Klimatkontrakt för ett samhälle där vi alla frodas

Inledning till en diskussion om utvecklingsvägar för en demokratiskt önskvärd klimatomställning

(In English follow this link)

I sin rapport “100 climate-neutral cities by 2030 — by and for the citizens [1]”, föreslår EU:s styrgrupp för klimatneutrala städer utvecklingen av en “multi-level and co-creative process formalised in a Climate City Contract, adjusted to the realities of each city, […] aiming at the shared goal of the mission”. I Sverige undertecknade de nio första städerna ett nationellt klimatavtal (Klimatkontrakt 2030) den 11 december 2020, tillsammans med fyra nationella myndigheter och programmet Viable Cities. Klimatkontraktet som koncept kommer att vidareutvecklas under de närmaste åren. En central fråga i detta arbete är hur demokratier [2] kan skapa åtaganden för betydelsefulla samhällsförändringar i en tid av osäkerhet och komplexitet där man bevarar eller till och med skapar legitimitet?

Städer och kommuner är medvetna om de storskaliga omvandlingar som är nödvändiga för att ta itu med klimatkrisen. Men vi måste även inse att klimatkrisen inte är ett normalt förlopp i naturen. Vid sidan av förlusten av biologisk mångfald [3], växande global ojämlikhet [4], ekonomiska orättvisor [5] och andra lömska problem [6] är klimatförändringarna bara ett symptom på ett djupare strukturfel; vår oförmåga att bygga meningsfulla relationer genom sociala och demokratiska processer som kan skapa ett samhälle där vi alla frodas. Vår förmåga till relationer med andra människor, oss själva, saker, naturen och framtiden bör vara en grundläggande fråga när vi formar metoder för klimatomställningen. Om vi ​​inte kan göra denna djupgående förändring i våra samhällen kommer vi varken att kunna skapa legitimitet för storskalig förändring eller ta itu med de många risker vi står inför och som undergräver den mänskliga civilisationens kapacitet. Vi befinner oss i ett läge där vi måste välja om vi vill rikta våra ansträngningar mot en planet som frodas eller hålla en stadig kurs vid gränsen för vår överlevnad.

Omställning som går mot sammanflätning

Vi kan föreställa oss många versioner av framtiden och vill nu kort lyfta fram två av dessa. Den första versionen är baserad på arv från dominerande västerländska historieskrivningar där vi tenderar att luta oss mot riskhantering för att säkerställa vår överlevnad. Den andra versionen går bortom riskhantering och öppnar upp mot att skapa förutsättningar för regenerering och förnyelse av både samhällen och hela planeten.

Under de senaste århundradena har vi insisterat på ett tillvägagångssätt för mänsklig utveckling som bygger på att befalla och kontrollera [7]. På grund ut av detta tenderar våra demokratiska processer idag att skapa en passiv centralisering som förenklar verklighetens komplexitet och sammanflätade natur och leder till det man på engelska kallar “singularity of publics” [8], där allmänheten ses som ett enda, relativt homogent, uttryck.

Samtidigt blir det allt tydligare att vi lever i en sammanflätad tid. Det innebär att vi behöver ta in diversitet och sammankoppling. Kvantfysik har visat att det finns ett samband mellan grundläggande egenskaper hos partiklar [9] som inte kommit till av slumpen. Wood Wide Web [10] beskriver de miljontals arter av svampar och bakterier som utbyter näringsämnen mellan jorden och trädrötterna och bildar en stor sammankopplad organism. Inom biologin omprövas teorier och tankar om gränser för enskilda organismer [11] och om var biologiska kroppar slutar samt var deras omkringliggande miljöer börjar. Urbefolkningars språk och filosofier har alltid erkänt ett släktskap med naturen (kinship)[12].

Det kan vara svårt för nuvarande styrformer och institutionella strukturer att förhålla sig till denna omställning som går mot sammanflätning. En anledning till detta kan vara att det i grunden utmanar vår uppfattning av suveräniteter. Tänk om suveränitet inte definieras av politiska gränser (ex. landsgränser, politiska jurisdiktioner, privat egendom) utan snarare genom knutpunkterna i systemen (ex. mänskliga relationer, utbytet av näringsämnen mellan träd)? Hur kan vi då skapa förutsättningar för livskraftiga, gränsöverskridande och välmående ekosystem (miljö, människor, materia)? Skulle det kunna förändra åtaganden och relationer mellan olika suveräniteter och erkänna vår sammankopplade natur?

Investera i förmåga till relationer

Att investera i omställningen på ett sätt som förändrar hur vi relaterar till oss själva, andra och vår framtid [13] är redan ett bekant tillvägagångssätt för länder med djupgående demokrati [14], som till exempel de skandinaviska länderna. Under 1700-talet var dessa länder några av de fattigaste i världen [15], men från och med mitten av 1800-talet gjordes en rad investeringar i infrastruktur för mänsklig utveckling, vilket skapade några av de mest jämlika samhällen vi har idag.

