En sorts ros över skelettet

Med kassarna från mataffären strävande nedåt längs med handlederna. En stor ros över bröstbenet och ett litet ankare vid armbågen. Jag går helt långsamt nerför en slänt. Platsen jag flyttat till är osammanhängande och har slutat existera. Alla ser annorlunda ut och samtidigt är den både en verklighet och en fantasi.

Centrum är femtiofemtusen kvadratmeter. Ena foten framför den andra. Centrum är större än medborgarhuset och mindre än Skärholmens centrum och på något sätt förstår jag att storleken är relativ. Bredäng centrum är en del av förorternas tillgängliga ytor. Det har en relation till sina ägare liksom till sina användare. Många har upplevt att centrum är mörkt på natten och många har tänkt att detta är en plats där man kan hålla hemliga sammankomster, där man kan revoltera, där man kan önska sig en vackrare trappavsats bakom grillkiosken.

Går med kassarna och fötterna och allt detta får jag hela tiden hur som helst och utan uppehåll leva mig igenom.