Dikterna

Poesi av Jörgen Löwenfeldt. Tidigare publicerade på Instagramkontot Bagatellerna.

SPAM

Något sorlar fram som ett spam bara avsett för dig
som du öppnar

LIKSOM BLIXTRADE

Jag träffade dig en höst som var en vår, när jag inte kände mina drömmar förrän de presenterades, ett retrospektiv. Vi drev som trädkronor in i varandra, fladdrade över tomma timmar, under en spellista som gick runt.
Här var nu nu, som jag hade letat!
Det var själva tiden, som liksom blixtrade i dina ögon och i mina och i dina.
Här var nu vår loop, en klar juninatt när du frågar vad jag tänker på och jag svarar: Jag är här. Här är allt jag är.

FLER OSS

Det finns fler oss
som dem
som jag
är en sorts du
och du är som jag
visst är du? visst är du?

FÖRTÖJD

Du blir en anställningsbar individ,
som står vid sidan av rösten och härmar.
Vägdamm lägger sig innanför ögonlocken.
Jag ser när den plågade kvinnan registrerar
något i bakgrunden, hon skyndar förbi,
hjälper barnvagnen till plattformen.
Vi vilar i våra ljudkulisser
i dunkla tunnlar mellan hemma och borta.
Varje dag förtöjer vi oss själva.

2019

Åren förföljde varandra, liksom baklänges
för när jag hade nått fram hade det förflutna
lagt ny tid under sig.
som en tyst framskriden is,
utkristalliserade sig livet i efterhand.
Men här var jag nu och nu,
från ett år till ett annat,
till ett annat.

RECEPT

Tunga mattor tygskärmar dämpar röster steg tankar
Bryt broccolin i buketter klyv moroten
i tärningar flå tomaterna i kokande vatten slit ut kärnhuset
Hacka köttet grovt

KOM DU BARA

En senhösteftermiddag när stressen ruvat dig normal löper jag ut mitt nystan längs tungt upptrampade stigar med barnen som blåser upp min glöd mellan dygnen
Vid landgången hoar jag: Rädd för dej, det är jag ej! Kom du bara upp till mej
Ja, som till tiden, trygg i att bli ersatt likt treans buss i Slussen
När alla gått trygga över bron når vi skogens tomma rum
här finns lönndörren som klipper alla nystan
Det går bra att luta sig mot den

DECENNIER

Mina plikter snärjdes ihop som jackfickans hörlursnystan
ouppklarat ännu vid Idalen
tystnaden hörs inte här
där jag kliver av
I skogen reser sig
en skrivarstuga
men jag har inget att skriva med
tänker jag genom nystanet
Man kan tydligen låta decennier rulla iväg såhär,
som hagel,
innan det hörs igen

ANDRA

Vi pratar om andra
som rusar blint för att inte komma ikapp sig själva
Vi är tyvärr som andra men tröstar oss med att andra är som vi

UNDANLAGD

Jag las undan
det här var plötsligt
det enda som fanns
slingan som ledde tillbaka till det pågående
ställena vi var på väg till
Du kan alltid nå mig på det här numret

DEN OFÖRKLARADE

Den oförklarade
vill inte bli inskickad
vill inte stöta på sig själv silad i ett förstånd
Liksom stöta sig med sig själv
vill bara inte det
vill bara vara oförklarad

EN BRA DAG

En bra dag är inte svår
kräver bara lite rörelse och en blick
Sju brunnars stig, heter siktlinjen
som jag cyklar fram
och igenom
bakom bommen ser jag fortsättningen
Här vilar gravstenarna
som utrangerade dominobrickor efter att ha ryckts loss
för den brinnande sorgen
inväntar sista vilan efter decenniers stilla slit

När saknaden går bort dör ägaren för sista gången

Jag skulle kunna se det som sorgligt
men så här är det
koltrasten sjunger inte för mig men åt mig
och solen spricker fram genom de sista majmolnen
Det bara är och det räcker

VAKNAR OM

Han river av ett år och vaknar om

TYNGDLAGEN SPELAR PIANO

Tyngdlagen spelar piano.
Bröderna sjunger sig tillbaka,
till disponentvillan.
Hör inte upp hör inte upp
genljuder mitt tiotal.
Din röst som en avlägsen trafikled.
Så jag skriver en dikt, som inte väger någonting,
men jag river mig på den.

