ISIS framfart i Europa
Svensk riksdagsledamot jämför jihadister med frihetskämpar
Wien, Österrike. Katrin flyttade från Sverige till Österrike för 24 år sedan. Kärleken förde henne dit. Jag fikar hos det österrikisk-svenska paret i en förort till Wien. Hon jobbar som sjuksköterska på ett kristet sjukhus och han som revisor. Katrin är upprörd, en av hennes patienter, en yngre österrikisk man som har konverterad till wahhabismen, en av de mer radikala inriktningarna inom islam vägrar äta mat på dagarna. Det är den tid på året som kallas Ramadan och han vill fasta trots att han måste ha näring för sin sjukdom. Jag säger åt Katrin att wahhabisten inte alls behöver fasta om han är sjuk, enligt Koranen har han rätt till undantag från fastereglerna.
”Jaha, det verkar inte som om han känner till det. Men det är inte bara det som är irriterande med honom. I går knäböjde han och bad i ett av sjukhusets rum.”
När jag frågar varför det är irriterande, det är väl upp till honom, svarar hon:
”Men han hade tagit bort korset, det som hänger på alla väggar i alla salar på sjukhuset. Det är ett kristet sjukhus och det vet han, i så fall borde han inte ha valt att vårdas på vårt sjukhus.”
Katrin har anmälts av sin kollega för att ha skällt ut konvertiten och krävt att han skall hänga tillbaka korset. Katrins man, Jurgen, är också upprörd. Hans vän blev misshandlad i förra veckan.
”Kan du förstå? Thomas, min gode vän, kunde inte rå för det, när en muslimsk kvinna gick förbi honom med den där blå klädseln med ett galler för ansiktet så stirrade han på henne. Hennes man blev galen av ilska, hämtade ett knogjärn och slog ned honom, rättare sagt misshandlade honom brutalt.”
Jag lämnar Katrin och Jurgen, min kusin hämtar mig.
”Katrin och Jurgen kanske överdriver sina känslor men själv måste jag säga att jag blev jätteförbannad när en unge, en kille i tjugoårsåldern, gick förbi mig med en ISIS-tröja häromdagen. Det var också en konvertit. De är värst. Och på jobbet idag så kallade en muslim ISIS för frihetskämpar. Jag blev så upprörd att jag fick gå ifrån jobbet.”
Min kusin kan inte sluta prata, så arg är han. ISIS ledare al-Baghdadi gjorde sitt första framträdande igår från en moské i Mosul och många pratar om det i Wien, i alla fall de som härstammar från Mellanöstern. Assyrier och andra kristna känner sig hotade. Al-Baghdadis tal gick ut på muslimskt härskarvälde, en plats där moderata muslimer, kristna och andra inte har plats. Han sade också att stater som Irak och Syrien inte existerar längre. Nu är det ett kalifat, hans kalifat, och där får bara hans anhängare leva.
På planet hem läser jag en artikel som jag laddat ned från thedailybeast. ISIS tänker fortsätta förstöra allt kulturarv i Syrien och Irak, tusentals gamla assyriska statyer och andra arkeologiska fynd skall försvinna, krossas. ISIS tänker inte bara utplåna länder utan också historia.
”Du, jag känner igen dig. Har läst en av dina böcker, Gränsen är dragen, den om Ninve i Irak, den förutspådde det som sker idag. Vad sjukt, hur kunde ni förutspå det?”
Med ”ni” menar mannen bredvid mig på planet, David Kushner, min medförfattare till boken Gränsen är dragen och mig. 200 djupintervjuer, en roman byggd till stor del på verkliga händelser och riktiga människor som vi träffade och intervjuade i fem länder. Det kunde lika gärna vara en faktabok. Vem kunde då tro att Irak skulle falla sönder så som nu sker? Jo vi, som kan Mellanöstern, vi som förstår radikala religiösas syn på världen och sina medmänniskor. Och vi som känner till hur oljan får alla att sluta tänka.
Alla vill åt oljan. Även ISIS.
Nästa dag i Södertälje äter jag frukost med tre barndomsvänner. Nu handlar samtalet om Sverige. En av mina vänner är upprörd.
En annan av vännerna avbryter:
”Det var inte så han sade, han jämförde de som åker från till exempel Sverige för att spränga sig själva i luften i Syrien med svenskar som åkte till Finland för att hjälpa finländarna att kämpa för sitt lands frihet. Det är skillnad, det är värre.”
Mina barndomsvänner tycket att man skall sluta betala skatt om inte Kaplan avgår. De vägrar vara med att betala hans lön.
”Vilket äckel och hans lön är vi med och betalar. Hur vågar han jämföra islamister som skär huvuden av folk och lägger upp på nätet för att skryta med frihetskämpar i Europa. Att han understår sig, att jämföra män som kidnappar, våldtar, torterar och brutalt mördar kvinnor från andra religioner med personer som kämpar för frihet. Han borde komma till Södertälje på studiebesök och träffa ickemuslimer som drabbats av de som han kallar frihetskämpar.”
Jag googlar fram artiklar om Kaplans övertramp men också om att han har gjort en pudel, att han ångrat sig, och visar mina vänner artiklarna.
”Han har inte ändrat sin syn på jihadisterna, han har bara sagt att han ångrat att han jämfört dem med svenskar som åkte till Finland och stred. Det är skillnad, du är journalist, du borde kunna tyda sådant och vad tycker du egentligen själv?”
Jag tänker, och kommer fram till att jag kanske skall skriva en bok till och förutspå saker som kommer att hända om fem år.
