När det goda blivit det nya onda!

Den bästa mat jag vet är smörgåsar. Det har alltid varit så. Det första ord jag lärde mig var inte ”mamma” eller ”pappa”. Inte ens ”titta” eller ”där”. Mitt första ord var ”sagogatjack”. Hämtat från min favoritlåt ”Pata Pata” med Miriam Makeba och dedikerat till det bästa jag visste – messmörsmackan! Min mor bredde varje kväll en smörgås med messmör och placerade bredvid min säng när jag somnat. Ett knep för att hålla mig lugn på morgonen. Ett sätt att, som trött småbarnsförälder, få sova lite längre på morgonen. Vid samma tid i slutet på 70-talet lyckades Brödinstitutet etablera sin sanning att Socialstyrelsen rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen. Detta var min uppväxt och man kan säga att bröd byggde denna kropp.

Men allt detta har nu förändrats. Nu är kolhydrater något vi bör undvika – bröd och socker är numera symbolen för ren ondska när det gäller föda och livshållning. Messmörsmackan har därmed numera sin naturliga plats i helvetet. Därför försöker jag undvika brödet och byta ut det mot nötter, müsli och frukt. Blir suget för stort kan man ta till knäckebröd eller möjligen ett Finncrisp. Och visst magen mår bättre och kilona lättar, men samtidigt blir livet lite tråkigare.

Så på helger brukar jag plocka fram messmörsburken som står gömd bakom ättiksgurkan i kylen. Sen brer jag mig en riktigt mjuk och härlig smörgås samtidigt som jag nynnar lite tyst för mig själv — ”Whoo, every Friday and Saturday night it’s ”Pata Pata” time”.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.