Så kom det till slut, bleka Drevets minut

Anechka Ю.
Sep 6, 2018 · 7 min read

Det ligger något i det. En stackars jävel flyr medan pöbeln med stor entusiasm jagar denne med tweets och retweets. Jag har redan skrivit om twittrares anonymitet och trovärdighet och vill helst inte upprepa mig alltför mycket, men nu tänkte jag angripa det från andra hållet: hur vi granskar andras information och hanterar information om andra.

Ganska nyligen inträffade en händelse som ledde till flera diskussioner om anonymitet och trovärdighet. Viktiga ämnen, utan tvekan. Det var tyvärr ganska få som ville diskutera det egna ansvaret att utöva källkritik och hantera information.

Av alla saker som sker i en väldigt liten ankdamm där det råder viss inavel bland alla små blå fåglar är en sak är säker: Vi har vissa med hög status och andra med lägre. Hög status har den som är välkänd, kunnig och följs av många. Där förväntar vi oss också expertis och trovärdighet. Dessa personer har också tolkningsföreträde och makt. Lägre status har den som inte besitter särskilda kunskaper, men kanske framförallt den som inte kan styrka sin identitet eller saknar belägg för sin påstådda kunskap.


Precis som med allt annat har mottagaren av ett budskap ett ansvar att själv förhålla sig kritiskt. Det är lättare sagt än gjort, kanske saknar man kanske själv insyn, avsändaren ter sig legitimerad av andra som anses trovärdiga eller man vill att budskapet skall vara sant av personliga skäl. En persons bakgrund spelar också in. En erfaren läkare bör kanske tas på större allvar än den galna fastern som kan allt om blomstermagins helande kraft.

Det finns till exempel inget som säger att en person som väljer att vara anonym skulle vara mindre kunnig. På Twitter tog jag tidigare upp exemplet Maria Johansson. Varför skulle språkläraren Maria Johansson i Stockholm vara mer trovärdig än Anechka Ю., vars bostadsort få känner till och som inte kallar sig språklärare? Det finns över 10 000 Maria Johansson, varav ungefär 1350 av dem bor i Stockholms län. Det är dessutom mycket enkelt att kapa en riktig Maria Johanssons identitet.

Av de få som tog upp vikten av källkritik var @Cylinderhatt som jag citerat tidigare och nu gör jag det igen, dels eftersom jag är tjatig, dels för att han formulerar sig väl och så tycker jag rent allmänt att man är cool ifall man har cylinderhatt:

(Sporrong är också med här. Honom blir man fan aldrig av med.)

Det här är ett vettigt sätt att se på saken. Det vill säga, det är det här som är källkritik. Det är knappast avsändaren av budskapet som har ansvar för huruvida mottagaren tror på det eller ej. Bryr man sig om att granska kan man bekräfta eller avfärda budskapet. Om man inte gör det får man faktiskt skylla sig själv ifall man går på något som inte är sant. Det är inte roligt att känna att man inte kan lita på folk, det är hedervärt att göra det och alla förtjänar en chans. Till syvende och sist är det trots detta ens eget ansvar att bedöma huruvida en okänd person på internet är trovärdig eller ej. Tyvärr.

För övrigt är Anechka Ю. faktiskt före detta språklärare. Om ni nu skulle tro på det, förstås. Det enda man kan göra är att lyssna på vad som sägs och själv avgöra vem som besitter kunskap och inte. Är man inte insatt i ämnet blir detta svårt, samtidigt är det sällan helt omöjligt att kontrollera det som sägs. Är det ens relevant ifall den ene är lärare eller inte såvida kunskapen finns där? Det är i allra högsta grad ohederligt att utge sig för att vara någon man inte är, men om informationen är vad vi är mest intresserade att ta del av, vilken roll spelar personens identitet? Det finns med allra största säkerhet personer där ute som är mycket bättre på att diskutera de språk jag lärt ut än jag är. Vem bör man lyssna på då?


Anonymitet, trovärdighet, källkritik och integritet gjorde just detta aktuella fall väldigt intressant. En avsändare med vad vi ändå kan kalla viss trovärdighet blev öppet ifrågasatt av en person med mycket högre trovärdighet och hög status. Detta skedde offentligt varvid ett klassiskt twitterdrev tog sin början. Här valde man att gå på den andra personens omdöme istället för den förstes påstådda expertis. Följaktligen förvandlades den förste till persona non grata på en mycket kort stund och utan att särskilt många ifrågasatte den andres handlande. Egentligen borde samma sak ha skett här. Den ifrågasättande partens information och motiv borde också ha granskats. Men icke.

När drevet går upphör alla vanliga regler, säger man, eller i alla fall något liknande. Att skapa ett drev mot någon är som att genomföra en offentlig avrättning. Ingen som utsätts mår bra av det, ingen kommer ur det oskadd. Drev är alltid vidriga, men det som förvånar mig i det aktuella fallet är hur man kunde utsätta en privatperson för detta och på enbart en persons uttalande. Nio år på Twitter och jag har aldrig sett något liknande. Aldrig sett så många kappor vändas så fort och okritiskt, aldrig sett så många vända sig emot en privatperson som de tidigare hyst åtmistone viss respekt för. Aldrig heller har jag sett så många hylla den som medelst hot och uthängning startade hela debaclet.

