Gröna Stugans väg i Bredäng var mitt hem

I två år strosade jag förbi biblioteket och lovade mig själv jobba där en vacker dag. Sagt och gjort. Jag utbildade mig till bibliotekarie och fick jobba där.

Biblioteket låg inte i tunnelbanan då. Det låg i den gamla lokalen med fönster i taket och med en yta så stor som ett riktigt bibliotek ska ha. Unga hade sin hörna och vuxna sin. De hörde inte varandra. Efter skolan sprang barnen dit. Vissa läste och lånade, vissa lånade vår enda barndator och spelade spel, vissa pratade, de pratade ibland högt men de störde ingen, vissa busade, ibland kastade de pennor på varandra och jagade varandra mellan hyllorna, ibland hittade vi små graffitimålningar i kanter av Kamratposten men stökigare än så var de inte.

Klasser och förskoleklasser kom till oss. Vi bokpratade och berättade sagor från världens alla hörn. När jag skulle hem vinkade barnen till mig i torget och visade mig för sina föräldrar: Bibliotekarien, ropade de och jag kände mig som den lyckligaste barnbibliotekarien i världen.

Sen blåste det vindar. Vindar susade och viskade.

Viskade om tillgänglighet. Det fanns en hiss. Den åkte upp till biblioteket och skolan. Saken var att den här gamla hissen ibland behövde stanna på vägen upp för att ta en tupplur.

Skolan, biblioteket och andra viktiga, alla vuxna satte sig ner och funderade, pratade, pratade i timmar, drack kaffe, möten hit och möten dit. De vände och vred på många papper, lagar, regler och förordningar.

Hissen var gammal, trapporna många och tillgänglighet stod och bankade på bröstet.

Sen pratades om budget och ekonomi,

Skolans pratade om säkerhet.

De grälade. Tillgänglighet, ekonomi och säkerhet kom inte överens.

Var och en svepte sin schal om sig och gick sin väg.

Biblioteket förkunnade: Vi flyttar ner till torget

Samhällstrenderna dansade fram, skrek ut i högtalare: biblioteken måste dammas av, det ska se tjusigt ut på våra bibliotek.

Vi bibliotekarier skrek halsen av oss: Laga hissen! Flytta inte till en liten lokal!

Men för att göra en lång historia kort kan jag bara berätta:

En gammal liten restauranglokal vid torget blev föremål för allas förtjusning. De borgerliga satte foten fram och deklarerade att pengar fanns för sådant.

Gud vet hur mycket det kostade att bygga det pytte nya, pytte biblioteket i Bredäng.

Konstnärer anlitades för att måla på fönsterglasen. Speciella möbler och interiörer beställdes, flera tusen böcker kastades i container.

Och visst är det ett tjusigt bibbla, Bredängs bubbla.

Men hör och häpna! Sedan den nya invigdes skrivs det bara om ungas vårdslöshet, om slagsmål, om stök på bibblan, om att bibliotekspersonal hotas. Det pratas överallt om att det är ungas fel. Och vi bibliotekarie kallades för bakåtsträvare.

Mötena hölls än idag.

Vakter vaktar

Tunnelbanan rullar

Unga som kom till det gamla biblioteket vinkar fortfarande till mig.

De undrar: Vad är det som händer?

I den gamla bibliotekslokalen som Fitness24 tog över, svettas och muskler oljas

Och folk undrar.

Vi alla undrar.

Vad är det som händer?

– Shahla Karimi