Vad har förändrats i finansbranschen efter Lehman Brothers krasch?

Ökad reglering har gjort att riskerna inte längre är lika synliga men riskbenägenheten i organisationerna består, vilket gör att sannolikheten för att det händer igen är stor.

Lehman Brothers huvudkontor på Manhattan.

Den här månaden är det tio år sedan Lehman Brothers begärdes i konkurs. Namnet var mytomspunnet redan innan kraschen men idag är det mest förknippat med vad som händer när girigheten löper amok, och Lehman Brothers fall beskrivs som startpunkten till den globala finanskrisen. Riktigt så enkelt är det dock inte. Men för att förstå varför krisen blev en kris behöver vi också förstå hur allt började.

Lån som ges till människor som inte har samma betalningsförmåga som normala, prima låntagare (exempelvis på grund av arbetslöshet, skilsmässa eller sjukdomar) kallas för ”subprimelån”. Lånen utfärdas i förhållande till värdet på de tillgångar som belånas, ofta en fastighet, men låntagarens egen återbetalningsförmåga bedöms inte. Att erbjuda subprimelån skulle alltså kunna betraktas som en del av en banks sociala ansvarstagande eftersom det gör det möjligt för människor som normalt inte skulle kunna ha råd med bostad att köpa sig en lägenhet eller hus.

Tanken är nämligen att tillgången ska öka i värde och att låntagaren därmed får en möjlighet att ta ytterligare lån i framtiden för att betala av de gamla skulderna. Eftersom risken dock är högre än för vanliga lån är också räntan lite högre. Så länge fastighetspriserna stiger kan det vara en väldigt lönsam affär och det var förstås därför, snarare än av en ansvarskänsla, som Lehman Brothers satsade så mycket på det i början av seklet. Firman var en av de som lånade ut allra mest pengar till subprimelån med hög risk, eftersom lånens höga ränta vilket gjorde dem attraktiva ur långivarnas perspektiv. 2008 var Lehmans tillgångar inom den riskabla fastighetslåneverksamheten värderade till tre gånger mer än det egna kapitalet och dessutom finansierat med lån som Lehmans gjort. Den 150 år gamla investmentbanken liknade alltmer en hedgefond för fastigheter, förklädd till en investmentbank.

Tre bröder med en dröm om att tjäna pengar

För att förstå varför Lehmans var villiga att ta den risken måste man veta att risktagande varit en del av företagskulturen så länge någon kunde minnas. Den amerikanska drömmen har förkroppsligats i många entreprenörers resa från fattigdom till förmögenhet, däribland de tre bröder som startade Lehman Brothers. Henry, Emanuel och Emanuel Lehman kom från Bayern till USA på 1840-talet med tre par tomma händer men huvudena fullt av idéer om hur man snabbt blev rik.

De hade ärvt en känsla för handel av fadern, en boskapshandlare i hemstaden Rimpar, och öppnade en speceributik i Montgomery i Alabama innan de övergick till att handla med råvaror. Bröderna lyckades tjäna pengar på varenda tillväxtbransch under hela 1800-talet. Det man kunde spekulera i spekulerade bröderna Lehman i. Först bomull, efter några decennier järnvägsobligationer och slutligen aktier. Viljan att ta risk och investera tidigt i tillväxtbranscher har gjort att Lehmans historia ger en insikt i den moderna industrins framväxt, hur teknik påverkar samhället och konsumtionssamhällets tillblivelse.

I början av nittonhundratalet finansierade man flera av de nya varuhuskedjor som sett dagens ljus, på tjugotalet är biografer och på trettiotalet filmstudios som 20thCentury Fox och Paramount. När amerikanska företag öppnar kontor i Europa och Asien på sextiotalet och sjuttiotalet följer Lehman efter. Samtidigt som man hjälpte finansiera allt från mikroprocessorer till videospel var man så skicklig på att hjälpa växande företag att hitta finansiering att avkastningen på kapital i företaget blev bland det högsta någon sett i branschen.

