Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia av Hana Al-Khamri
Av Renata Bastos
Att vara journalist är att lyssna, berätta historier och ge röst åt de tystade. Men, hur ska man ge den andre möjligheten att komma till tals när journalisten själv är minimerad i samhället och misskrediterad bara för att hon är kvinna? Dessa utmaningar redovisar journalisten Hana Al-Khamri i sin bok som debuterade år 2021.
“Eftersom journalistutbildningen var stängd för kvinnor studerade hon sociologi…”
Verket har rörande berättelser om hur svårt det är att leva i ett könssegregerat land som Saudiarabien och hur det är ännu svårare när man förutom att vara kvinna är journalist. Författaren, som idag lever i Sverige, pratar om sin egen erfarenhet och beskriver intervjuer hon gjort med tio andra journalister som till exempel Maysa al-Amoudi, Abir Mishkhas, osv.
“Det här är ett land där feminister och kvinnliga journalister får fruktansvärda straff, kastas i fängelse, torteras och sedan hindras från att leva ett vanligt liv när de väl släpps fria igen, bara för att de deltagit i en fredlig demonstration för att kräva en basal rättighet: att få köra bil.”
Berättelsernas innehåll är chockerande. I tidningar finns en separat avdelning för kvinnor som inte ens kan gå till jobbet eller komma hem ensamma. På olika sätt möter de censur. Texter förändras utan författarnas kännedom, informationer nekas eller är ytterst begränsade. De lever under samhällets ständiga bedömning.
“Min familj föreslog att jag skulle sluta arbeta inom journalistiken för att undvika folks prat.”
Å andra sidan, trots att de misskrediteras och bedöms som omoraliska, visar journalister hur viktigt yrket är i kampen för kvinnors rättigheter. Genom journalistik, även om det begränsas av makthavare, öppnar de dörren till nya världar och börja uppfatta sin egen verklighet på ett annat sätt.
“Med hjälp av pennan började hon ställa frågor av typen: Varför får min bror bada och cykla men inte jag? Varför måste jag klä mig i svart utanför hemmet?”
Boken väcker en reflektion över hur mycket det fortfarande finns att uppnå när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor i olika länder. Historien som berättas har flera ledsna sidor men karaktärerna är inspirerande och ger läsaren känslan av styrka även med alla motgångar runt omkring dem.
“Hon tog av sin niqab, började ge intervjuer och medverkade i tv-program som handlade om IT-säkerhet som expert.”
Boken har homodiegetiska berättande och flera höjdpunkter upprätthåller handlingen utan att tappa rytmen. Språket är enkelt och författaren beskriver i detalj situationerna där intervjuerna genomfördes och det ger läsaren en tydlig känsla av tid och rum.
Jag rekommenderar den gärna.
Använd inte denna text utan tillstånd./Please do not use this text without authorization.