Folkhögskolor [16] erbjöd en stor del av befolkningen en unik pedagogisk miljö som stöttade självförverkligande, gemenskap, praktisk kunskap och aktivt demokratiskt deltagande. Studenterna skulle utveckla såväl tekniska förmågor och självständigt tänkande, som förmåga att forma sin egen framtid. I Skandinavien har kooperativa rörelser [17] varit särskilt inflytelserika och bildat en stark process för självorganisering, vilken institutionaliserades genom överenskomna skriftliga regler, och i sin tur etablerade demokratiska processer som bidragit till att utveckla tillit och värdefullt socialt kapital. På liknande sätt införde den svenska regeringen ett lån, Egnahemslån [18], för att stödja arbetare i att bygga egna hus i utkanten av större städer där de kunde skapa bättre levnadsstandard och en koppling till naturen. Dessa och andra åtgärder möjliggjorde fredliga tekniska, ekonomiska och strukturella förändringar som utvecklade Danmark, Norge, Sverige och Finland till vad de är idag och beskrivs närmare i boken The Nordic Secret [13].

Figur 1: En kontraktsprocess som bygger kollektiv förmåga att göra medvetna val genom gemensam förståelse, medverkan och legitimitet för att möjliggöra omställningsinriktade val.

En aktiv process för Klimatkontrakt

Idag står städer i både Skandinavien och övriga världen inför ett antal utmaningar som bland annat höga skuldnivåer, värmeeffekter, katastrofala bränder och minskat mentalt välmående. Sedan 2015 har kommunernas skulder i Sverige ökat med 276 miljarder kronor [19], städer i de nordligaste delarna av Skandinavien upplever 3–5 °C uppvärmning på grund av global uppvärmning [20], Norges skogsbränder 2019 var de värsta på flera år [21] samtidigt som 83% av de skolflickor i Sverige med låg socioekonomisk status har lågt mentalt välmående, jämfört med 43% av de som lever i en högre socioekonomiska standard [22]. De historiska investeringarna som gjordes i det skandinaviska sammanhanget för mer än hundra år sedan är idag mer aktuella än någonsin.

Moderna riskhanteringsmetoder fokuserar på effekter och kontrakterar resultatbaserat. Men linjära strategier baserade på orsak och verkan fungerar inte längre eftersom lömska problem, som klimatförändringar, är relationsbaserade, muterar och därför ständigt utvecklas. När vi agerar i en verklighet som kännetecknas av osäkerhet och komplexitet, måste vi tänka på att bygga kapacitet och förmåga, snarare än att först och främst fokusera på resultat. Ett sådant skifte kräver att vi tänker igenom; (1) multipla domäner som innehåller både sociala och miljömässiga perspektiv (däribland tekniska, urbana, psykologiska, biologiska, institutionella, kulturella samt de som rör samhällets underliggande strukturella koder [23]), (2) att integrera flera aktörers perspektiv [24] och samtidigt stärka förmågan att utgå från andras perspektiv och (3) att beakta flera lager av demokrati (europeisk/nationell/stad/medborgare), var och en suverän och respektfullt medveten om det ömsesidiga beroendet [25] parterna sinsemellan.

En aktiv process för klimatkontrakt öppnar upp för möjligheten att röra oss mot det man på engelska kallar “plurality of ‘publics’” [8], där allmänheten synliggörs i uttryck som är mer diversa, och medvetna om det ömsesidiga beroendet gentemot andra. Detta kan ske genom att utgå från frågeställningen: hur kan demokratier skapa åtaganden för en rättvis omställning för klimat och hållbarhet i en tid av osäkerhet och komplexitet, som samtidigt bygger legitimitet för storskalig förändring?

Figur 2: För att kunna bygga en legitim och rättvis omställning behöver vi skapa distribuerad kapacitet och förmåga. Detta kan göras genom att sammankoppla tillgång och efterfrågan på omställningsinriktade val, samtidigt som varje aktörs medverkan möjliggörs genom en satsning på allas personliga och gemensamma utveckling. En utveckling som innefattar att förbättra samhällets förmåga till lärande, allas välmående, socioekonomiska förhållanden, kvaliteten i våra miljöer, rättvisa, arbetsförhållanden, sammankoppling och säkerhet [26].

En tes är att vi, snarare än att stirra oss blinda på effekt eller resultat, kan se en aktiv process med klimatkontrakt som ett medel att stärka vår demokratiska förmåga att göra stora förändringar samtidigt som vi minskar friktion och inlåsningar [27] som hindrar demokratiskt önskvärd förändring. Kontraktet kan ses som en tioårig iterativ process där beslutande offentliga aktörer för det första bygger kapacitet och förmåga att genomföra, återkoppla från, lära av och iterera medborgerliga deliberativa processer [28] (på flera nivåer) som skapar efterfrågan på nya omställningsinriktade val och för det andra öppnar upp utvecklingsvägar som ger samhället ett utbud av sådana omställningsinriktade val.