Åttiotalet var ett årtionde med många stora företagsaffärer och vem rådde företag att gå samman för att få skalfördelar (och högre vinster) om inte Lehman? Samma tankegångar ledde till att de blev uppköpta av American Express men ett decennium senare hade pendeln svängt tillbaka och när företag åter skulle fokusera på sin kärnverksamhet knoppades Lehman Brothers av börsnoterades och kunde sålunda fira sin 150-årsdag som oberoende igen. Företagets kontor i World Trade Center förstördes i terrorattacken 2001 (endast en anställd omkom) men efter bara någon månad hade investmentbanken skaffat ett nytt stort kontor mitt på Manhattan.

Framtiden såg trots allt ljus ut för Lehman Brothers. Investmentbank verksamheten växte, fondförvaltningen ökade och den nya sidoverksamheten med subprimelån växte snabbare och gav högre vinster än vad någon hade räknat med.

Anställda på Lehman Brothers kontor över över hela världen hämtade sina personliga tillhörigheter samma dag konkursen blev känd.

Företagskulturen var nämligen inte bara risktagande, den var också extremt tävlingsinriktad. Lehmans historia är fylld med historier om chefer som utmanat varandra och slagits om makten, för att bestämma hur företaget kunde bli ännu lönsammare. Likt många andra företag hade man ett generöst bonussystem som ökade den redan höga riskbenägenheten men också vinsterna. I mars 2008 rapporterade Lehman vinst för 55 kvartalet i rad, vilket var extra anmärkningsvärt med tanke på att flera stora banker rapporterat miljardförluster samma kvartal. Saker går så länge de går till en dag när de inte längre går. I juni meddelade banken att man gjort en förlust på 2,8 miljarder dollar under det andra kvartalet, trots att man sålt tillgångar värda sex miljarder dollar. Fem månader senare fanns inte företaget kvar. Lehman Brothers blev 158 år.

Clintons välmenande avregleringar lade grunden till krisen

Till Lehmans försvar ska sägas att de inte dock gjorde något olagligt. Subprimelånverksamheten växte till följd av att man från regeringens sida gjorde en rad åtgärder för att bland annat ge fattiga människor ökade möjligheter. President Bill Clintons tid i Vita Huset präglades både av ekonomiskt välstånd och finansiell avreglering som banade väg för den laissez-faire kapitalism som regerade i början av 2000-talet och som hämtat sin energi på 1980-talet och de många sammanslagningarna och statliga utförsäljningarna.

Bland annat avskaffade Clinton en lag som tillkom efter depressionen på 1930-talet — The Class Steagall Act — och som hade som syfte att skilja bankernas spekulationsverksamhet från kreditgivning till allmänhet och företag i syfte att kunna främja det senare, snarare än det förra. Även om Bill Clinton helt korrekt förnekat att det finns en tydlig koppling till avskaffandet av den lagen och finanskrisen så var det en del av en större avreglering av finansmarknaden som bidrog till finanskrisen. Avregleringen bidrog exempelvis till att investeringsavdelningarna växte på bekostnad av bankernas övriga verksamheter, något som säkerligen bidrog till finanskrisen. Med de bästa intentioner förändrade Clinton även ett knippe lagar kända som Community Reinvestment Act för att tvinga banker att låna ut mer pengar till hushåll i låginkomstområden, vilket bidrog till att skapa en husbubbla.

Arturo di Modicas skuptur “Charging bull”

Det ska också sägas att Lehmans knappast var den enda arbetsplatsen som var tävlingsinriktad och riskbenägen på Wall Street. Den berömda skulptur som Arturo Di Modica installerade 1989 som en symbol för aggressiva finansiella optimism på ett torg i finanskvarteren, världens ekonomiska hjärta, är passande nog en rusande tjur, hög på testosteron och adrenalin

Dokumentärfilmen The Inside Jobhandlar om det största bankrånet i modern tid - för det är så finanskrisen porträtteras -och ger en inblick i den kultur som rådde på de banker och försäkringsbolag som bidrog till krisen.

