Verkligheten genom en toarulle

Minns du när det var viktigt med pixlar på kameror? När man skulle köpa ny kamera undrade man om det var en eller två megapixlars upplösning. Megapixlar är ett mått på hur mycket data som kan behandlas i en bild. Hur mycket av verkligheten som ”fastnar” på bilden. Tar vi en bild med en megapixel fångar vi ganska lite av verkligheten. Numera tar man ibland med tjugo megapixlar och det fångar lite till. Filerna blir jättestora.

Men verkligheten är mycket större, kanske hundratals, tusentals megapixlar. Hur bra kamera vi än har sorterar den bort nästan allt av verklighetens pixlar. Vi ser bara en liten del.

Tänk att vi ser oss omkring med öppna ögon. Rent faktiskt finns tusentals megapixlar med data att behandla.

Vi klarar inte av att göra det så vi ser verkligheten mindre än vad den är.

Gå in på toa och se om du har tom toalettpappersrulle. Sätt den mot ögat och se dig omkring genom den. Det mesta skärmas av och vi får tunnelseende. Håll med om att vi ser väldigt mycket mindre genom toarullen än vad verkligheten är.

Du kanske tycker detta är överdrivet. Vi ser inte verkligheten genom en toarulle. Och det stämmer, det är överdrivet, för vi ser faktisk ännu mycket mindre än det.

Gå till köket och leta upp ett sugrör istället. Titta genom sugröret och du får en bra bild av hur vi uppfattar verkligheten. Försök gå på en promenad och titta bara genom sugröret. Ganska svårt va? Man snubblar, ser inte hinder och stöter in i saker. Även om du bara går runt hemma där du känner till allting kommer det bli problem. Skulle du komma till en ny plats vore det ännu värre.

När vi möter en människa ser vi inte den människan som den är. Vi ser på den genom ett sugrör som sorterar bort nästan all information. När vi ser på vår egen framtid ser vi inte alla dess möjligheter, vi ser genom sugröret och tar bort nästan alla möjliga alternativ.

Vi ser verkligheten, dess rena fakta, våra relationer, andra människor, framtider och möjligheter genom detta sugrör. Inte konstigt att vi snubblar ibland. Eller hur?

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.