Figur 3: Kontraktsprocessen är en utvecklande process som syftar till att bygga gemensamt meningsskapande, innovationsförmåga och demokratisk kondition (fitness).

Å ena sidan behöver vi stödja förmågan och kapaciteten hos beslutande offentliga aktörer [29] så att de kan bidra till att väcka efterfrågan på hållbara val, val som framträder genom stärkt kollektiv intelligens, en känsla av gemenskap och ömsesidigt beroende.

En sådan efterfrågan kan skapas via gemensamt meningsskapande [30], utforskande labb [31] och åtaganden [32] i olika omfattningar från kollektiva gator (t.ex. kooperativ, land trust och lokala organisationer), föreningar (t.ex. bostads-, sport-, eller konstföreningar), institutioner som involverar många i samhället (t.ex. skolor, universitet och vårdhem) till företag och nätverk. Gemensamt meningsskapande [33] kan vara en samskapande process där flera intressenter involveras som identifierar utmaningar och möjligheter utifrån verkligheten i ett visst sammanhang. Detta verktyg kan bidra till att identifiera strategiska risker som skapas såväl av individuella och kollektiva beteenden, och möjliggöra för de involverade aktörerna att utveckla en vision av framtiden (oavsett om det handlar om ett säkrare, mer välmående, eller mer hållbart samhälle). Gemensamma utforskande labb [34] ger människor möjlighet att provocera och utmana möjliga lösningar genom att bygga portföljer av möjliga experiment [36] som möter deras strategiska risker. Gemensamma åtaganden [35] kan göra det möjligt för aktörer att tillsammans åta sig specifika delar av de portföljer av experiment som föreslås, genom att göra sådana publika eller genom medborgarbudgetar. När detta sker i ett publikt sammanhang blir det också en mekanism för att hålla parter ansvariga för omställningen. En återkoppling kan ske från alla tre komponenterna via rumsligt representerad information (som exempelvis informationstavlor eller konstinstallationer) för att kontinuerligt dela framsteg och engagera medborgare.

Å andra sidan måste vi också bygga utbudet av omställningsinriktade val på ett sätt som bidrar till att minska inlåsningar i befintliga system som hindrar en demokratisk omställning. Här har offentliga aktörer en viktig roll genom att förändra incitament och motverka fördomar och egenintressen. Detta kan göras genom att investera i innovationsekosystem [37], exempelvis genom nya skatteincitament [38] som främjar gemensamma åtaganden [32] och genom att främja upphandling som skapar nya marknader [39] som direkt stödjer åtagandena. Baserat på insikter från den experimentella processen kan offentliga aktörer börja införa nya regler och policyer [40] som skapar förutsättningar för att skala upp omställningen.

Figur 4: Föreslagna utvecklingsprinciper för en aktiv process med klimatkontraktet.

Genom att värna om en stegvis och transparent utvecklingsprocess kan en aktiv process med klimatkontrakt designas enligt en uppsättning principer:

1. Ett kontrakt med ett öppet, additivt och modulärt ramverk som utvecklas kontinuerligt.
2. Ett kontrakt som bygger på att främja lärande och utveckling.
3. Ett kontrakt som är överskådligt, lättillgängligt och enkelt för alla att förstå.
4. Ett kontrakt där staden definieras som den utvidgade staden (dvs. inkluderar medborgare, kommun, näringsliv, akademi, civilsamhälle).
5. Ett kontrakt där gemensamma och finansiella åtaganden snabbar på omställningen.
6. Ett kontrakt som är digitalt och där varje version finns tillgänglig.
7. Ett kontrakt som har en hybrid design för kontraktsförhållanden;

• Kort sikt: åtaganden för självdefinierade resultat i det egna sammanhanget, såsom minskade klimatutsläpp, gemensamt välstånd (Community Wealth [41]) etc.
• Medellång sikt: åtaganden för kollektivt definierade resultat, såsom ekonomisk rättvisa, mänsklig utveckling, jämlikhet, etc.
• På samhällsnivå: åtaganden för att bygga omställningsförmåga, såsom gemensamt meningsskapande, experimentering, beslutsfattande i samhället, etc.

