Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris
Av Renata Bastos
Tatueraren i Auschwitz, av den nyzeeländska författaren Heather Morris, handlar om Lale Skolov (1916 –2006) och hans kärlek till livet och till sin fru Gisela Fuhrmannova (1945–2003). Mannen skickades till ett koncentrationsläger och gick igenom fruktansvärda saker utan att förlora tron på att han skulle överleva. Lusten att leva utanför lägret med Gita gav honom styrka så han kunde motstå de grymheter som begicks mot honom och hans vänner. Boken debuterade 2018.
Berättelsen börjar när han är på väg till Auschwitz-Birkenau. Under omänskliga förhållanden försöker han tänka positivt och få de andra männen som pressas in med honom att göra detsamma även om de inte har någon aning om vad som väntar dem.
I lägret blir saker ännu sämre. Hunger, kyla, törst och rädsla är en konstant. Utan någon form av komfort och deras tillhörigheter, börjar Lale och de andra fångarna leva i en så dålig verklighet att det nästan är otroligt.
“Lale tar tag i sin arm och stirrar på numret. Hur kan man göra såhär mot en annan människa? Han undrar om han under resten av sitt liv, om det nu blir långt eller kort, kommer att definieras av detta ögonblick, detta slumpmässiga nummer: 32407.”
Lale sätts i arbete som tatuerare. När han börjar tvingar han sig att dölja sin smärta av att orsaka smärta åt andra men han har inget alternativ utan att göra vad han har blivit befalld. Å andra sidan, hittar han kärlek i lägret och det blir hans ljuspunkt på den där hemska platsen.
Gita heter kvinnan som han blir förälskade i och mannen gör allt möjligt för att se henne. På grund av sitt jobb som tatuerare, får han “extra mat” som han sparar till Gita och deras vänner. Det händer mycket och de behöver kämpa för livet även när det inte finns mer styrka. Är det möjligt att överleva helvetet?
“Och det gör henne till en hjälte. Du är också en hjälte, min älskling. Att ni båda har valt att överleva är ett slags trots mot nazisvinen. Att välja att leva är en motståndshandling, ett slags hjältemod.”
Berättelsen handlar om förintelsen men fokuserar på kärlekshistorien mellan huvudpersonerna. Boken är skriven i tredje person, men Lales tankar är placerade i olika delar av boken i den första personen vilket ger ännu mer intensitet åt det som sägs.
En annan detalj är att Lale kallas tatuerare av nazisterna, men ordet har hållits på tyska, tätowierer, under hela berättelsen. Jag tror att författaren vill visa att yrket blev Lales identitet i Auschwitz, som ett eget namn. Det är det enda han betyder för vakterna.
Använd inte denna text utan tillstånd./Please do not use this text without authorization.