Det är naturligt att man blir arg på något och hela konceptet Twitter är ett inbjudningskort direkt adresserat till vreden inom oss. Hur riktar man då sin ilska? Låt oss säga man hittade en felaktig eller osann artikel som många andra håller för sann. Man skulle knappast anse det rimligt att, i samma andetag som man kräver av andra att ta avstånd från journalisten, offentligt hota journalisten och lämna ut information som skulle kunna leda till journalistens hem och familj. Inte heller skulle man delta i offentlig smutskastning mot journalisten. Även om man känner sig lurad och sviken. Och då är Twitter inte ens en tidskrift och en twittrare inte journalister. Desto större anledning att förhålla sig kritiskt.


I detta fall såg det alltså ut så. En person med hög status piskade upp ett drev mot en anonym privatperson och misstänkliggjorde denne. Personen hotade också den anonyme genom att klargöra att denne kände till den anonymes identitet. Dessutom delade personen information som gjorde det möjligt för andra att få åtkomst till den anonymes personuppgifter. Anledningen skall ha varit att upplysa om att anonyme inte var den som denne utgivit sig vara.

Vem skall jag granska här? Vad? För det är uppenbart att det finns mycket här som är sant, som inte är sant och annat som kanske hamnar i en gråzon. I den ena vågskålen har jag en icke-anonym person vars trovärdighet är hög, och mig veterligen med rätta, i den andra kan jag bara gå på vad som skrivits av en anonym person, vars trovärdighet nu avfärdas på uppmaning av den icke-anonyme. Här är det en fråga om identitet och vad som skrivits och jag saknar den kunskap som krävs för att värdera det som skrivits. Därför vet jag inte heller huruvida den anonymes identitet är relevant.

Jag vet ännu inte vad den anonyme skrev som var felaktigt och vad som inte var det. Det enda jag vet är att det härom råder olika uppfattningar och att jag inte kan säga säkert vems som är mest eller minst korrekt, samt att den enes trovärdighet trumfar den andres trovärdighet. Jag har ingen klar uppfattning om vilka motiv dessa parter hade och det fanns tvivelsutan sådana också. Denna bomb briserade nu, efter fyra år av aktivitet från den anonymes håll. Det är föga troligt att pusslet blev färdiglagt exakt samma dag som den anonyme faktiskt blev uthängd.

Jag behöver veta mer. Behöver få något konkret att gå på. Jag vill inte avfärda en person bara för att en annan säger att jag bör och jag vill inte tro på en persons nu ifrågasatta utsagor bara för att jag själv saknar kunskap.


Den andra delen som inte lyfts tillräckligt är den som handlar om integritet. Man bör alltid överväga det lämpliga i att dela information om en annan person innan man tar beslutet att göra det. Det får inte göras lättvindigt eller i affekt. Det får inte göras utan att man övervägt eventuella konsekvenser. Bara för att man kan ta fram information betyder det inte att man skall göra det hursomhelst. Eller kanske: just för att man kan ta fram information betyder det inte att man skall göra det hursomhelst. Det krävs att man gör en rättvis bedömning.

Det är skillnad mellan en offentlig person och en privatperson. Ifall någon begått ett brott skall det anmälas. Om det finns ett fredligt sätt att ta upp en oförrätt med någon väljer man det, man ägnar sig inte åt smutskastning för att tvinga den andre på knä. Att hänga ut en person är aldrig en bra idé.

Att hantera personlig information såsom gjordes i det här fallet är oetiskt och farligt. Det oetiska ligger i att offentligt posta information om en anonym person som leder till att personen kan identifieras. Det farliga ligger delvis i att skapa antipati mot personen, vilket kan äventyra dennes personliga säkerhet, delvis i att vi med dessa handlingar öppnar upp för ett klimat där det blir självklart att använda människors personuppgifter emot dem.

Här är det inte ens en fråga om trovärdighet, källkritik eller anonymitet. Det får inte skapas ursäkter för att förgripa sig på en annans integritet. Det spelar ingen roll ifall man tycker illa om personen eller det personen säger. En person skall aldrig hotas till tystnad, det spelar ingen roll vem personen är och inte heller spelar det någon roll vem den som hotar är, även om det är en person med hög status. Man skulle dessutom kunna argumentera för att det hela blir ännu värre när en person med hög status och stor räckvidd gör det.

Det är därtill helt fruktansvärt att ens få för sig att göra något sådant här mot en medmänniska. Det säger sig självt att den som drabbas av detta inte kommer må bra av det. Jag kan inte tänka mig att någon gör så här mot en annan utan att vilja göra skada. Om det är ohederligt att fara med osanning om vem man är undrar jag vad man bör kalla detta agerande.


Information kan och bör alltid ifrågasättas. Det är upp till var och en att ifrågasätta och granska. Det finns inget som säger att något som någon säger, på internet och utanför, är sant eller falskt, det är det egna omdömet som gälller, det egna intresset för källkritik.

Information är makt. Den som besitter privat information om andra människor har enligt mig ett ansvar och en skyldighet att hantera den informationen på ett hänsynsfullt vis. Det finns inget, ingen handling, ingen ilska, som rättfärdigar att man avslöjar och sprider personuppgifter och använder dem som hot.

Innan DDR skrek & andra sagor

Jag skriver saker, döm mig

Anechka Ю.

Written by

Alltid berusad, med vin, med poesi eller med dygd, alltefter behag. Шведка. Oberoende obstinat. Med PK-stjärnor på axlarna bugar jag aldrig. В чем сила, брат?

Innan DDR skrek & andra sagor

Jag skriver saker, döm mig

Welcome to a place where words matter. On Medium, smart voices and original ideas take center stage - with no ads in sight. Watch
Follow all the topics you care about, and we’ll deliver the best stories for you to your homepage and inbox. Explore
Get unlimited access to the best stories on Medium — and support writers while you’re at it. Just $5/month. Upgrade