Egna tankar om att inhämta & hantera information
Jag skrev nyligen om vad jag ansåg om hanteringen av personuppgifter på twitter och jag känner att det finns mer att säga om överväganden.
I dessa tider, med mängder av försök till politisk påverkan via sociala medier, är det viktigare än någonsin att försöka ta reda på vad som är sant och inte. Samtidigt ställs högre krav på oss att lära oss ta hänsyn till varandra även på internet, där när stora delar av våra liv utspelar sig nu.
För att det överhuvudtaget inte skall gå överstyr måste vi hitta dessa gränser och använda dem som riktlinjer. För att vi inte skall inbilla oss att jag sitter här och tycker att jag är perfekt och att detta är en enkelt tar jag här upp tre twitterfall och hur jag resonerade när jag pysslade med dem.
Brasklapp: att inhämta är en hobby. Jag varken jobbar med eller är utbildad inom detta.
1) En person skrev ett dm till mig om ett konto som denne uppfattade som suspekt. Jag bestämde mig för att ta mig en titt. Många hade skrivit till kontot och ifrågasatt vissa saker. Jag kunde inte själv bedöma hur korrekta deras kommentarer var, men jag kunde kontrollera det som skrivits. Dessutom hade jag kontots svar.
Inom fem minuter stod det klart att kontot inte tillhörde den som utgivit sig vara dess innehavare. Vad det gällde viss information kontot spred fanns det två personer som bekräftade att den var inkorrekt. Jag gjorde bedömningen att de var trovärdiga. Jag skrev om det. Det visade sig att jag hade rätt.
I efterhand önskar jag att jag hade tagit litet mer tid på mig att kolla upp en del saker mer grundligt. Jag tycker att jag skrev om det något för tidigt. Jag kallas för "troll" då och då och jag vet att det är oerhört förödmjukande. Man blir avhumaniserad och förnedrad. Det sista jag vill göra, jag vet hur det känns.
En annan sak som gjorde att situationen här var jobbig var att jag hade mer information än jag ville dela. Det rörde sig som foton och text som jag inte tyckte var lämplig att dela med andra. Jag funderade på vad jag skulle göra ifall någon krävde att få veta mer. Jag skulle ha behövt stå där och envist skaka på huvudet och det skulle inte direkt höja min trovärdighet. Nu kom sig ingen, på gott och ont, för att fråga om saker som rörde det. Jag undrar vad som hade hänt då, om precis allt jag tidigare påstått skulle bli avfärdat.
2) Den här gången gällde det främst informationen som spreds. Det var samma sak här, någon skrev och undrade. Kontot var anonymt och det betyder ju att jag inte har något som helst intresse av att exponera personen bakom. Vad jag kunde göra var att hitta kontots syfte och granska informationen. Informationen var falsk, kontot hade kopplingar till andra liknande konton och kontots tweets kunde sammantaget visa på en entydig bild av vad kontot hade för agenda. Jag diskuterade det problemet.
Det är bara bra när folk granskar det man gör. Någon skall alltid granska den som granskar. Frågan är hur man förklarar varför och hur man drar vissa slutsatser. Man skall alltid sikta på transparens, men kan man gå igenom en hel process? Det är ett problem. Det skulle kunna vara så illa att jag skulle behöva visa varje steg som lett fram till mina slutsatser. Det skulle kunna vara så illa att jag inte vill visa varje steg eftersom jag tycker viss information måste få vara privat. Dessutom, sett från det andra hållet, måste den som granskar vara villig att utgå ifrån mer än det jag kan visa upp, hela poängen är ju att se ifall jag har varit rimlig och om rollerna hade varit ombytta hade jag viljat undersöka saken själv och inte bara utgå ifrån att den jag fick var korrekt.
Det blev väldigt knepigt i det här fallet. Det är bra att få frågor, men det kan vara jävligt drygt. Hur kan du säga att personen har en agenda utifrån några tweets? För att jag kollat vilka ord och länkar som förekommit mest, inte scrollat igenom 10 stycken. Hur kan du påstå att detta får spridning när kontot knappast har ett relevant antal följare? För att jag kollar hur många personer en tweet når. Säg att en person med 100 följare blir RT:ad av 10 personer med 3000 följare, den kommer nå fler. Hur vet du att det inte är en slump? För att det är samma personer som RT:ar varje gång och dessa personer går att knyta till varandra och har samma intressen. Hur vet du att de har samma intressen då? För att jag kollar på vilka kluster de tillhör och vilka kluster som överlappar.
Och så vidare i alla oändlighet. Vill man granska måste man också vara beredd att testa varje steg i min process. Nu fungerar det sällan så. Det är, precis som det skall vara, jag som skall redogöra hur jag resonerar och varför, men det räcker inte med att jag förklarar och någon annan säger "Det tror jag inte på". För att få klarhet i den saken får helt enkelt den personen komma med en egen bedömning.
3) Jag råkade på ett icke-anonymt konto som fick varningsklockorna att ringa. Efter att ha kollat runt en stund hittade jag saker jag tyckte verkade skumma. Det fanns däremot inga förstahandskällor och även om mycket var konstigt fanns det flera motstridiga uppgifter.
Eftersom jag inte kunde bekräfta tillräckligt många av mina misstankar lade jag ner. Jag tyckte inte att jag hade tillräckligt för att gå vidare. Jag skrev inte en rad om mina misstankar på twitter.
I de två första fallen hade jag mer information än jag postade. Den kunde vara av privat natur eller riskera att någon som eventuellt inte hade med saken att göra blev inblandad och så vidare. I det tredje fallet var det såklart irrelevant. Det är avvägningar jag gjort. Jag är ingen trolljägare och jag tycker att det är bättre att fria än fälla. Skall man skriva om något skall man ha kött på benen. Det är förstås upp till var och en att bedöma min trovärdighet, precis som jag ju inte kan bestämma hur andra skall hantera information de tar fram. Internet är så öppet, det går att hitta ungefär allt om alla.
Det finns flera fall där vad som skulle ha fått vara privat skulle ha förblivit det, ett exempel är Aftonbladets så kallade "Flashback-gräv", då man bland annat skrev om privatpersoner(!) som uttryckt sig hatiskt i forumet. Att vara en dumjävel med inhumana åsikter är inte brottsligt. Som jag nämnde i texten innan får det inte bli normalt att använda människors personuppgifter mot dem, oavsett vad de gjort. Nu när vem som helst kan inhämta måste vi alla, och inte bara media, bestämma hur vi vill göra det.
Det är viktigt att tänka på att man, bara för att man kan ta fram information, inte skall göra det hursomhelst. Eller kanske, just för att man kan ta fram information betyder det inte att man skall göra det hursomhelst.* Med makt kommer ansvar, som det heter i serietidningarnas värld.
*Ja, räkna med att få höra den där moralkakan upprepas till leda, jag gillar den nästan lika mycket som jag gillar att äta pitepalt eller lyssna på Pour Some Sugar On Me med Def Leppard.

