Bollnäsrundan min första cykeltävling

Den gav många lärdomar

Före starten fick jag veta att man ska ha vita strumpor som cyklist och att man inte ska stå på sidan med växlarna när man blir fotograferad. Ett rätt av två.

Det var lätt att hitta till Sävstaås IP i Bollnäs där starten för Bollnäsrundan gick.

Väl på plats märktes alla de fördelar som ett mindre motionslopp har. Gott om funktionärer, bra med utrymme och fritt från stress. Folk småpratade och trivdes innan det var dags att rulla ner till centrum för starten från Brotorget.

Jag valde den korta rundan, som enligt gps:en visade sig bli drygt 56 kilometer. Den längre var ett några mil extra.

På torget var det loppmarknad under lördagen och fin stämning, där 100-talet cyklister skulle starta samtidigt. Efter en stund började cyklisterna samlas i startfållan.

Jag placerade mig långt fram i starten och hängde med en grupp som hade mycket högre tempo än vad jag var van vid.

Ganska snart stack gruppen ifrån mig och sedan passerade ännu en grupp och några solocyklister. Jag fick känslan att jag låg nästan sist. Precis som i en del mindre maratonlopp hamnade jag i ingemansland och fick kämpa på utan draghjälp. Vägen mot Segersta var nyasfalterad och en lång del av sträckan var fantastiskt fin att färdas på.

Naturupplevelsen är härlig. Jag mötte otaliga backar, såg många små gårdar, och det var i princip aldrig helt flackt. Ljusnan flyter nära banan vid flera tillfällen. Denna dag var det också fint sommarväder och inte alltför varmt, även om temperaturen gick över 20 grader.

Ungefär halvvägs kom en grupp cyklister ifatt mig. Det kändes fint och jag fick för första gången uppleva hur det är att cykla i en klunga — så mycket lättare! Emellanåt kunde jag till och med bara rulla med och låta benen vila.

Tyvärr blev upplevelsen kortvarig. Efter en lätt mil svängde de in för depåstopp och jag cyklade vidare själv.

Kilometrarna rullade på och jag var ofta ensam. Vid något tillfälle kom en cyklist ifatt och cyklade om, men det hände också att jag cyklade om någon. Jag upplevde att min svaghet som cyklist var att jag tappade i uppförsbackarna. Däremot hade jag bra rull nerför och där det var någorlunda flackt.

Efter fyra mil började jag fundera på om inte rutten skulle delas av i den längre respektive kortare sträckningen, men jag hade ingen att fråga. Någonstans i bakhuvudet hade jag en kartbild som sa att delningen kom sent.

Och jag fick trampa en mil till, innan funktionärerna dök upp i en trevägskorsning och vinkade mig till höger och de flesta andra till vänster.

Avslutningen var tung men, som jag förstått det, ingenting mot den stigning som väntade de som svängde vänster.

Benen stumnade en del av alla backar, fast det gjorde inget. Nu var jag snart i mål.

Målportalen syntes på håll och jag trampade på lite extra mot slutet. Inte för att jag sett någon annan bakom mig, men för säkerhets skull. Det är ingen kul känsla att bli passerad och sist över mållinjen, även om de som kommer sist i motionslopp hör till de motionärer jag respekterar mest.

I mål märkte jag att det dök upp en cyklist kort efter mig och jag frågade speakern om det var fler ute på korta banan och hon sa: O ja!

Resultatet som lagts ut nu visar att jag kom sexa av 21 deltagare med tiden två timmar jämt.

Oavsett placering är jag nöjd. Debuten är avklarad och jag har mycket att förbättra som cyklist. Nu är det bara att öva.