SKRIVA SOM JAG

Jag skriver för er och för mig själv
Ingen skriver som jag som jag

KONFERENS

Jag konfererar med mig själv i dag,
trappar ner mig själv i punktform,
skalar ner mig ungefär som ett diminuendo,
ja som till något ursprungligt
som knappt syns eller märks men som man bara vet.
Jag gör knappt annat tänker jag än
övar på skalor.
Intill mig:
en koreankvartett på resa
till det som är mitt.
Vad ska vi här att göra?

NEJ

Det mesta händer inte

ANLEDNINGSLETAREN

Anledningsletaren
räknar i promille
men när jag sover känns det bättre så jag sover
och låter hjärnan vecklas ut
som en karta över kudden
Jag seglar mot areor
alla kan se men ingen ser in i
jag styr dit för att se efter
blank slungas jag in i en måndag eller onsdag eller lördag
Outredd som en barndom vinner jag en morgon

SKOGEN

En fredag
Jag gick i skogen
Jag gick i skogen en fredag
Skogen gick i mig en fredag

UTLÅNAD

Jag lånades ut i några år
var alla till lags
en beprövad manöver
Så möttes vi i en dikt
jag var som släppt ur en metafor
och jag lyssnade

SKILLNAD

De här dikterna jag aldrig skrev
gjorde inte någon skillnad för någon
inte minst för mig!

ALLA ORD

Alla ord valdes bort
utom dessa

PARENTESER

Ställer om klockan fem timmar. Är tyst nu. Ljuset eftermiddagssilas. Se så.
Jag tränger fram i förenklad version, i en andra morgon.
Håret slår mot pannan, vindlar vecklas ut.
Tomma försändelser når tomma depåer.
Egentligen är det här en parentes, finns inga inflammerade knän, jag är ensam innan jag börjar.

FÖRDJUPNING

Mystiken var iförd flera lager vardag

BEREDSKAP

Några veckor senare mottar jag ett kort brev
i vilket jag informeras om att kön blivit för lång.
Hör av dig på nytt om vi ännu behövs.
Horisonten rullar närmare.
Efter nyheten om graviditeten söker jag mig till bibliotekets hylla om pedagogik.
Vidrör böckerna först när ingen ser.
Glider in i beredskapens diskreta sorl.

VAD DU TROR

Föreställer dig ett linjärt liv.
Fantiserar om skådespelare som river manus.
Och precis innan det händer,
kan du inte göra mer.
Kylen. Hissen. Ventilationen. Kroppen vilar i dig.
Tankar: Vi är inte alltid nitton. Vi är pulserande jag. Vi lever i ett vore ett om.
Du tror alltid att det ska bli annorlunda.

UTTAL

Jag uttalar dig här och där som ett mig

KORTLEKEN

Jag börjar om lägger ut mig som en kortlek
Plockar på måfå ingen ny sortering
Låter skikten
föras samman
och jag blir vag, klar

OVÄDERSPROGNOS

Så här i efterhand
fyller du i rymliga minnen
dagarna då inget särskilt hände gör plats för saknad
undersökningen hänger
som en ovädersprognos
när du lämnats med våren
Om inte fantomsmärtorna rev ut och
drev fram
hade vi haft en torsdag

SKUGGMÄNNISKAN

Skuggmänniskan leds ut i ljuset
har med sig en dagordning:
hopplösa gåtor som alla kan lösa
Konturerna preciseras, stelnar
en genetisk studie från två meters håll
han säger att jag får behålla boken

HÄR

Här var tiden, och här och här, och här.
Här och här.
Och här.
Här också. Här och här. Outhärdlig.

MITT I EN MENING

Mitt i en mening blir du en fråga för de andra

FORSEN

Forsen är besatt (mår inte bra)
Barnen aktar sig
efter uppmaningar
Ibland misstas ytliga strömmar
för underströmmar

STRESS

Jag la en stress i dig centralt placerad
som en hårt surrad gåta

AVFARTER

Allt man lika gärna kunde!
Förbisedda avfarter: Sjåk, Grotli, Biri, Elverum
Tröttheten hakas av i dalen utan vinterhalvår
Jag går till internet, trappan vid strandkanten,
platsen för den ohouellebecqskas vändningen,
där jag ensam med internet räknades in igen

HÄR ÄR JAG

Jag blåser ut texten melodin slocknar
Jag skriver nya noter de bara händer
som virvlar i vatten
Här är jag jag

