Kort statistisk genomgång

Fick se två screenshots över statistik från Migrationsverket uppkörda i mitt Facebookflöde i förmiddags. Det ena visade “antal beviljade uppehållstillstånd till flyktingar/migranter 1980–2015”, det andra visade “antal utanförskapsområden samt öppen arbetslöshet, 1990–2012”. Poängen var, tror jag, att i grov sammanfattning och tolkning visa att Sverigedemokraterna samt den nya högerrörelse (framledes kallad den “nya högern”) som ser ut att splittra åtminstone Moderaterna ganska hårt har rätt i sin kritik mot det mesta som har med invandrar- och migrationspolitik att göra. Men jag ser andra siffror i den statistik som visades.

Om vi börjar med den första, den om antal beviljade uppehållstillstånd, ser vi vid första anblicken en skrämmande utveckling. Det är lätt att misstolka siffrorna som att invandringen skjutit i höjden rejält. Men tittar vi en gång till, ser vi för det första att antalet beviljade uppehållstillstånd följer världsläget ganska tydligt. En peak då krisen i forna Jugoslavien var som värst och förstås nu, då offren för katastrofen i Syrien nått även våra breddgrader. 1994 beviljades 70 000 uppehållstillstånd för att sedan sjunka till en nivå betydligt lägre än den var under de fyra, fem åren före flyktingströmmen — antalsmässigt pratar vi om runt 30 000 beviljade tillstånd/år i över ett decennium.

Nästa sak vi ser är linjen som visar det ackumulerade antalet uppehållstillstånd som beviljats mellan 1980 och 2015. På 35 år har Sverige släppt in totalt strax över 1,3 miljoner flyktingar/migranter. I snitt strax under 40 000 personer/år. Och trots peakarna i statistiken , som kriget i f.d. Jugoslavien och katastrofen i Syrien, har tillväxten (eller inflödet — kalla det vad fan ni vill) ändå varit förhållandevis jämn. Skillnaden är att vi idag ser, liksom vi gjorde i början av 90-talet, fler invandrade som rör sig i samhället eftersom vi befinner oss i en sådan här peak och därmed är det lättare att förmedla en bild av en eskalerad invandring och ansvarslös migrationspolitik.

Sverigedemokraterna — då under namnet Bevara Sverige Svenskt — är den enda politiska rörelse som under hela denna tid ansett att invandringspolitiken varit ansvarslös. Det måste vi ändå erkänna. Tiotusen beviljade uppehållstillstånd 1980 var tiotusen för många. Höll man inte med dem då, eller om man var motståndare till Ny Demokratis främlingsfientliga agenda i svallvågorna av kriget i f.d. Jugoslavien, så vore det orimligt att komma nu, efter närmare 40 år av i princip samma invandrar- och migrationspolitik och säga att den är felaktig. Att den inte håller.

Jovisst finns där brister. Men de handlar inte i första hand om antal beviljade uppehållstillstånd. De bygger snarare på en felaktig implementering av mångkulturalism, vilken har lett till fortsatt och i viss mån t.o.m. ökat främlingskap och en med det följande segregation. Även det en av Sverigedemokraternas (och månne även den nya högerns) käpphästar. Men då gör vi ett raskt hopp till det andra screenshot jag fick uppkört i flödet; det om utanförskap.

Även här ser vi dystra linjer som går i topp när vi närmar oss nuläget. Mest synbart är linjen för ökningen av antal utanförskapsområden som löper parallellt med ökningen av den öppna arbetslösheten hos utrikes födda. Hur det kommer sig att linjerna för öppen arbetslöshet börjar först 2006 framgår inte av bilden och det hade varit intressant att se alla tre linjerna följa samma tidsomfattning, men man kan väl inte få allt. Det jag vill peka på här är trendbrottet som sker 2002. Plötsligt viker tillväxten av utanförskapsområden. Jag har inget svar på varför, men den nya trenden håller sedan i sig de tio år som följer fram till diagrammet tar slut.

Jämför vi de två diagrammen med varandra ser vi att den minskade ökningen av antalet utanförskapsområden t.o.m. sammanfaller med en liten, men dock, ökning av antalet beviljade uppehållstillstånd. Kan det vara så att en ökad invandring har en positiv inverkan på (det vill säga minskar) utanförskap? Gud förbjude!

Oavsett vad som orsakat den minskade ökningen av utanförskapsområden står en sak klar: Den ökning av antal utanförskapsområden som Sverigedemokraterna et al gärna framhäver som en konsekvens av en förment oansvarig invandrarpolitik (som i allt väsentlig förts i sin nuvarande form sedan slutet av 1970-talet) var alltså mer dramatisk före 2002. Det går i rätt riktning, helt enkelt.

Även om det finns mycket att jobba med, vad gäller integration, utanförskap och arbetslöshet (hos inrikes såväl som utrikes födda), så är det viktigt att hålla huvudet kallt och inte hemfalla åt de idiotier som BSS och Ny Demokrati en gång skrattades ut på grund av. Idiotier som än idag lyfts som sanningar av Sverigedemokraterna, nu tillsammans med den nya högern. Att skulden för deras främlingsfientlighet (i ord och/eller handling) ligger hos främlingarna och en oansvarig invandrarpolitik.

Avslutningsvis en nyttig lektion för oss alla, angående vådan av att bara stirra på siffror i hopp om att hitta/skapa korrelation: