Det här bör du veta innan du planerar din tågresa i Europa

Tips och tricks som gör bokningen enklare och resan bekvämare.

Man behöver ingen kunskap om hur man bäst planerar rutten när man bokar ett flyg och det krävs heller ingen särskild kunskap om hur man bäst förbereder sig. Med tåg är det fortfarande lite mer komplicerat. Efter mer än tusen mil på tåg på den europeiska kontinenten under de senaste månaderna följer här mina bästa knep för att göra resan så smidig som möjlig, oavsett hur långt du ska åka. (Tips: Läs allt i ett svep först innan du går tillbaka och själv planerar din resa.)

Så här bokar du

Det saknades länge en motsvarighet till Expedia för flyg, men med Trainline.eu kan man boka tåg på de flesta linjer utanför Sverige. För att kunna boka måste man förstås veta vilken rutt man tänkt resa. Medan alla större städer i Europa nås med max ett byte när man tar flyget vilket gör att bokningssystemen inte behöver vara så sofistikerade för att räkna ut hur man tar sig till en plats. Med tåg är det tvärtom. Det kräver minst två byten, ofta ännu fler, för att ta sig dit man vill. Det gör uppgiften övermäktig för bokningssidorna och därför bör man dela upp och boka sin tänkta rutt i flera mindre delar.

1. Skissa rutten med Google Maps

Det senaste halvåret har Google Maps förbättrat sin förmåga att räkna ut hur man kommer från A till B. Skriv in din destination, klicka på vägbeskrivning och välj tåg som alternativ, så föreslår Google den kortaste rutten. Det är en utmärkt utgångspunkt, men måste justeras för att ta hänsyn till nattågen eller om du vill stanna någonstans längs vägen.

2. Dela in rutten i olika sträckor och utgå från nattågen

ÖBBs nattåg NightJet på stationen i Basel

För att kunna boka biljetterna behöver du dela in resan i deletapper, förslagsvis mellan någon de stora järnvägsknutarna i Europa då de har flest förbindelser. För oss svenskar är den viktigaste knuten Köpenhamn och Hamburg (som alla måste passera). Några andra viktiga knutar beroende på resmål är Hannover (mot Berlin och Östeuropa), Münster (mot Nederländerna), Köln (mot Belgien och England), München (mot Österrike och Italien), Basel (Schweiz och Frankrike), Strasbourg (mot Paris), Lyon (södra Frankrike och Spanien), Wien (mot Balkan och Grekland) och Verona (södra Italien).

För de lite längre sträckorna är nattågen nyckeln till det effektiva resandet, men tyvärr finns det inte så många alternativ kvar. Österrikes motsvarighet till SJ heter ÖBB och har de senaste åren köpt andra tågbolags kvarvarande nattrafik och slagit ihop alltsammans under varumärket NightJet som idag är den dominerande aktören. Alla deras linjer börjar eller slutar dock i Österrike. Utifrån den skissrutt som Google Maps föreslog, kolla om du kan ta NightJet mellan någon av järnvägsknutarna istället för att byta tåg mitt i natten när du ska åka lite längre.

Notera att nattågen passerar många städer mellan knutarna så för att komma till Basel tar man nattåget mot Zurich, sätter väckarklockan tidigt och hoppar av längs vägen. Använd nattågen som stomme i din planering. Logga sedan in på Trainline.eu och boka biljetterna som då kommer dyka upp i din Trainline-app helt automatiskt.

Något jag lärt mig är att åka så långt man orkar den första resdagen. Lämnar du Stockholm på morgonen innebär det att du kommer till Hamburg via Köpenhamn och att du där tar nattåget söderut. Lämnar man Malmö på morgonen når man ända till München, via snabbtåget från Hamburg, och kan där ta nattåg så att man exempelvis kan vara i Milano nästa morgon.

3. Se till att du får marginalerna på din sida

Hinner du med nästa tåg? Det beror på hur du bokat.

En annan lärdom är att vara noga med att boka med marginal, och att du kommer villa ha större marginal mellan tågen i början av resan än när du närmar dig din destination. Om du skulle bli försenad en timme i början blir det lätt en total förening på tre timmar, om du inte planerat med marginal. Det här tar dock inte Google hänsyn till och det är därför man bara ska användas deras rutt som en skiss när man reser längre sträckor. Jag brukar ha 90–120 minuter som marginal i början och 30–60 minuter på slutet. Det gör också att man hinner ta en kaffe och köpa något att äta på stationen medan man väntar.

