Cirkelsång

Den dagen köper jag en vaktmästarkvast och borstar regnvattnet från gatan ner i brunnarna. Röda moln kastar sig över himlarna. Min granne kommer hem från semestern, hår och ben brunare än vanligt. Det är första dagen av första veckan av resten av året på jobbet. Färgen, säger jag till skärmen och skärmen andas mint tillbaka. Caféet serverar tjugokronorskaffe i porslinsmugg och femtonkronorskaffe i papp.

Jag öppnar flaskor med dyrt vin. Är ofta ensam. Somnar, vaknar, äter. Många gånger ser jag dig, tror att jag ser dig, men varje gång är det någon annan.

När de ringde ifrån Trafikverket och undrade om jag inte skulle söka tjänsten i Stockholm såg jag det som ett tecken mer än som en väg ut. Jag växte upp i Sätra och tänkte att det var bra att återvända hit där jag i alla fall vet vad gatorna heter.

Jag hör en man klaga över att han ändrar färg efter att han sovit. Vi cirklar i tillvaron likt helikoptrarna som alltid hovrar här. Jag andas mot skärmen, känner hur membranen hotfullt växer. Är det här nu. Men nej. Inte än. Den dagen köper jag även en väldigt dyr hudkräm och blir sedan sur för att det är så onödigt. Men visst det kan man förstå det är ju retligt att helt plötsligt förändras och i sömnen dessutom.