Sverigedemokraterna och arbetsmarknaden

Jag granskar SD’s principprogram. Del 15 av 21.

Arbetsmarknaden. Av många med fog ansedd som en central punkt i det statliga välfärdsprojektet. Arbete ger klirr i både den egna och statens skattkista och rotationen av kapitalet är på många sätt att se som det livsblod som pumpas runt i samhällskroppen. Vad har Sverigedemokraterna att säga om detta, tro?

“Sverigedemokraterna utgår från en pragmatisk, tvärpolitisk hållning inom det arbetsmarknadspolitiska området. Målsättningen är att kunna tillvarata nationens samlade intressen.”

Med andra ord bjuder man in väljare från höger till vänster att ta del av en arbetsmarknadspolitik som sägs stå över partifärger till förmån för nationella intressen. Resonemanget känns igen från tidigare punkter, men kanske menar Sverigedemokraterna det den här gången?

“Hög grad av stabilitet på arbetsmarknaden är en bra grund för nöjda löntagare och ett produktivt näringsliv. Stabilitet förutsätter en god balans mellan arbetsmarknadens parter vilket i sin tur förutsätter en väl avvägd kompromiss mellan å ena sidan löntagarnas intresse av trygghet, god arbetsmiljö och goda försörjningsmöjligheter och å andra sidan arbetsgivarnas intresse av handlingsfrihet och tillväxtmöjligheter. Såväl fackförbunden som arbetsgivarorganisationerna fyller härvidlag en viktig samhällsfunktion.”

SD lägger grunden. Varje mening utstrålar positivism och framtidstro. Bara vi når den hägrande stabiliteten kommer allt att lösa sig. (Vilket riksdagsparti strävar förresten efter instabilitet på arbetsmarknaden?)

“Viktigt att poängtera är dock att arbetsgivare och löntagare inte enbart har motstridiga intressen, utan också starka gemensamma intressen i form av stabilitet och tillväxt. En god tillgång på arbetstillfällen skänker löntagarna såväl trygghet som valfrihet. Tillväxtskapande åtgärder som främjar en sådan utveckling måste således vara centrala i en löntagarvänlig politik.“

Stabiliteten igen. Jo, den är som sagt viktig. Men exakt vad är det SD vill åstadkomma med sin arbetsmarknadspolitik? Rent konkret?

“Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor. Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik där statens huvudsakliga roll är att övervaka att lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet efterlevs och fungerar, att tillhandahålla högkvalitativ och näringslivsinriktad utbildning, att tillhandahålla en god infrastruktur samt att motverka arbetslöshet och långvarigt utanförskap.”

Det gör inget annat parti?

“Sverigedemokraterna ställer sig bakom grundprincipen att det skall vara lönande att arbeta och att ha arbetat.”

Det gör inget annat parti? Kom igen nu, SD hävdar att de är Sveriges enda riktiga oppositionsparti. Visa oss nu var arbetsmarknadsskåpet ska stå!

“För att kombinera trygghet och rörlighet på arbetsmarknaden behövs samtidigt en generöst utbyggd omställningsförsäkring. Ett alltför lågt ersättningstak riskerar att förstärka inlåsningsmekanismer och försämra matchningen på arbetsmarknaden.”

Höjd A-kassa, alltså? Kallas inte sånt för valfläsk? Jag vill ha oppositionella löften!

“Arbetsmiljön har stor betydelse för arbetstagarnas psykiska och fysiska hälsa. De anställdas välmående får inte äventyras av kortsiktiga vinstintressen. Efterlevnaden av arbetsmiljölagarna måste kontrolleras noggrant och grova överträdelser måste ge kännbara konsekvenser.”

Jag väntar…

“Vare sig negativ eller positiv särbehandling på basis av kön, ålder, sexuell läggning, nationalitet eller etnisk tillhörighet skall vara tillåtet på den svenska arbetsmarknaden.”

Wow! Där kom den, vänsterkroken. Fast det här har de skrivit om tidigare. Det handlar alltså om att alla skillnader på arbetsmarknaden har sina naturliga förklaringar. Ett klargörande exempel: Kvinnoyrken är kvinnoyrken för att de är kvinnoyrken och alla ingrepp för att locka män till sagda kvinnoyrken är positiv särbehandling av män samtidigt som det är negativ särbehandling av kvinnor och skall alltså inte vara tillåtet. Men visst låter det bra att vara emot särbehandling. Dock är det inte synonymt med att vara för jämställdhet och diskriminering. Ja, inte för att SD är för diskriminering, förstås. Eller hur är det med den saken egentligen? Vi låter dem utveckla det där resonemanget…

“Sverigedemokraterna ser arbetskraftsinvandring främst som ett sätt att tillfälligt kompensera för en dåligt fungerande matchning på den svenska arbetsmarknaden, men också en metod att ta till när antalet arbetstillfällen tillfälligt blir större än arbetskraften i landet. Därför förespråkar vi en modell med gästarbetare, där utländsk arbetskraft kan få tillfälligt uppehållstillstånd knutet till arbetsmarknadens behov. Viktigt att komma ihåg är att människor är så mycket mer än bara produktionsenheter i en ekonomi och att ökad kulturell heterogenitet, via stora, långväga folkomflyttningar, som regel får betydande negativa konsekvenser för det sociala kapitalet i invandringslandet. Tillåtandet av en omfattande och permanent arbetskraftinvandring riskerar också att förvärra problemen i de utvecklingsländer som dräneras på sin unga och välutbildade befolkning.”

Ingen negativ särbehandling, alltså. Men dock en stoppad arbetskraftsinvandring, som istället skall ersättas med en gästarbetarmodell med tillfälliga uppehållstillstånd. Detta riktat mot personer med ickesvensk nationalitet och etnicitet. Men eftersom vi vid det här lärt oss att allt tal om jämställdhet bara gäller de äkta svenskarna, så blir det återigen inget problem för SD att särbehandla utlänningar negativt. För de räknas ju ändå inte.

Och nu sammanfattar SD sin världsuppfattning så långt. Mångkulturen och i synnerhet de långväga och extra annorlunda grupperna har en negativ effekt på folket (som blandas ut och korrumperas). Det här resonemanget är både klassisk nationalistisk retorik, samt de facto rasistiskt.

Men det glömmer vi kanske bort när SD i sin nationalistiska godhet känner ett ansvar för de utvecklingsländer (för arbetskraftsinvandringen kommer uteslutande från utvecklingsländer?), vars unga och välutbildade befolkning vi dränerar. Självklart har vi ett ansvar för att denna dränering bara blir ett lån och att arbetskraften kan återvända för att återupprätta och bevara den egna nationen när vi uttömt vårt behov av den, menar SD.

Eller så är det bara ett finare sätt att säga att de vill både ha kakan och äta den…