8. Ett kontrakt som driver ansvarstagande genom radikal öppenhet och massdeltagande;

• Eget ansvarstagande (baserat på återkoppling till själv)
• Kollektivt ansvarstagande (jämlike till jämlike, peer2peer)
• Samhälleligt ansvarstagande (radikal öppenhet, medborgargranskring)

Kontextberoende val

För att fullt ut möjliggöra en rättvis omställning behöver vi dessutom investera i sådant som ger alla möjlighet att utvecklas som människor, att göra omställningsinriktade val och ta hänsyn till vårt ömsesidiga beroende. Vi att vet den ekonomiska, fysiska och psykologiska utsatthet som finns idag kan leda till kortsiktiga beslut [42] som begränsar vår förmåga att göra omställningsinriktade val. Därför är det avgörande att vi bygger en infrastruktur för rättvis och mänsklig utveckling som möjliggör en demokratisk och aktiv process för klimatkontrakt.

Figur 5: Lager av infrastrukturer för mänsklig utveckling som möjliggör omtanke, skapande, kreativitet, förståelse av sammanhang och komplexitet.

Utifrån lärdomar från t.ex. UNDP’s Human Development Index [26] skulle mänsklig utveckling behöva beakta de infrastrukturer som påverkar samhällets inlärningsförmåga, välmående, socioekonomiska förhållanden, rättvisa, arbetsförhållanden, konnektivitet och säkerhet. Vi menar att dessa kan organiseras i fyra kategorier;

(1) infrastruktur för självförverkligande (t.ex. folkhögskolor 2.0, teknik som gynnar mänsklig utveckling [43], etc.),

(2) infrastruktur för allas valmöjlighet (t.ex. universell basinkomst [44], tillstånd att agera [45], etc.),

(3) infrastruktur för hållbarhet (t.ex. urbana skogar [46], låga nivåer av föroreningar i städer [47], etc.) och

(4) institutionella infrastrukturer (t.ex. preventiv hälso- och sjukvård, affärsmodeller som inkluderar både affärsmässigt och samhälleligt värdeskapande, etc.).

Sverige ligger redan i framkant inom många av dessa områden, men det finns utrymme för ytterligare förbättring. Dessa infrastrukturer kan stödja lokal demokratisk förmåga så att människor också kreativt och aktivt kan engagera sig i omställningsinriktade val som främjar en snabbare klimatomställning.

Slutsats

Vi hänvisar ofta till samhällskontraktet som en teoretisk och diffus idé. Men vi vet att den diffusa idén har haft konkreta effekter på relationer mellan olika aktörer i samhället [48]. Klimatkontraktet är en möjlighet att ompröva våra samhällskontrakt år efter år och stärka våra demokratiska muskler för att kunna förverkliga en storskalig omställning till ett samhälle där människor trivs och utvecklas.

Viable Cities och Dark Matter Laboratories utforskar tillsammans med ett nätverk av experter hur vi demokratiskt skapar åtaganden för omställning till hållbara och klimatneutrala städer. Vi vill bjuda in att kommentera och medverka i konversationen kring den fortsatta utvecklingen @Dark MatterLabs & @ViableCities.

Vi vill tacka alla som har bidragit till detta utforskande med omsorg och omtanke:

• Angela Pereira, EU:s Gemensamma Forskningscenter JRC
• Anthony Zacharzewski, Democratic Society
• Claudia Chwalisz, OECD
• Edward Andersson, Democratic Society Malmö
• Marcin Gerwin, Citizens ‘Assemblies
• Peter McLeod, Mass LBP
• Paul Natorp, Sager der Samler
• Uffe Elbæk, Ledamot i det Danska parlamentet
• Zuzanna Nowak, Centre for Climate Assemblies

Bland många fler

Denna text har författats av Indy Johar, Olga Kordas, Konstantina Koulouri, Åsa Minoz och Linnéa Rönnquist. Visualiseringarna utvecklades av Linnéa Rönnquist.