En sak att tänka på är att de europeiska nattågen är mindre punktliga än de svenska. Det är inte ovanligt att vakna till nyheten om att man är 30–45 minuter försenade av lite oklara anledningar. Vid försening har man rätt till nya biljetter till nästa tåg, även om det är ett annat bolag, och i närmaste biljettkassa får man oftast snabb hjälp. Viktigt att minnas är dock att man ska stanna på den station som man blev försenad till istället för att försöka åka vidare och lösa det på nästa station, vilket man kan bli ”tipsad” om. Risken är annars att du då tvingas köpa helt nya biljetter eftersom de inte känner till förseningen.

Slutligen: När du bokar behöver du aldrig skriva ut biljetterna, trots att tågbolagen uppmanar folk att göra det. Ladda ner biljetterna till respektive app och visa upp dem när konduktörerna kommer. Blir du ombedd att dessutom visa pass funkar det lika bra med ett svenskt körkort.

4. Spara pengar genom att bara boka första klass när det verkligen spelar någon roll

Skillnaden mellan andra klass och första klass på tåget består i huvudsak av lite bredare stolar, något större benutrymme och lite bredare mittgång. I teorin bidrar det att det blir lite skönare att jobba på tåget men jag har upptäckt att det i praktiken beror det på vilket tågbolag man åker med.

På danska DSBs tåg tycker jag att det helt onödigt att köra första klass, eftersom alla platser är ungefär lika trista och inredningen obetydligt bättre än Öresundstrafikens pendeltåg. Med fasta bord jobbar man ungefär lika obekvämt var man än sitter på tåget och jag försöker därför använda den tiden till att läsa, lyssna på något eller spela patiens.

På höghastighetstågen i Tyskland, Spanien, Belgien och Frankrike är skillnaden inte heller så stor mellan de olika klasserna som man skulle kunna tro. I Frankrike kör SCNF med en variant av TGV-tågen med två våningar där utrymmet man har till sitt förfogande i stort sett är identiskt mellan de två klasserna, även om sätena är lite fläskigare en trappa upp. (Det här gäller även regionaltågen som i allt fler länder byts ut mot dubbeldäckare.)

I förstaklass på Renfos snabbtåg på sträckan Lyon — Barcelona.

Den stora poängen med att betala extra för första klass på de tågen är tvärtom om du inte tänkt jobba eller du tänkt lyssna på något, eftersom utsikten över landskapet från andra våningens förstaklasskupé är så mycket bättre.

Om du inte prompt vill ha en egen sovkupé kan du spara en slant på att boka en sängplats i 3-bäddskupé (Couchette + Bettplatz) på NightJet. De är ljusa och fräscha, sängarna är bäddade och ofta ligger det något att knapra på och en liten flaska mousserande på kudden. Vill man spara några hundralappar finns liggplatser i 6-bäddskupéer (Couchette + liegeplatz), där man får bädda själv. De är dock i enklaste laget tycker jag, och de är dessutom mindre tysta. De gånger jag åkt liggplats tycker jag alltid att jag känt mig sömning och skrynklig inombords när jag vaknar. I alla ÖBBs biljetter igår en enkel frukost som man beställer av tågvärden innan man lägger sig. Oavsett klass är den inget att hurra för.

Trevlig överaskning på kudden när man bokar plats i sovvagn på NightJet.

Så här blir resan trevligare

Det är inget konstigt att resa med tåg men det finns några grejer som jag gör för att göra mina långresor lite enklare och skönare.

1. Packa lättare än du brukar

Utrymmet för bagage skiljer sig mycket mellan olika tågbolag och det är därför klokt att packa snålt så att man får plats med allt i en kabinväska eller mellanstor resväska. Stora väskor är hopplösa och ständiga irritationsmoment för sina ägare, har jag noterat. Att ha rullväska går utmärkt — det enda jobbiga är att det är några ganska höga trappsteg upp på vissa tåg. Själv reser jag med en 65-liters ryggsäck, eftersom jag föredrar att ha händerna fria och känner mig smidigare.

Även för längre resor packar jag väldigt lätt, särskilt på sommarhalvåret, och är noga med materialvalet för att se mindre skrynklig ut trots att jag packar i ryggsäck. Linne är förstås det perfekta materialet, rutigt ett bra mönster på skjortor och undertröjor ett sätt att slippa tvätta skjortorna så ofta. Rullar man ihop allt när man packar tar det mindre plats. Lägg med en uddakavaj i linne, en tröja i merinoull högst upp i ryggsäcken och du är redo för det mesta. Jag reser dessutom ofta i en tunn dunväst med mycket fickor, både för att slippa ha allt i händerna och för att det kan vara kyligt på tågen när det är varmt ute och de sätter luftkonditioneringen på max. Träningskläder behandlade med Polygiene gör att de inte luktar apa, trots att man har dem i ryggsäcken, och löpshortsen kan förstås dubblera som badbyxor om man skulle bo nära någon simbassäng.

