Svart svala

Det fanns så mycket att drömma om och en dag började jag fantisera om att efter jobbet kunna sitta på kanten av sandlådan vid Friskväderstorget där vi bodde och tänka på bilarna medan barnen grävde. Det var Simone och Katrina och Ansgar och Vyktori. Ibland kom några fler. Du kunde lämna alla barn med mig och jag satt där och drömde om att det skulle fortsätta, att jag skulle få sitta där på kanten vid sanden och gräva med barnen även i framtiden.

På arbetet tänker jag på att det är synd att inte barnen vid torget liksom barnen på landet lär sig att det är farligt med bilar, eftersom bilar aldrig utgör en fara på de platser där de bor, eftersom bilarna aldrig passerar på de ställen där barnen passerar. Jag tänker att jag kanske kunde gör något av det, skapa ett projekt som handlar om att förändra kunskapen om bilismen. Drömmen om arbetet bleknar. Den om sandlådan består.