Fotnoter

1. EVIDENS: Krogh Andersen, Katrine, Vassilakou, Maria, Lumbreras, Julio, Sulling, Anne, Nicolaides, Chrysostomos, Lenz, Barbara, Ferrao, Paulo, Larsson, Allan, Reiter, Joakim, Forest, Emmanuel, Gronkiewicz-Waltz, Hanna, Jordan, Romana, Boni, Anna Lisa, Russ, Martin, Termont, Daniël (2020) “100 climate-neutral cities by 2030 — by and for the citizens”, Directorate-General for Research and Innovation (European Commission) 2020–09–24, 10.2777/46063
2. EXEMPEL: Behovet att stärka demokratin i Europa har identifierats av den Europeiska Unionen. Detta rör både samarbetet mellan EU-kommissionen och parlamentet samt det med de Europeiska medborgarna.
   Directorate-General for Communication (2020) “A new push for European Democracy”, (European Commission) 2020–12–16
3. EVIDENS: Den genomsnittliga artrikedomen av inhemska arter i de flesta landbaserade livsmiljöerna har minskat med minst 20% (framförallt sedan 1900-talet). Samtidigt är cirka 40% av de amfibiska arterna, 33% av revbildande koraller och 33% av marina däggdjur hotade.
   UN (2020),”UN Report: Nature’s Dangerous Decline ‘Unprecedented’; Species Extinction Rates ‘Accelerating’”, UN Sustainable Development Goals, Paris 2020–05–26
4. EVIDENS: Om vi fortsätter i samma förändringshastighet som vi haft mellan 2006–2020 kommer det ta ytterligare 257 år innan världen lyckats stänga det rådande jämställdhetsgapet. Sverige har redan lyckats stänga gapet med 85% enligt Världsbankens Gender Gap Index och skulle kunna visa vägen i omställningen.
   World Economic Forum (2019), “Global Gender Gap Report 2020”, World Economic Forum, Geneva 2019–12–16
5. EVIDENS: Inkomstgapet i Sverige har vuxit de senaste åren och är störst bland de nordiska länderna. Samtidigt som möjligheten till utbildning blir allt mer ojämn över landet.
   OECD (2019), “Economic Survey of Sweden”, Organisation for Economic Co-operation and Development 2019–03
6. DEFINITION: Lömska problem introducerades först som ett begrepp av Horst Rittel och Melvin Webber som definierade lömska problem baserat på följande karaktärsdrag:
   1) De har inte en definitiv formulering
   2) De har inte en regel som definierar när det tar slut
   3) Dess lösningar är inte sanna eller falska, bara bra eller dåliga
   4) Det finns inget sätt att testa lösningen på ett lömskt problem
   5) De kan inte studeras genom testande och misslyckande. Dess lösning är oåterkallelig, vilket betyder att varje försök räknas
   6) Det finns inget slut på antalet möjliga lösningar och sätt att närma sig lömska problem
   7) Alla lömska problem är i huvudsak unika
   8) Lömska problem kan alltid beskrivas som symptom på andra problem
   9) Sättet på vilket ett lömskt problem beskrivs bestämmer dess möjliga lösningar
   10) Planläggare, det är de som presenterar lösningar på dessa problem, kan inte veta vad som är rätt eller fel. Till skillnad från matematiker, är planläggare ansvariga för konsekvenserna av de lösningar som de genererar; effekterna kan spela stor roll för de personer som berörs av handlingarna.
   Rittel, H. W., & Webber, M. M. (1973). “Dilemmas in a General Theory of Planning.” Policy sciences, 4(2), 155–169, 1973–06
7. EVIDENS: Ison Nicola Mary (2010), “From command and control to local democracy”, Politik- und Sozialwissenschaften, Otto-Suhr-Institut für Politikwissenschaft / Forschungszentrum für Umweltpolitik (FFU) 2010–11–11
8. DEFINITION: Boken Contemporary Publics har undersökt begreppet och kommit fram till att ‘plurality/singularity of publics’ handlar om: “Debates and [political] discussions define the activity of the public sphere and, on the surface, represent some sort of disunity; but the sense that these debates comprehensively and categorically connect to all people, and that the discursive and communicative plays and counterplays are simply effective, just and democratic ways of arriving at consensus and compromise, ultimately has put the concept of the public and public sphere in the realm of utopia.”
   P. David Marshall (2016), “Introduction: The Plurality of Publics”, In: Marshall P., D’Cruz G., McDonald S., Lee K. (eds) Contemporary Publics. Palgrave Macmillan, London 2016–09–12
9. EVIDENS: Det sätt som partiklar i kvantfysik sammanlänkas beskriver relationen mellan de grundläggande egenskaperna, vilket inte uppstod av slumpen. Om du vet något om karaktärsdragen för en partikel vet du något om en annan.
   Science Alert (2020) “What is Quantum Entanglement?”, Explainer Science Alert 2020–12–16
10. EVIDENS: Genom att utforska en databas med mer än 28 000 trädarter som växer i mer än 70 olika länder har forskare lyckats bevisa det sammankopplade nätet där jord och trädens rötter utbyter svampar och bakterier.
    Gabriel Popkin (2019), “‘Wood wide web’ — the underground network of microbes that connects trees — mapped for first time”, Science Mount Rainier, Maryland 2019–05–15
