Om hållbar, uthållig träning

Konditionsträning ett kapitel för sig

Jag läser en artikel av Jacob Guidol. Den handlar om hur världens bästa konditionsidrottare tränar.

Jag har förstås inga ambitioner på att bli världsbäst, annat än i den inbördes tävlan mot mig själv, där jag åtminstone kan nå upp till en fin andraplacering.

I vilket fall är det intressant att se hur världseliten tränar.

Speciellt med tanke på hur trenden kring träning går. Ofta handlar allt om konsten att maximera träning på minimalt med tid. Det har naturligtvis att göra med att vi försöker att pressa in så mycket vi kan i våra liv, trots att vi knappt har utrymme att hinna med något utöver vardagen med jobb, familj, matlagning, städning, umgänge — ja, ni vet: sådan som stjäl tid från träningen ;)

Världseliten lär ju inte höra till de som slösar med tid, men sanningen är att de inte alls tränar högintensivt jämt. Detta trots att högintensiv träning bevisligen ger större effekt.

Det finns nämligen problem med högintensiva träningspass. De kräver lång återhämtning. Annars går formkurvan ner och skadorna ökar.

Det här vet förstås alla som tränat hårt och mycket och därför tränar världseliten till 80 procent lågintensivt, till mycket större andel än de flesta amatörmotionärer. Men då är världselitens totala mängd förstås mycket större.

Jacob Guidol är fysioterapeut och kunnig i området. Hans rekommendation är att den som tränar två konditionspass i veckan bör träna högintensivt under dessa pass och ta ett lugnt långpass om det blir ett tredje.

Ja, tänker jag, det låter ju som en normal träningsvecka.

Men med åren har jag förstått att kroppen snabbt anpassar sig efter hur man tränar. Om jag kör efter modellen träna hårt en dag, långpass en dag och vila resten av veckan så når jag till en ganska god nivå och sedan planar den ut. Det händer inget mer, utan man ligger på en konstant nivå.

Vilket i och för sig är bra för en 55-åring.

Men visst vill man prova och se om det går att förbättra sig.

Jag tittar vidare på olika modeller för hur kroppen anpassar sig till träning.

I den modellen skriver Jacob Guidol om postaktiveringspotential. Det låter som ett jättefint ord och där tycker jag att han gräver fram guldkorn. En poäng är att de som tränat mycket behöver träna med varierad intensitet olika dagar för att de inte ska ligga kvar på en och samma nivå

Det finns hur mycket material som helst att fördjupa sig med inom konditionsträning och vill man få ut det mesta möjliga av den så är det bra att läsa på och fråga de som hållit på länge vad som fungerar för dem. Sedan gäller det att pröva och ta tillvara egna erfarenheter.

Svaren är många och sällan enkla att tillämpa eftersom träningen alltid måste anpassas till individen.

För min egen del har jag ju krånglat till det hela maximalt genom att ägna mig åt triathlonträning och dessutom dans.

Det finns nog ingen studie på hur man kombinerar allt detta på bästa sätt (eller har jag missat någon?) och lyckas med att utvecklas på allt. Men det vore kul att se en!

Till sist handlar det ändå om att ha roligt och göra det man tycker om att göra.

Devisen att den bästa träningen är den som blir av, den håller i alla väder.