Det hade ju varit skönt om Venedig låg i Bredäng

– Fast de kanske hade gjort det ändå, nu tänker de kanske just det, det här kanske är konst. Jag gör konst nu.

(I en bildsekvens i videoverket Ett litet monument över samhörighet och skapande gemenskap, som Lina skapat tillsammans med några barn på Slättgårdsskolan i Bredäng, visas hur barnen bygger något som sedan exploderar. En vuxen på skolan har kallat detta en ”molotovcocktail”.)

– Det är en väldigt konservativ och vuxen och stängd bild och precis det som jag minns att jag tänkte att jag ville vända mig bort ifrån. Klichén om förortsbarnet och att jag inte ville censurera dem.

– Jag tyckte det var helt fruktansvärt. Jag höll på att tappa fattningen totalt. Men efter tre och en halv timmes telefonerande så plockades den ner, den var tydligen uppsatt i fel paviljong. Det var någon annan som skulle haft den där skylten.

(Det är en självlysande skylt med tecknet för nödutgång som en morgon oförklarligt sitter mitt i Lina Selanders verk på Venedigbiennalen.)

– Det känns ju jättejobbigt att behöva lämna utställningen, till exempel det där med den där ljusskylten, och jag känner mig inte trygg med att den inte helt plötsligt skulle slumpas upp där igen. Nästa vecka eller veckan därefter. Det hade ju varit skönt om Venedig låg i Bredäng. Så jag kunde titta till utställningen. Kanske två, tre gånger i veckan. Och bara se till att allting ser fint ut.

Från filmen ”Mer ljus — en film om konstnären Lina Selander”