11. CITAT: Organismer är “so intimately connected sometimes that it’s unclear whether you should talk about one or two or many,”
    John Dupré (philosopher of science at the University of Exeter) from the article “What Is an Individual? Biology Seeks Clues in Information Theory”
12. DEFINITION: Att ha släktskap (eng. kinship) med naturen handlar om att se plantor, berg och vattendrag som släktingar eller seniorer.
    Inspired by Robin Wall Kimmeres
13. FÖRKLARING: De nordiska ländernas framgång vad gäller omställning, där länderna gick från att ha varit fattiga jordbrukare till rika industrisamhällen, berodde till stor del på de investeringar som gjordes för att varje individ skulle kunna utveckla en känsla av ansvarstagande gentemot sig själv och samhället. Detta gjordes genom att möjliggöra en emotionell, moralisk och kognitiv förståelse att de var en del av kollektivet.
    Lene Rachel Andersen & Tomas Björkman (2017), “The Nordic Secret — a European story about beauty and freedom”, Fri Tanke, Stockholm 2017
14. DEFINITION: En djupgående demokrati är en demokrati där alla har möjlighet att delta i samhället för samhällets förbättring.
15. EVIDENS: Idag är de nordiska länderna bland de rikaste länderna i världen men för 150 år sedan låg de efter i utvecklingen i förhållande till ledande industriländer.
    Susanna Fellman (2019), “Economic Development in the Nordic Countries”, Nordics Info, Aarhus University 2019–06–13
16. FÖRKLARING: De första folkhögskolorna etablerades i Danmark 1844 och spred sig sedan i de nordiska länderna. Sedan 1944 blev skolornas fokus i Sverige mer tydligt riktat mot att bygga landets demokratiska muskel samtidigt som termen “fritt och frivilligt“ myntades.
    Folkbildningsrådet (2016), “Folkbildningens historia”, Folkbildningsrådet, Stockholm 2016–05–19
17. FÖRKLARING: Under 1800- och 1900-talet reste sig en starkt kooperativ rörelse i Danmark så väl som i de övriga nordiska länderna. Över tid var rörelsen med och byggde grunden för ländernas starka sociala kapital.
    J. Chloupkova, G. Svendsen, G. Svendsen (2003), “Building and Destroying Social Capital: The Case of Cooperative Movements in Denmark and Poland”, Agriculture and Human Values 20 (3), 2003–09
18. FÖRKLARING: För att kunna möjliggöra högre levnadsstandard, hygien och en koppling till naturen introducerade den svenska regeringen ett lån som kunde göra det möjligt för arbetarklassen, så väl som andra klasser i samhället att flytta ut ur staden.
    Stockholms Läns Museum (2020), “1890–1910 Tal: Egnahemsrörelsen”, Stockholms Läns Museum, Stockholm 2020–12–16
19. EVIDENS: Svenska kommuners skulder har vuxit ända sedan 2015.
    SCB och Finansinspektionen (2019) “Den kommunala förvaltnings skulden fortsatte att öka”, Statistiknyhet, Statistiska Centralbyrån och Finansinspektionen, 2019–12–19
20. EVIDENS: Större städer i Fennoskandinavien upplever en 3–5 °C uppvärmning på grund ut av värmeeffekter.
    V. Milles (2020), “Surface urban heat islands in 57 cities across different climates in northernFennoscandia”, Urban Climate 31 2010–03
21. EVIDENS: Norges eldsäsong 2019 var den värsta på många år och hela 35 bränder brände 4,654ha.
    San-Miguel-Ayanz, J., Durrant, T., Boca, R., Maianti, P., Liberta`, G., Artes Vivancos, T., Jacome Felix Oom, D., Branco, A., De Rigo, D., Ferrari, D., Pfeiffer, H., Grecchi, R. and Nuitjen (2020), “Advance EFFIS report on forest fires in Europe, Middle East and North Africa 2019”, EUR 30222 EN, Publications Office of the European Union, Luxembourg, 2020
22. EVIDENS: SCB (2020), “Lämna ingen utanför: statistisk lägesbild av genomförandet av Agenda 2030”, Statistiska Centralbyrån avdelningen för regioner och miljö, Solna 2020–10
23. FÖRKLARING: Samhällets underliggande koder innefattar allt ifrån hur vi bokför, värderar och definierar egendomsrättigheter till språk och vår gemensamma relation till framtiden.
24. EXEMPEL: Aktörer inkluderar (men är inte begränsat till) staden som helhet, institutioner (skolor, universitet och vårdhem, etc.) gräsrotsrörelser, organisationer, föreningar, individer, hushåll, bostadskooperativ, företagskonsortier, nätverk, etc.
25. DEFINITION: Att agera med medvetenhet om ömsesidigt beroende refererar till ett agerande som tar hänsyn till andra och andras perspektiv.
26. FÖRKLARING: UNDP har identifierat fundamenten i mänsklig utveckling och skapat ett mätverktyg som kan mäta olika länders utveckling samt ge stöd för att stärka mänsklig utveckling. Även om Sverige ligger högt upp på listan inom många områden är det viktigt att poängtera att mänsklig utveckling går bortom dessa indikatorer och tittar ytterligare på vår förmåga att skapa och förhålla oss till våra olika relationer (se fotnot 13).
    UNDP (2020), “Sweden Human Development Indicators”, UNDP development reports 2020–12–16
