Hur hade DU bott i Stockholm förr i tiden? Som student, ensamstående förälder eller HBTQ-person.

Hur Stockholms olika bostadsområden växte fram har vi nu koll på. Men hur har det varit att bo i dem under olika årtionden? Vi tog hjälp av Mats Franzén som är pensionerad proffessor i urbansociolog och uppväxt i Stockholm. För att få en större inblick i hur olika personer från olika samhällsklasser har bott i Stockholm genom åren, skapade vi fyra olika profiler med olika bakgrund.


Låt oss först presentera Klara. Hon är 21 år och kommer ursprungligen från Göteborg och från en familj som har det väldigt bra ekonomiskt ställt. Hon har flyttat till Stockholm för att plugga juridik på Stockholms Universitet.

Sen har vi mellanstadieläraren Hugo. Han är 32 år gammal och uppväxt i Stockholm och kommer från en medelklassfamilj. Hugo är homosexuell och kommer lite senare in i berättelsen träffa sin partner, Mathias, som är författare.

Och sen har vi vår andra student, Viktor, 25 år. Han kommer inte från en lika bra ekonomisk bakgrund som Klara, men är uppvuxen i en av Stockholms närförorter. Han pluggar till civilingenjör på KTH och har en jämngammal flickvän, Emma, som pluggar till barnmorska.

Sist ut är den ensamstående mamman Cecilia, 26 år. När hon var 21 år gammal fick hon sin dotter, Agnes som hon har ensam vårdnad om. Cecilia, eller Cissi som hon kallas, jobbar som städare och har det inte så bra med pengar.

Nu är frågan; Hur skulle deras liv sett ut om de bodde i Stockholm på 60-, 70-, 80-, 90- och 2000-talet? Vi börjar med Klara.

Klara, 21 år från Göteborg. Pluggar juridik på Stockholms Universitet.

1960-talet: Genom föräldrarnas kontakter har Klara fått ett förstahandskontrakt i Vasastan. En liten lägenhet med toa, kokvrå och badkar. Klara kommer från en för bra bakgrund för att köpa en bostadsrätt. På 60-talet var det endast arbetarklassen som gjorde sådant. Hade man bra med pengar skaffade man sig ett förstahandskontrakt.

Mats Franzén om Stockholm på 60-talet.

1970-talet: Det skedde ingen större förändring mellan 60- och 70-talet. Hade Klara flyttat till Stockholm då hade hon antagligen hamnat på samma ställe som under 60-talet. Däremot var det numera standard att alla lägenheter, hyres- som bostadsrätter, hade både badrum, toalett och kök.

Mats Franzén om Stockholm på 70-talet.

1980-talet: Nu börjar det bli trångt i innerstan. Nu måste Klara tillsammans med sin familj köpa en bostadsrätt om hon vill bo centralt. Tillsammans med Vasastan blir även Södermalm populärt. De väljer en lägenhet på Mariatorget eftersom det är modernt att bo på samma tunnelbanelinje som Universitetet. Lägenheten får det genom kontakter, även om det går ganska trögt.

1990-talet: Nu blir det svårt att hitta lägenhet genom kontakter. Klara vill ha en lägenhet som passar henne, och då blir lösningen att köpa. Det blir mer attraktivt att söka sig lite längre ut längs tunnelbanelinjerna. Klaras föräldrar köper en bostadsrätt i Midsommarkransen till henne för ett bra pris i början av 90-talet då det är en liten dipp bland bostadspriserna, till följd av lågkonjukturen.

2000-talet: Prisnivåerna stiger ännu mer. Södermalm börjar bli väldigt dyrt och vill man ha en lägenhet som matchar sina krav får man söka sig ännu längre ut. Klaras föräldrar köper en bostadsrätt till henne i Årsta, som har blivit väldigt attraktivt efter millenniumskiftet.


Hugo, 32-årig mellanstadielärare. På bilden tillsammans med sin partner Mathias och deras två barn.

1960-talet: Hugo har det bra ställt, är medelklass och bor på östermalm där han också jobbar. Han och Mathias är inte riktigt tillsammans, så han förblir ganska ensam.

1970-talet: Hugo bor fortfarande kvar på Östermalm. Nu är Hugos och Mathias relation lite mer gångbar men de bor inte tillsammans.