2. Tänk efter före

I händelse av att något tåg blir försenat och man måste rusa för att hinna till rätt perrong har jag alltid torkad frukt och cashewnötter i packningen, liksom minst en liter vatten. Reser jag med familjen har jag också något godis, för att pigga upp om någon tappar humöret alldeles.

En pocketbok och läsplatta har jag också alltid lätt åtkomligt, liksom laddare för både telefon och dator och en fulladdad powerbank. Reser man inom EU behöver aldrig tänka på mobildata som numera kostar samma som hemma, men varje gång man passerar Schweiz är det klokt att köra flygplansläge eller att använda wifi eftersom deras taxor för mobildata är skyhöga. En sovkudde är en otrolig bonus, liksom en kortlek för att lägga patiens när man har tråkigt (ju mindre format, ju bättre).

3. Ladda ofta

En grundregel är att ha telefonen i ständigt batterisparläge och ladda när man kan, och det eller både telefonen och maten.

Reser man i förstaklass är det sällan långt till närmaste uttag, men i andra klass kan det fortfarande saknas uttag vid stolen. Med powerbanken kan man ladda telefonen vid behov, inte minst på natten, eftersom nattåg alltid har för få uttag.

När det gäller maten tjänar man mycket på att ligga ett steg före hela tiden och tänka på när man kommer kunna äta nästa gång. På långdistanstågen finns ofta restaurangvagn, men utbudet är varierande och vill du äta vegetariskt är utbudet snålt, även på stationerna. De största järnvägsknutarna har ett hyggligt utbud men det är tyvärr fortfarande djur i det mesta som erbjuds. Så bunkra mat när du kan, och ät så ofta du kommer åt. Som regel är det viktigare att äta ofta än att försöka äta bra.

Den ständiga luftkonditioneringen gör att man också måste tänka på att dricka mycket, precis som på flyget. Det enda man inte behöver oroa sig för är kaffet. Det är oftast starkt och bra, i alla fall söder om Hamburg.

4. Jobba på tåget

Att man kan jobba ostört och obehindrat är en av de stora fördelarna med att åka tåg, och jag känner mig ofta mer produktiv i min tågstol än på andra ställen.

De flesta tåg erbjuder wifi, men styrkan är lika varierande som på flyget och möjligheten att logga in på nätet beroende av hur många andra som är uppkopplade. På vissa sträckor funkar wifi alldeles utmärkt, på andra sträckor var det svajigt och här och där fungerade det inte alls. Att använda molntjänster är inget man ska räkna med och med krypterad uppkoppling blir det mesta rätt segt.

Jag brukar faktiskt inte koppla upp mig alls utan njuter av att inte bli störd mellan stationerna, och hämtar/skickar mejl eller synkar filer via min telefon på en och samma gång när tåget stannar till vid någon station. När jag vill kolla film eller lyssna på poddar har jag laddat ner mediafilerna i förväg, hemma eller på hotellet. När man passerar en gräns har det ofta mig hänt att mobildata slutar funka, vilket man löser genom att slå av och på telefonen helt.

Trots att höghastighetstågen på kontinenten kör fortare än de svenska snabbtågen (X2000 och X3000) kränger de mindre. Det gör att det går alldeles utmärkt att jobba på dem utan att bli sjösjuk. Förklaringen är att tågen enbart kör snabbt på de delar som är byggda för snabbtåg med lutande kurvor. På TGV i Frankrike har jag mätt upp 295 km/h som högst och på ICE i Tyskland har jag åkt nästan lika fort. Var dock beredd på att det går mycket saktare på andra sträckor där snabbtågen samsas med annan trafik och topphastigheten ligger varierar mellan 160 och 230 km/h. (De svenska tågen har en maxhastighet på 200 km/h). Det finns tyvärr också sträckor där det går betydligt saktare.

Regiontågen går saktast och stannar överallt medan Intercity är snabbare med hastigheter runt 150 kmh. Men likväl kan man råka ut för intercitytåg som tar obegripligt lång tid, som på sträckan Milano och Nice, eller Köpenhamn — Hamburg där sällan går fortare än 80 km/h men ofta rullar ännu saktare.

Nattågen lunkar på i 120–140 km/h för att inte kränga för mycket, vilket ju innebär att de går ungefär lika fort som att färdas med bil, fast man kan sova under tiden och tågen dessutom kör rakare.

Njut av resan

Att resa med tåg känns som mer civiliserat än flyg. En av de poängerna med tågresan är att du ser landskapet förändras samtidigt som det passerar revy!