27. DEFINITION: Inlåsningar är problem som innefattar en viss typ av djupt förankrade traditioner/procedurer som endast kan “låsas upp” genom radikal förändring. Till exempel “carbon lock-in refers to the self-perpetuating inertia created by large fossil fuel-based energy systems that inhibits public and private efforts to introduce alternative energy technologies.”
    Wikipedia 2020 “Carbon Lock-ins” Wikipedia 2020–12–14
    Unruh, G. C. (2000). Understanding carbon lock‐in. Energy Policy, 28(12), 817–830. https://doi.org/10.1016/S0301-4215(00)00070-7
28. FÖRKLARING: Alla lager av våra beslutsfattande offentliga aktörer har i större utsträckning börjat vända sig till medborgarpaneler, församlingar och andra deliberativa processer, för att tackla komplexa policyutmaningar, t.ex. klimatförändringar och investeringar i infrastruktur.
    OECD (2020), “Innovative citizens participation and new democratic institutions: catching the deliberative wave”, OECD publishing Paris 2020–06–10
29. FÖRKLARING: För att möjliggöra deliberativa processer i städer finns behov av att ge tjänstemän i offentliga sektor möjligheter till utbildning och stöd för att anamma nya metoder som fokuserar på medverkande processer.
    OECD (2020), “Innovative citizens participation and new democratic institutions: catching the deliberative wave”, OECD publishing Paris, Chapter 6 2020–06–10
30. DEFINITION: Gemensamt meningsskapande är en process där aktörer i ett specifikt sammanhang får stöd och förmågor att skapa gemensam djupare förståelse kring ett komplext ämne. (Mer generellt: gemensamt — relaterar till de plikter och aktiviteter som rör personer i ett visst sammanhang. Meningsskapande — processen att skapa förståelse för eller ge mening till något.)
31. DEFINITION: Ett gemensamt labb för utforskande är en plats där flera aktörer ges verktyg och nya förmågor att utforska, observera och studera x y och z och föreslå möjliga lösningar. (mer generellt: Labb — en plats som ger möjlighet att experimentera, observera eller testa praktiker gällande ett ämnesområde)
    EXAMPLE: New European Bauhaus som lanserades av EU-kommissionen i oktober 2020 för att bidra till förverkligandet av European Green Deal kan ses som ett exempel.
32. DEFINITION: Gemensamma åtaganden är en mekanism som bygger socialt ansvarstagande genom att aktörer offentligt deklarerar för vad de åtar sig att göra eller förändra. (mer generellt: åtaganden — ett tillstånd eller en kvalitet som innebär att vara dedikerad till ett syfte, aktivitet, etc.)
33. EXEMPEL: Demokrati Garage — Köpenhamn, Danmark. En mötesplats för demokrati, medverkan och medborgardriven stadsutveckling. Där samlas staden, medborgare och den offentliga sektorn kring olika agendor och frågeställningar där demokrati och medverkan får stå i centrum.
34. EXEMPEL: citilab — Cornella, Spanien. Ett medborgarlaboratorium för ämnesöverskridande meningsskapande, design och prototypande. Plattformen syftar till att bidra till ett kunskapssamhälle genom att bygga innovationsförmåga, nätverk för social innovation, samskapade produkter och tjänster, såväl som förmåga att tänka och debattera kollektivt.
35. EXEMPEL: #iWill — UK. Ett möjliggörande nätverk och kampanj som bjuder in ungdomar att göra åtaganden gentemot olika aktiviteter, och som möts upp av lokalt stöd och finansiering för att kunna förverkliga den förändring som önskas och de åtaganden som görs av den yngre generationen.
36. CITAT: “In the last few years, in particular, we’ve seen the increase of calls for the public and development sectors to adopt more experimental approaches, across a spectrum that goes from speculative design and probes all the way to randomised control trials. As the incoherence of linear planning and single-point solutions with issues like climate change or rapid urbanisation become increasingly apparent, organisations are starting to explore “portfolio approaches” as a way to better come to grips with complexity. One can only really understand a complex system by interacting with it, and the dynamic management of a portfolio provides a stronger basis for accelerating learning and adaptation than the rigidity of five-year plans.”
    Gina Belle and Giulio Quaggiotto (2020), “Portfolio approaches to tackle complex challenges. Notes on an emerging practice”, Regional Innovation Centre UNDP Asia-Pacific, Medium 2020–02–24
37. DEFINITION: “An innovation ecosystem is the evolving set of actors, activities, and artifacts, and the institutions and relations, including complementary and substitute relations, that are important for the innovative performance of an actor or a population of actors.”
    Granstrand, O., Holgersson, M. (2020) “Innovation ecosystems: A conceptual review and a new definition Technovation”, Chalmers University of Technology, Gothenburg 2020–03
