jag har precis meddelat min arbetsgivare att jag INTE kommer att arbeta idag. Så då ska jag inte göra det heller. Eller?

För det är ju nu jag har tid. Ena ungen hos dagmamman till 14:30 och andra ungen halvdöd i soffan framför Bolibompa eller slött pillande på surfplattan.

Förvisso, jag har 3,5 timmes barnfri tid till förfogande denna vecka. Men 1,5 timmar är redan bokat för IT-handledning med en av småbarnsavdelningarna (jag ska lära dem visa sina digitalkamerafilmade filmer med projektorn), sedan är det två timmars obligatorisk kvällsföreläsning. Så ska jag göra något av det jag nämnde tidigare får det väl bli nästa vecka då. Men inte på måndag, för då har vi det där processtödjarmötet jag talade om (som stjäl två av mina 3,5 timmar) och efter det är jag antagligen slut som människa för resten av dagen. Månne kan jag sitta på tisdag kväll, men jag skulle föredra att kunna göra det på jobbet ifall jag behöver kolla upp saker. Alltså på onsdag eftermiddag. Men nej! Då har jag bokat in VFU-handledning med studenten som börjar den veckan. NEJ! Det har jag inte alls, för då är det informationsmöte (angående VFU’n) på högskolan. Det tar för övrigt två timmar om jag minns rätt (har inte haft tid att föra in mötet i kalendern, ens). Jag ligger alltså redan minus på planeringstiden och har inte ens börjat med verksamhetsplaneringen ännu.

Men jag är van, och slänger en kärleksfull blick mot min korsstygnsbonad ovanför datorn med Andrej Vysjinskijs inspirerande ord om det magiska arbetet, ”som förvandlar människan från noll och intet till en hjälte”. Det som säger att arbete måste ske under omöjliga odds (eller hot om arkebusering) för att upplevas som meningsfullt.

Men just idag tänker jag inte lyfta ett förbenat finger till förmån för min ”att göra”-lista.

(Den här texten kan också läsas på Skäggig Dagisfröken.)