I brustna flisor över kinden

Jag ser hur barnen i huset går till affären och köper apelsinläsk och smågodis. Inne i stadsdelsbiblioteket springer de omkring. Slåss om tidningar, om vilka böcker som handlar om fotboll och fitta. De avkrävs ingenting och får hjälp med att söka den information de behöver och ibland får de en idé om det de inte ens visste att de letade efter. Biblioteket finns alltid där varje dag. De ser det hela tiden och de behöver inte åka bort för det finns här hemma.

I affären är det helkaklat med stålrör i taken och långa smala frysdiskar proppfulla med kött och färdiggjorda pajer. Låt inte det bästa bli det godas fiende! Det är så svalt och skönt och man kan luta sig över diskarna och låta kylan förstelna ansiktet. I ögonvrån ser jag någons läppar i brutna flisor över kinden.

Det var jag som oavbrutet hade långa konversationer med dig om oss inuti mitt huvud. När vi sedan äntligen sågs pratade vi mest om basket och hundar. Det var sådant vi båda gillade, och alla saker som jag tänkt liksom bara försvann gick upp som i en liten liten blå rök.

Jag lägger kinden mot kylen och önskar att det på den stora gräsmattan mellan de högsta hyreshusen fanns en trädgård som alla skötte gemensamt och att centrumet kunde växa utanför sin arkitektur.