Trailer för filmen Inside Job

Filmen visar hur nya och komplexa finansiella instrument blir lottsedlar sålda i ett pyramidspel. Det är lätt att vara klok i efterhand men en av de som tidigt kritiserade kulturen i finansbranschen var statsåklagaren Eliot Spitzer som blev känd för sin tuffa hållning mot Wall Street. Ironiskt nog tvingades han avgå sedan han själv uppvisat samma beteende som han kritiserat hos finansmännen. I filmen vittnar en madame på Wall Street att besök hos lyxprostituerade var vardagsmat för ledande figurer i finansbranschen.

Det är oundvikligt att se det som hänt ur ett genusperspektiv. Sociologen Rosabeth Moss Kanter har ställt sig frågan om historien sett annorlunda ut om Lehman Brothers varit Lehman Sisters? Hon hänvisar studier som utförts av forskare vid British Columbia-universitetet pekar på att höga testosteronhalter kan bidra till ökad aggressivitet och högre riskbenägenhet. En rapport från National Council for Research on Women verkar också peka i samma riktning, inte minst på grund av det faktum att investment banking var en av de mest mansdominerade branscherna i USA vid tiden för kraschen 2008. Barcleys bank har efter finanskrisen sammanställt forskning och dragit slutsatsen att en bättre balans mellan könen ger bättre styrning och bättre avkastning. Den samlade konklusionen är att Lehman Sisters förmodligen inte hade hamnat i det läge som blev Lehman Brothers fall.

Finansbranschens lärdomar

Frågan är vilka lärdomar finansbranschen som helhet dragit av finanskrisen. Det har gjorts framsteg på många områden. Bankerna har sett över sina portföljer, regleringarna av deras verksamheter har ökat och finansinspektioner genomför stresstester av bankernas stabilitet med jämna mellanrum. Å andra sidan innebär det faktum att många stater genomförde räddningsoperationer att bankerna nu räknar att bli räddade och därför inte minskar sin riskbenägenhet, varnar Asli Demirgüç-Kunt, forskningschef på Världsbanken, i en analys.

Mycket har förändrats, men väldigt mycket är oförändrat. Även om bankerna är mer reglerad nu än vad den var innan krisen, så har det bara inneburit att de finansiella riskerna flyttat till andra, mindre synliga delar av finanssektorn, varnade Greklands förra finansminister Yanis Varoufakis i en intervju i the Guardian. I samma artikel ansåg Mark Littlewood, chef för tankesmedjan Insititute of Economic Affairs, att alltför många regeringar fortfarande jobbar för att förhindra att den förra krisen händer igen, istället för att analysera dagens situation och ta hänsyn till det faktum att två kriser sällan ser likadana ut.

IMFs chef Christine Lagarde skriver i en kommentar tio år efter krisen att några av de stora problemen i finansbranschen fortfarande inte hanterats. ”Den finansiella sektorn prioriterar fortfarande vinst över långsiktig ordning.” Hon skriver också att man måste inse att etik inte bara är viktig för sin egen sak, utan för att etiska felsteg har tydliga ekonomiska konsekvenser. Robusta lagar och övervakning är bra men det räcker inte. De finansiella aktörerna måste också reformeras inifrån, konstaterar Lagarde.

“Den finansiella sektorn prioriterar fortfarande vinst över långsiktig ordning” — Christine Lagarde, chef IMF

Lehman Brothers förre detta chef för riskanalys drar också samma slutsats. Madelyn Antoncic skriver i en kommentar i New York Times om hur hon märkte att ledningen slutade lyssna på hennes varningar under 2007, och att hon tyvärr känner igen den attityden i många banker än idag.

Svaret på frågan om hur mycket finansbranschen lärt sig av finanskrisen för ett decennium sett är tyvärr ”inte mycket”. Hur mycket bankerna än talar om sin vilja att ta ansvar i samhället och bidra till ekonomisk tillväxt i de regioner de verkar i, finns det uppenbarligen ett motstånd att förändra sin kultur. Innan de tar ansvar för den är sannolikheten stor för att vi snart får uppleva ännu en finanskris.