38. FÖRKLARING: Skatteincitament är incitament som skapats genom att justera skatter och skatteliknande verktyg för att guida beteenden mot önskade resultat.
    Johanna Arlinghaus and Kurt Van Dender (2017), “Environmental Fiscal Reform: OECD report for the G7 Environment Ministries”, OECD 2017
39. FÖRKLARING: Offentlig upphandling kan skapa nya marknader genom att aktivt styra sin köpkraft mot möjligheter som ger ökad samhällsnytta. Den här nya rollen är grundläggande för att skapa en önskvärd framtid.
    UNDP (2014) “Procurement and Innovation: A collection of articles from academia, the public and private sectors and the United Nations”, Supplement to the 2013 Annual Statistical Report on United Nations Procurement 2014
40. EXEMPEL: State of Change och The Network of Regulatory Experimentation — Nätverk som arbetar för att utveckla metoder och lärande för regulatoriska växthus och policylabb. Regulatoriska växthus och policylabb är processer där olika nivåer av beslutsfattande offentliga organ arbetar tillsammans med olika aktörer från de offentlig, privat och idéburen sektorer för att samskapa och experimentera med regelverk och policyer. Syftet med processerna är att möjliggöra nya regelverk och policyer.
41. DEFINITION: Först myntat av Democracy Collaborative i USA, Community Wealth Building är ett människocentrerat systemförändrande tillvägagångssätt för lokal ekonomisk utveckling som syftar till att “… produce broadly shared economic prosperity, racial equity, and ecological sustainability through the reconfiguration of institutions and local economies on the basis of greater democratic ownership, participation, and control.”
    Democracy Collaborative Washington 2020
42. EVIDENS: Sociologiska teorier har kunnat förklara att fenomenet att känna djup osäkerhet (precariousness) kan orsakas av en ökad förekomst av korta och flexibla anställningsförhållanden, vilket kan gör det svårt för den anställde att ta långsiktiga beslut.
    Delia Badoi (2020), “Normalizing precariousness through the flexible work — A conceptual model proposal for the precarization of early-stage workers in science and research”, Inclusive Growth 2020
43. FÖRKLARING: Teknologi har en stor potential för att mänskligheten ska kunna komma i kontakt på ett meningsfullt sätt. Teknologi kan även spela en viktig roll i nya former av meningsskapande som kan hjälpa till att separera brus och signal. En annan funktion skulle kunna vara att underlätta och skala upp en radikalt öppen och transparent informationsekonomi, där skillnaden mellan yttrandefrihet och “freedom of reach” uppmärksammas. EXEMPEL: 29K
44. EVIDENS: Finland har genomfört test av universal basinkomst, vilket har visat en ökad känsla ev ekonomisk säkerhet och fysiskt och mentalt välmående men endast en liten ökning av andel som kommer i arbete.
    Kela (2020) “Results of Finland’s basic income experiment: small employment effects, better perceived economic security and mental wellbeing” The Social Insurance Institution of Finland, 2020–05–06
45. FÖRKLARING: Genom att förenkla ansökningsprocessen för olika tillstånd som krävs för medborgare att själva agera i samhället för samhällets bättre är det troligt att vi skulle vi kunna säkerställa varaktigheten av gräsrotsinitiativ. EXEMPEL: Tillväxt Stockholm, Sverige — är en organisation som planterar ätbara träd och buskar på trottoarer, torg, parker, innergårdar och alla andra möjliga platser för att inspirera andra att odla mer och bidra till stadens biodiversitet mm.
    Mia Sjöström (2012), “Busodlarna gör det på ytor som ingen bryr sig om”, Serien Urban Odling, Svenska Dagbladet 2012–06–18
46. EVIDENS: Forskning har visat att samspel med naturen, visuellt och fysiskt, kan förbättra människors kognitiva förmåga och välmående.
    Berman, Marc G., Ethan Kross, Katherine M. Krpan, Mary K. Askren, Aleah Burson, Patricia J. Deldin, Stephen Kaplan, Lindsey Sherdell, Ian H. Gotlib, and John Jonides. (2012) “Interacting with nature improves cognition and the affect for individuals depression”, Journal of Affective Disorders Volume 140, no3 2011–11
47. EVIDENS: Det har visats att högre nivåer av luftföroreningar kan ge högre risk att individer blir deprimerade.
    Oudin, A., Bråbäck, L., Åström, D. O., Strömgren, M., & Forsberg, B. (2016), “Association between neighbourhood air pollution concentrations and dispensed medication for psychiatric disorders in a large longitudinal cohort of Swedish children and adolescents”, BMJ open, 6(6), e010004.
48. EVIDENS: Exempel från Norge, Kanada och Nya Zealand har visat att när samhällskontraktet skapas utifrån resiliens kan det ge nya perspektiv som “emphasizing the dynamics, links, and complexity of coupled social-ecological systems”.
    O’Brien, K., B. Hayward, and F. Berkes. (2009), “Rethinking social contracts: building resilience in a changing climate”, Ecology and Society 14(2): 12. 2009