En mysterybox i replokalen

Torsdagar är repdagar. Eller snarare, ambitionen är att repa på torsdagar. Det är dock oftare undantag än regel att det blir repa på en torsdag. När vi var unga hade vi all tid i världen, men inga pengar till utrustning eller lokalhyra. Idag är det tvärtom…

Men i alla fall – de torsdagar vi får till det brukar landa i ganska sena kvällar. Ofta glömmer vi bort middagsmat, men ibland är det minst en av oss som handlat på vägen. Det är alltid spännande att se vad som dyker upp ur påsen eller lådan. Sällan är det något som utmärker sig för att vara direkt nyttigt. Det passar på något sätt inte in. Men inte heller något klassiskt grabbigt som sedan sköljs ner med folköl. Något som kanske hade passat schablonbilden av grabbar som gör saker och äter tillsammans.

Det blir kombinationer av bananer, korv, sockerkaka, semlor, tacos eller smörgåsrån – det följer aldrig någon rak linje eller logik. På samma sätt som när musiken skapas före och efter. Man vet aldrig vad som dyker upp i mötet mellan instrumenten. Och det är kanske vid sådana här tillfällen som livet känns som mest spännande. Som en mysterybox i aluminiumfolie efter två timmars letande efter ett syntljud som bubblar i rätt takt.