1980-talet: Hugo och Mathias bor ihop i en lägenhet på Södermalm. Där finns det mycket gayklubbar och samlingslokaler där homosexuella kan engagera sig och träffas. Södermalm är hett för homosexuella, men till grannar säger de ändå att de är vänner som bor ihop.

Mats Franzén om Stockholm på 80-talet.

1990-talet: Hugo och Mathias bor fortfarande ihop på Södermalm men kan vara helt öppna med att de är ett par. På 90-talet blev det mer trendigt att vara homosexuell, speciellt för männen då de fanns fler yrken för dem i nöjesbranschen.

Mats Franzén om renoveringarna på 90-talet.

2000-talet: 2009 blev det lagligt för samkönade par att gifta sig i Sverige, så det gör Hugo och Mathias. De adopterar även sitt första barn och skaffar en liten villa i Björkhagen.


Viktor, 25-årig student på KTH. Tillsammans med flickvännen Emma.

1960-talet: Viktor bor med en massa andra studenter i Vasastan. Det är en omodern lägenhet utan badrum. Det finns en liten toalett och en lite kokvrå. Han bor trångt i en etta utan sin flickvän.

1970-talet: Viktors kompis har ärvt en villa på Lidingö som han och hans flickvän tillsammans med andra kompisar flyttar in i. De startar kollektiv.

1980-talet: Viktor och hans kompis kommer över en hyreslägenhet i Aspudden. Aspudden har tidigare varit ett område där a-lagare och folk med sociala problem har bott, men nu börjar studenter ta över det. Det är samma tunnelbanelinje som KTH. De fick lägenheten av kontakter.

1990-talet: Viktor som är uppvuxen i Stockholm har stått i kö länge för en studentlägenhet. Han får en sådan på Gärdet. Han och hans flickvän har ingen möjlighet att bo tillsammans.

Mats Franzén om hur bostadsmarknaden begränsades till en mindre del av Stockholms befolkning.

2000-talet: Viktor köper ett förstahandskontrakt svart i midsommarkransen. Nu är det knepigt för studenter att få eget boende. Tur för honom att han har lite kontakter i Stockholm.

Mats Franzén om innerstanstrenden som blir större och större under 2000-talet.

Cecilia, 26 år och ensamstående mamma till femåriga Agnes.

1960-talet: Bor i en tvåa i Blackeberg. Cissi får hjälp av socialen att hitta bostad och bor i allmännyttans bostäder. På 60-talet var de väldigt moderna och hon hade både toalett och badrum. Hyrorna detta årtionde var lägre än vad de är idag, jämfört med kronans värde. Däremot var hushållsprodukter och mat dyrare än vad det är nu. I och med det landade oftast hushållsbudgeten, det vill säga pengar till mat och hyra, på samma summa som idag.

1970-talet: Nu får hon flytta ännu längre ut och hamnar i Vårberg. Nyproducerade lägenheter finns det för mycket av så där får folk som får hjälp av Socialen att hitta bostad bo. Det vill säga, Cissi har det fortfarande relativt bra och bostadsbidragen var på båda 60- och 70-talet rätt höga.

1980-talet: Cissi hamnar ännu längre utanför till Stockholm och bor nu i Huddinge tillsammans med sin dotter. Bostadsbidraget börjar bli lägre och Cissi får det svårare ekonomiskt.

1990-talet: Det blir värre och värre för Cissi. Hon får fortfarande hjälp av socialen, men bostadsbidraget är på 90-talet väldigt lågt. Hon bor i Upplands Väsby och får pendla väldigt långt kollektivt för att ta sig till sitt jobb. Det var vanligt att ensamstående mammor hamnade i olika kranskommuner. Förutom Täby. Täby var ingen plats för ensamstående föräldrar.

2000-talet: Här är det ingen större förändring. Hade Cissi bott i Stockholm efter milleniumskiftet hade hon antagligen hamnat på samma ställe, eller i någon förort. Hyrespriserna i innerstan stiger, men även i närförorterna. Där har hon definitivt ingen chans att kunna få ett boende.

Mats Franzén om hur tidigare pensionärslägenheter blir till salu och ökar i värde.

Text och illustration: Hanna Frelin och Felicia Malmström.