Att göra sig av med blommor

Det är snart sensommar, jag vet det tiden går, men först är det midsommar. Gula lökar över nejden. Mina grannar och jag vi firar ihop. Om två veckor börjar Amarias praktik och taxin väntar i porten för hon har svårt att gå. Ja. Men vem betalar? Jag vet inte. Kommunen? Och polyper i livmodern som opereras bort. Praktiken varar aldrig hela dagen, nej det gör den inte, aldrig längre än sex månader och det är ganska skönt men också förnedrande.

Det brakar från nybyggena.

Klockan fyra på morgonen startar Sebastien lastbilen och han kör iväg med sina stålstänger och presenningar. Vår granne med hunden går förbi. Han och hans fru med det tredje barnet på väg. Hej hej hur är det? Det har varit vatten i källaren igen och arbetslös tre veckor innan semestern, det var en fin present. Han skrattar in i hissen. Barnet föds tre månader för tidigt, hunden skäller och vill gå ut och kissa och grannen, jag vet fortfarande inte vad han heter, pendlar mellan sjukhuset och höghuset och efter tre månader vill babyn att man vaggar henne dygnet runt. Han min granne han förlorar jobbet, får sparken och lever på sitt kreditkort. Krukväxterna gör han sig av med men pelargonerna ger han till mig de kan vara fina på min balkong, säger han. Klockan åtta på kvällen kan Sebastien parkera bilen och tänka mitt hem är min borg, men vilken borg alltså. Anthony heter han min granne. Jag får höra det på omvägar. Anthony, han har det bättre nu, baby mår bra. Midsommar, det är något speciellt.