LANDGÅNGAR

Motivationen fanns i ett annorlunda
i bakgrunden drev jag vidare
till samma plats lite längre fram
Sov bland lätta dikter
som togs isär och fogades ihop
Framtiden är inte korridorer mellan decennier
utan landgångar som läggs ut så länge vi har vind

HUR BEFINNER VI OSS

Hur befinner vi oss här
här befinner vi oss hur
hur menar jag här
här är jag alltid sann

VOYEURUPPFOSTRAD

Alltid synlig
i vardagsrummet
spelar upp en tyst teater
bilarnas tomgångsköande brusar i blodet
spelar voyeuruppfostrad vidare
tänker ut ett beteende,
en tolkning av situationen

FÖRFÖLJELSEN

Tävlingens deltagare känner inte till sitt deltagande
De förföljer dem du inte känner på pendeltåget du borde hunnit med
Sakta går du in i dig själv
ägnar decennier åt att
urholka kraften i dina argument bli arbetet så som minnen blir vi

TÄNDA

Jag stöter fram melodin och tar mig in i din röst
blir ditt språk
Vi kan säga att du uttalar mig
sjunger vad jag sjungit
att vi rör vid varandra
Tänds som dimmers

AVRUNDNING

Du avrundar mig uppåt

fortsätt

PÄRLAN

Nattlig ankomst.
Tät dimma över vägen, knappt ledsyn.
Kör jäms med forsen, Hjellebornas tinnitus.
Så — tändningen vrids av, släcker bilen.
Vi stiger ut, genomströmmas av lättnad.
Nya sömnvågor.

NÄR DU SPRINGER I MIG

När du springer i mig vad ser du
Jag undrar verkligen vad du ser
när du springer i mig

EN LÅNGSAM EXPLOSION

En långsam explosion
upptäcks först när
den kan spolas fram och tillbaka
när allt som finns är tillbaka

VÄRMDÖVÄGEN

Ett april från min täta väv av 2009 2010 2011 2012
sprawlades jag med tvärbuss till arbete
en växling om tjugo minuter från småbarnsförälderns nätter
till Nacka Forum, stadshuset
Som en folkkär artist
omsluten av publikhav
minutjagade jag längs Värmdövägen där jag strök fingrarna över
buskarnas knoppar
var och en sin egen sensation

TIDEN KOMMER ÖVER

Tiden, den kommer över mig med tvärrandiga slipsar och baksätessittande vid Stureplan, när jag var nära någon viktig som jag aldrig skulle komma nära med mitt eget. Men tiden kommer över mig, för jag stannar kvar och finner mig halvvägs och tänker på tvärrandiga slipsar och baksätessittande vid Stureplan. Det är bara tiden, som kommer över mig och skjuter alla framåt när vi bara vill stanna eller kanske gå tillbaka men det går inte, bara framåt går tiden, även när den kommer över mig.

OSPELAD

Jag drunknar i mina röster och väljer en som blir jag. Alla andra ospelas med alla andra. När samhällets fläkt knäpps av larmar vi vidare, tyst i alla riktningar.

ETT NORRKÖPING

Huden garvad av solen.
Spårvagnen stävar fram genom ett Norrköping. Bilar planar. Tågsätt rostar.
Barn sliter kvistar ur unga äppelträd.
Du ringer och jag svarar, berättar inte att jag läser dig, berättar inte att jag visserligen inget förstår,
men att hjärtat blixtrar. Dessa ofullkomliga möten.
Tiden går, jag kommer ur min första tanke. Blir den som ryms innan raderna.

93 PROCENT

Här är vi nu och nu
Jorden har bytt rymd sen vi sågs, välter nu fram genom en annan mörk materia som inte syns men
som vi tror märks och som vi tror är svaret på 93 procent av allt vi inte vet
Samma plats händer aldrig två gånger men vi kan återse den om vi svänger oss tillbaka till ett tillstånd i en rymd i en tid som rör sig lite olika bara
93 procent är bara allt vi inte vet

ÅTERBESÖKET

Hälen spricker, så jag går,
går upp minnena tills minnena är sår.
Jag är 2004 varje dag
och 2004 är jag.

RASSLAT

Så har en dag rasslat klart. Vilar som en kedja när jag trampat fram och hängt av mig mig för att kunna vakna vid min medelpunkt. Den uppstår då jag länge tittat på en enda annan punkt. En hemlig lek, en omvänd karta. Ett väderomslag. Vi ser längre nu, förbi arter och stjärnmoln. Förs till de stängda biblioteken där jag träffade mig. Läste istället. Skrev istället. Natten lyser vit när jag återvänder till ett februari med klockslag. Jag andas. Barnen andas. Södermannagatan andas.

IKAPP

Sekundvisaren tystnar
När vi pratar om den hör vi
hur generationerna rullar fram
Skuggor med försprång
Jag växer, kommer jämsides

JAGAD

Vattnet vattnade sig
Himlen himlade sig
Jag jagade mig
Jag hade inte bråttom så jag sprang

OMVÄND GROSSESS

Jag tappades under ett decennium rann iväg fanns överallt i små doser
var sak på sin plats sin plats till var sak
Så här kan det bara gå till fram tills jag tar slut, tänkte jag,
långt innan jag slutade,
färdigtappad och förtappad och förstelnad
Pillren hjälpte mig
verkligen
jag skrev det här i mobilen
ett försenat kravbrev en omvänd grossess
Så träffade jag mig i dig
du är som en dikt nej dikten är som du
du är stormen som blåser liv i huset

MÖRKRET I LJUSET

Jag är kvar i stan
Jag är en röst mellan husen
Inte ett ljud är tystnaden
Jag är mörkret i ljuset

JAG ÄR HÄR

Jag är här
Jag är verkligen här
Jag är verkligen

RÖTTERNA

Redan tidigare hade jag haft aningar, men nu blev det allvar på allvar. Rötterna drogs ut med rötterna. Slutet tog slut till slut. Här var nu här och nu. Det var den ständiga återkomsten som återkom och återkom. Och återkom. Det var inte roligt längre, det roliga var inte längre roligt, längre. Så här kan det kännas när det är så här, sa du, bara så där, som om vi skulle ha det så här. Jag behövde börja om och börja om och börja om och börja. Bara börja.

MENINGEN

Det här kan inte vara meningen.
Kan det här vara meningen?
Nej, men den här då?
Så här kan vi inte hålla på.
Vi måste sätta punkt.
Bestämma oss för en mening.
Vilken som helst.
Good enough.
Sätt punkt bara.
Gör det.
Bestäm dig för en mening och gå vidare.
Men hur stanna.
När man aldrig lärt sig det.
Bara lärt sig fortsätta fortsätta.
Och nu är meningen långt där bakom.
Långt ifrån oss.
Längre och längre och längre.
För varje rad och år.

ÖMSNING

Jag ömsade Jag
och önskade en lång konvalescens
så Jag borde inte användas under tiden
Jag behövde gå i cirklar om Jag
så Jag i lugn och ro kunde färdigställas
men Jag ville springa så Jag sprang

FRAMÅT BAKÅT

Jag ser fram
emot tiden
då jag blickar
tillbaka

JAGSKINGRING

Motsatsen var poesi,
eftersom dikter inte är text, utan mer som
bild och doft och musik.
Så det går utmärkt att skriva poesi
samtidigt som någon annan talar om
städinstruktioner, eller som en
tanke bakom en tanke.
En typ av jagskingring, fast åt andra hållet!

UT IN

Hur ser ett liv ut
Kan det se ut
Eller bara in

BREVET

En långsam trög våg trycker fram
låt mig röras!
upp!
röras!
lyder min anteckning och det betyder väl något
tänker jag när jag går mellan
minneskontroller stan placerat
över mig

En annan annan gång gjorde jag det
en annan annan gång gjorde jag det ej
här är jag, sen jag igen
en hybrid av då och sen

Jag formulerar texten jag aldrig skrev
den vecklar ut sig
som ett brev
jag inte sänt
men som någonstans
både hänt och vänt
tillbaka där vi fortfarande finns
pågår och minns
det här är texten jag aldrig skrev
från platsen där jag aldrig fick ditt brev

BEVIS

Den sommaren när han och hon
kastade leenden mot varandra och
fotograferade bevis
eller motbevis beroende på vad som
senare behövde förklaras

SOM OCH OSOM

Han såg kvinnor
genom henne

som henne
eller
osom henne

men även
de somliga led av
att inte vara
hon

GENTJÄNSTEN

När hon och han blev vi tvekade han aldrig
på sitt vi
men hon tvekade på sitt
förrän hon slutade och han började

De kom att skjuta vi mellan sig
som en tjänst och en gentjänst
och han tänker på vi ibland
nu när hon inte längre gör det